TERRIFIER 2 (2022) USA, 138 minuter. Regi: Damien Leone.

Mer pantomim-gore

Art gör konst på engelska.

Clownen Art (David Howard Thornton) är tillbaka och förutom lite sedvanligt halloween-bus är han ute efter familjen Shaw. Dottern Sienna (Lauren LaVera) och sonen Jonathan (Elliott Fullam) visar sig dock kunna bjuda clownen på en del motstånd, något de själva inte ens inser till en början.

Art kan vara något så unikt som en faktiskt rolig clown. Här busar han till det med lånade ögon.

Art the Clown har vi ju stiftat bekantskap med tidigare här på Udda Film* och vi är föga förvånade över att man håller på att bygga ett franchise runt honom. Han är både en karismatisk och brutal mördare som med lite god regi skulle kunna jobba sig upp på slasher-karaktärernas Mount Rushmore. Skulle denna uppföljare kunna ge pantomimslaktaren en skjuts?

Vad är detta för gullig liten tjej?

Nja... Till att börja med behövs inte speciellt mycket kvalité för ett franchise-bygge och god regi flödar kanske inte över här. Framför allt är det manuset som brister med en soppa av övernaturliga skeenden och mardrömssekvenser. Gränsen mellan inbillning och verklighet är ganska raderad och då inte på något vidare bra vis. Det är dessutom ganska skitnödigt med backstoryn där familjens avlidne far har ritat en slags superhjältekaraktär som sedan dottern återskapar som halloween-dräkt och senare fullt förvandlas till. Visst, det är väl okej med den nu moderna klyschan att ha en badass-brud som kickar röv men hela superhjältinnagrejen känns bara töntig. -SPOILER ALRT- Det är lite kul dock att superhjältinnan hela tiden får komma till sin töntige lillebrors räddning och då särskilt när Art tuggar på hans hälsena. 😀

"Heej?"

Vi är här på Udda Film inga fans av orange and teal-färggradering och denna film är rena rama orange and teal-porren. Man behöver ju inte gå till ytterligheterna när man färggraderar. Tyvärr har man gått till ytterligheterna med det mesta i denna våffla. Våldet är bortom överdrivet och utdraget och det kan ju vara kul för färska gorehounds men roligare är snarare Arts myssadistiska pantomimkommentarer här. Även filmen längd är omotiverat lång då det mest blir upprepningar och fejkslut som väcker frågan "Jaha?".

När du går ner till den gemensamma tvättstugan och ser detta.

Det är synd att man går i denna riktning eftersom pajasen trots allt har något och är en ganska rolig karaktär. Man introducerar även en liten följeslagare till honom som enligt eftertexterna kallas The Little Pale Girl. Det är rätt coolt så länge denna lilla clownflicka endast verkar vara i Arts huvud, men som sagt den gränsen blurras snabbt. Man skulle ju kunna hoppas att man i nästa våffla skalar ner utsvävningarna och gör det lite simplare men som de flesta förstår kommer det nog bara bli ännu värre.

BETYG: 3/7 Art the Clown är en cool karaktär som sumpas i en lång och rörig historia.

Ja jo, en märklighetsmin kan vara på sin plats.

Gammal hårdrockare behöver frälsning.

Art går gangsta.

Art och hans lilla vän gullar med en opossum.

Spjuver.

Tokfrans.

Loco.

Buttericks-butiken har i alla fall en sjuhelvetes skojig display.

Rikligt med gore.

Kolla! Siennas avlidne far har tecknat denna bekanta figur.

Men varför har han tecknat en döende Maradona?

När våldet i "Maniac" inte räcker.

Obehagligt när man tappar ansiktet.

Lurifax som bjussar kidsen på godis i den där.

Art tar en sida ur Michael Myers bok och pyntar till en liten supé.

På film njuter män oerhört av att urinera. Märklig konvention det där.

Niding som han är nafsar han glatt på pojkhälsena.

Hell hath no fury...

Trailer

Vi tar trailern på tyska också så ni kan få möjlighet att plocka upp lite nyttiga germanska fraser!

*Terrifier (2011) och All Hallow's Eve (2013)