WINNIE THE POOH: BLOOD AND HONEY (2023) Storbritannien, 84 minuter. Regi: Rhys Frake-Waterfield.

Nåt hände med Nalle Puh i puberteten...

Mysig animerad sekvens i inledningen.

Christopher Robin har en märklig bekantskapskrets som gömmer sig djupt inne i skogen.  Denna består av varelser som är hälften människor hälften djur. Han spenderar hela sin barndom med dem och ser till att de får mat och har det bra. När Christopher växer upp till en ung man (Nikolai Leon) lämnar han sina kära vänner för att studera på annan ort. De vilsna varelserna börjar svälta och förvildas samtidigt som sveket föder ett gränslöst hat mot mänskligheten...

Mysfaktorn ökar.

Vi rullar vidare på björntemat här på Udda Film då den sköna koksnallen i Cocaine Bear (2023) gav mersmak. Man kunde bara önska att det fanns en dokumentär om Nalle Knutsson så att vi kunde få till en liten björntemafestival men tyvärr, så skit i det och haka på vår diskussion kring denna färska våffla.

Take that Disney!

Den töntige och tråkige Nalle Puh har sannerligen ingen plats i våra hjärtan då vår kollektiva barndom fylldes med långt mer intressanta karaktärer, så vi har ingen speciell relation till fanskapet och bryr oss därmed inte heller om det totala karaktärsmordet denna film utgör. Anledningen till att man kan slakta denna välkända tråkmåns är att det nu gått 95 år sedan A.A. Milnes bok om björnen och hans vänner publicerades och därmed har verket blivit allmän egendom rättighetsmässigt. Asen på Disney äger fortfarande det välbekanta utseendet på karaktärerna eftersom deras skit såg dagens ljus först 1966. Men som vi alla vet är det inte utsidan som räknas utan insidan och i den här nallens bröst bubblar en outsinlig blodtörst.

Vadan denna stirrande hästblick?

Det var väl inget långskott precis att någon direkt skulle kasta sig över Puh och göra skräckfilm av karaktären men vi applåderar ändå initiativet att göra en helt ointressant figur till en mördarmaskin. Nu kanske man skulle ha tagit mer vara på tillfället och gjort en riktigt bra film med intressanta karaktärer som man kunde få bry sig om, men istället serveras vi en klyschig slaktfest som är klassisk slasher i den bemärkelsen att karaktärerna/offren är vansinnigt korkade och tar outsägligt idiotiska beslut. Ja, hela manuset är fyllt med luckor och regin är inte av toppklass.

Hurra! Bäddat för vild lesbisk sex!!! ...eller?

Vi tycker trots detta att rullen är ganska underhållande för vi hade ju inte direkt förväntat oss så mycket mer än detta. Folk som klagar på att klippen är för långa måste vara YouTube-skadade och att detta skulle bara det sämsta skådespeleriet någonsin kan bara en amatör vräka ur sig. Nej, det är inte lysande men vi har sett låååångt värre. Nalle Puh & co. är skönt elaka/bittra. En stort minus, när man ändå tog den simpla och klyschiga slasher-vägen med filmen, är att offren inte näckar eller har minsta lilla kuddkrig i skogsstugan.

BETYG: 4(-)/7 Man tar inte tillfället i akt och gör något extravagant med verket men det blir rätt underhållande ändå.

Fuck honung när man kan dunka hela fejset i Bobs blandsaft!

Så Nalle Puh är är resultatet av en kärleksnatt mellan Leatherface och en gummibjörn?

Lika vidrig som Disney! Inte undra på att Puh är bitter.

Nalle Pung är just hemkommen från bukkake-partyt.

Mary kan behöva tala med nån om sin skenande anorexia.

Ett Insta-våp som spelar - ett Insta-våp.

Sådan exponering kan locka fram de mest kufiska figurer.

Slutsats: Stämband funkar bra utan hjärna.

Åh nej! Grisdemonen från Amityville-huset är igång och härjar igen.

Nej, det ser nästan lite gummimaskaktigt ut...

Golfsving med slägga. Fore!

Nalle Pubis kan inte få nog av bukkaken.

Nej nej, låt oss dra ut på denna konversation en liten evighet till.

Nalle Puka mot engelska rednecks (inklusive en tvättäkta hillbilly-amerikan av nån anledning). Vem ska vinna? (Retorisk fråga)

That's what she said!!! (Ja, "she" i detta fall)

Yes, yes och jovisst!

Ja, varför inte? Ser fram emot "Winnie the Pooh: Honey, where's my dildo?".

Trailer