I DRINK YOUR BLOOD (1971) USA, 88 minuter. Regi: David E. Durston.

I spit your filmjölk

Bhaskar Roy Chowdhury som en klart sexigare variant av en Manson-typ.

När ett gäng djävulsdyrkande hippies rullar in i en förfallen småstad och våldför sig på en av byflickorna (Arlene Farber) och misshandlar hennes farfar (Richard Bowler) lackar hennes lillebror (Riley Mills) och injicerar ett dussin köttpajer med rabies som han säljer till hippiesarna på det lokala bageriet han jobbar extra på.

"Let it be known, sons and daughters, that Satan was an acid-head. Drink from his cup." 😂

Turen att titta på denna gamla grindhouse-klassiker har äntligen kommit. Alltför länge har den skuffats undan i Udda Films gigantiska pool av filmer för att tyna bort på den grumliga botten. Inte längre! En film som var den första att klassas med en X-rating bara för våld får ju inte förbli osedd. Vi gör bot och bättring!

Ånej! En bil rullas utför ett stup. Det kan väl bara betyda en sak...?

Det börjar bra då vi slängs direkt in i en nakenritual hippiesarna håller som sedan mynnar ut i våldsdådet. Vartefter filmen lider blir det mer och mer bonkers, särskilt när rabiesinfektionen sprids. Stämningen är sunkig och rå, precis som det ska vara i en grindhouse-rulle. Man bara önskar att de tokiga hippiesarna skulle lära den kaxige ungjäveln en rejäl läxa. Faktum är att -SPOILER ALERT- Pete, som han heter, i slutet försöker överlämna sig till polisen men blir utskrattad. Ja det är väl klart att konstaplar Kling och Klang är på skämthumör när bygden just genomlidit en massaker p g a rabiesinfektionen...

Whut? Ingen explosion?!🤯

Det är en billig produktion men lider definitiv inte av det. Lynn Lowry gör sin långfilmsdebut i en tillskriven roll. Ni vet, en sådan där roll man får p g a sitt utseende och villighet att klä av sig. 😊 George Patterson spelar en av de framträdande hippiesarna och gör det med den äran. Hans rabiesdelirium är av yppersta klass! 😀 Inspirationen från "Night of the Living Dead" är uppenbar och hjälpte nog till med att skapa en så framträdande roll för en svart karaktär. Det är vi tacksamma för.

Bara en stor lycklig Manson...öhh...hippie-familj.

Clay Pitts elektroniska soundtrack är en vattendelare (No pun intended med tanke på de rabiessmittades rädsla för vatten...) då det verkligen accentuerar galenskaperna som pågår i bild. Det är i vår smak bara lite väl mycket av det goda då volymen ibland snuddar vid det outhärdliga.

 BETYG:4/7 Kul gammal klassiker som bjussar på allt det man vill ha från en grindhouse-våffla: T&A, gore och galenskaper.

Mama Cass-aktiga karaktären får en klatsch av daddy.

Uppskattas måttligt. WTF?!?!

I ett hus nära dig.

Varför gnuggar sig farfar mot jeansskrevet?

Hennes supernymfomani exkluderar sannerligen inte herrar tre gånger så gamla som hon.

Kaxy McKaxovitch.

Farfar snedtrippar som satan och söker tröst. En känd bieffekt av LSD är att man börjar likna Salvador Dali vid intag.

LSD är en djävulsk drog! 😈

Nä du grabben! Den där pumpen är du nog för ung för.

Dohh-ggie har tuppat av efter glasyrfrosseriet.

Björn Skifs? Är det du??

George Patterson har hällt ner hela sitt inre mörker i denna karaktär.

Bananas!

Filmjölk eller bukkake? Det är frågan.

Trots sin smärre likhet med Cujo: EJ rabiessmittad.

Vad hand-lar det här om Lynn?

Skogstokiga!

Ett lyckat misstag i filmen när löständerna flyger all världens väg. 😄

Bonkers McBananasson.

Tokstollarna tål inte vatten. Synd att de inte tänkte på det i "Rabid". 😏

Trailer för en double bill dock bara med bilder från denna våffla.

Hela rullen.