CELLBLOCK SISTERS (1995) USA, 93 minuter. Regi: Henri Charr.

Systrar tar igen förlorad tid - i kurran!

Vilken vacker vy.

Två små systrar säljs för adoption och hamnar i olika världsdelar. 16 år senare återförenas de då May (Gail Thackray) hälsar på sin syster April (Annie Wood) i USA. Den senare arrangerar en hämndaktion på den person som ansvarade för försäljningen av dem och vips råkar May hamna i kurran då hon ensam är kvar på brottsplatsen. April tänker dock inte låta sin syster tyna bort ensam i fängelset.

Det skålar vi på!

Jodå. Vi betar av även den tredje WIP-filmen PM Entertainment månglade ut detta år med Charr i regissörsstolen. Stämningen är dock tyvärr lite åt dramahållet i den här rullen (med PM Entertainment-mått d v s) men det är förstås fortfarande korkat och sleazigt.

I Kalifornien kan det hända att glada no name-bikers hälsar dig välkommen till den soliga staten.

I den här våfflan tar det en tredjedel in i filmen innan det blir WIP-rulle av det hela. Först måste backstoryn och mötet mellan systrarna avhandlas och framför allt ska det illustreras vilken badass biker-brud April är då hon styr ett kriminellt no name-MC-gäng. Det är lite lustigt att May etableras som utbildad psykolog då det för det första inte används i filmen (förutom på ett otroligt skitnödigt vis i slutet) och för det andra agerar på ett vis som är så långt borta från en hjärnskrynklare man kan komma.

Lillasyster är en ordentlig liten engelsk tös. Det kan man se på hennes töntiga byxkjol.

Fängelseakterna har sina sedvanliga klichéer om än lite beklagligt nedtonade när det gäller sleazet. Christi Engel spelar en väldigt lam fängelsedirektör som mer känns som en rektor än den sadistiska flata man vill se styra ett fängelse med järnhand. Plitarna imponerar föga de heller även om damen som hälsar de nya fångarna välkomna har potential. Kriminalvården i Kalifornien verkar också ha ansträngd budget då uniformerna sitter ganska illa på plitarna. 🙂

No name-bikers gillar slagsmål där alla slåss mot alla utan någon som helst anledning. Vi får väl unna gossarna den där saloon-feelingen.

Nej, tyvärr känns det som om vi tittat oss mätta på Charrs WIP-utsvävningar då vi valt en ordning där de bara blir sämre och sämre. Eller kan det vara så att vi bara tröttnat efter tre filmer i rad? Nää, vi tog oss ju igenom "Axegrinder"-veckan och gick ut på topp. 😉

BETYG: 3(-)/7 Tyvärr den sämsta av Charrs tre WIP-filmer.

Tänk att man aldrig ska kunna hamna i kurran utan att nån stöddig jävel ska börja kaxa.

Apropå kaxa. Plit sätter ner foten och talar om för flickorna vem det är som har (de för stora) byxorna på.

Lam fängelsedirektör fortsätter välkomnandet. Åtminstone är de nya fångarna nakna.

Din POV när du går "Fresh fish"-paraden förbi alla celler.

Duktigt av Charr ändå att rådda fram tre olika fängelseduschar i tre WIP-filmer inspelade samma år. (Bara för att en av Udda Films redaktionsmedlemmar regisserade en film där han tvingades ta över producentrollen också betyder det ju inte att det var Charr som råddade fram duschinteriörerna. Skärpning!)

Det finns en del äldre interner - men de får inte duscha.

Catfight!🙀

Asch då! Just som vi berömmer variationen på duschinteriörer dyker samma tvätteri upp.

Trailer