What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

lördag 14 mars 2020

1917 (2019) USA/Storbritannien/Indien/Kanada/Spanien, 119 minuter. Regi: Sam Mendes.



Inte bara hype

Vårens färger är bruna (Man skulle kunna tro det är i tyskarnas skyttegravar... Hey-O! 💩😁).

Det är vår 1917 och tyskarna har dragit sig tillbaka i en oväntad reträtt. Britterna ser sin chans och planerar att genomföra en stor attack med två bataljoner för att krossa tyskarna innan de hinner gräva ner sig i nya defensiva positioner. Reträtten är dock en fälla och de två bataljonerna som är avskurna från de brittiska linjerna behöver varnas innan 1600 man går en säker död till mötes. Uppdraget går till korpralerna Blake (Dean-Charles Chapman) och Schofield (George MacKay) som måste ta sig genom ingenmansland och fiendens linjer för att leverera ordern - och det är bråttom.

Doggie är märkt av kriget och har fått den klassiska thousand yard stare.

Udda Film ger sig ner i de leriga skyttegravarna för att undersöka om vi har med en gimmickfilm att göra eller om våfflan faktiskt kan leverera en spännande historia. Mycket har tjatats om det fantastiska one shot-kameraarbetet som den här rullen berättas med och det är faktiskt ganska spektakulärt, även om man vet att det fuskats en hel del (duh!). Ibland är det väldigt uppenbart var man gjort sina fuskklipp, men skitsamma! Trots all hype var vår enda rädsla att vi skulle påminnas om den vedervärdiga "Den Ryska Arken" som också var en entagningsfilm. Vi kunde dock vila i tryggheten att det beska minnet snabbt skulle glömmas bort.

Känslan när du stoppar din blödande hand i ett corona-lik...

Det som är så bra med den här filmen är att v i faktiskt är genuint intresserade av hur de två soldaterna ska klara biffen , istället för att hela tiden tänka på vad fantastiskt kameraarbetet är - samt även hela jävla koreografin runt inspelningen. Sweet Zombie Jesus, vilket hästjobb produktionen gjort! Det är inga tråkiga stunder i den här filmen heller, även om det dyker upp scener där karaktärerna - och vi - får andas. Detta betyder inte för den delen att soldaterna måste springa ett gatlopp mellan explosioner och kulspruteeld för att hålla spänningen vid liv. Thomas Newmans musik är traditionell men väldigt följsam och förhöjande.

...och har missat att köpa 79 balar toapapper...bara för att!

-SPOILER ALERT- Vad vore en första världskrigsfilm utan en klassisk go-over-the-top-scen? När dessa är gjorda med känsla är det som att trycka en chilipeppar på 578 000 scoville* i ögat på oss. Det är så oerhört gripande att se drivor av unga människor kastas in i en fullkomligt meningslös död. Även om vi genom åren härdats att rycka på axlarna åt de makabraste gore-scener man kan tänka sig blir vi inte immuna mot just detta scenario. Ända sedan somliga av oss såg "Gallipoli" för 103 år sedan är den sorgliga känslan densamma (eller värre). Just med tanke på hur otroligt verklighetsförankrat scenariot är.

BETYG: 6/7 Spännande, snyggt och gripande. Inte illa pinkat för en storproduktion.

"Blanda inte in oss i era jävla dogfights!"

"'ello luv!"

Arkitekturen i den här stan är verkligen spöklikt vacker.

Dessa jävla vattenlik känns så ofräscha trots att de bör vara renare än vanliga lik.

Nödvändighetsministeriet har beslutat om obligatorisk massdöd eftersom människor inte har lika värde.

Trailer

En synnerligen välmotiverad Behind the Scenes.

Gapig YouTube-genomgång av detaljer kring filmen.

*Skalan för att mäta upplevd hetta.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar