HOPE DIES LAST (2017) Storbritannien, 8 minuter. Regi: Ben Price.

En frisering säger mer än tusen ord

Offret väntar in förövaren.

Józef Paczynski (Tarek Slater) är en polsk politisk fånge i Auschwitz. Han har fått uppdraget som lägerkommendanten Rudolf Höss (Andrew Grose) personliga barberare.

Höss är sådär lagom hotfullt anonym.

Mer kortfilm här på Udda Film och den här är synnerligen effektiv. Allt är väldigt nedskalat med två personer i ett rum - utan dialog. Ändå berättar filmen mer än de flesta filmer, oavsett längd. Ett stort ansvar ligger på Slater för att filmen ska hålla. Det är nämligen hans agerande som bär allt. Grose ser vi inte mycket av då han bara agerar en anonym hotfull gestalt vars ansikte vi inte ens ser. Allt handlar om Józef Paczynskis skräck och hopp om att det även denna gång ska passera utan att kommendanten misstycker.

Nej, det är inte "Giallo in Auschwitz".

Det är så basal spänning - med hotet Paczynski lever med samtidigt som han, i egenskap av barberare, vilken sekund som helst kan skära halsen av kommendanten med den stora rakkniven. Detta är samtidigt den klassiska uppvisningen av hur total makt en förövare har över sitt offer. Otäckt och fascinerande. Slater är som sagt mycket bra och de visuella val man gjort samt hur man klippt filmen med närbilder och oskärpa är utmärkta val. Ljudläggningen bidrar även den starkt.

BETYG: 5/7 Här kan vi snacka less is more!

Ska man vara fin så får offret lida pin.

Józef drar fingrarna genom Rudolfs hår...på ett icke-erotiskt sätt.

Redo för "utvärdering".

Spänningen är o...-behaglig.

Trailer

Hela rullen.