What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

fredag 6 februari 2026

WARFARE (2025) USA/Storbritannien, 95 minuter. Regi: Alex Garland & Ray Mendoza.



Blodig vardag

När man kollar på "Call on me"*.

En Navy SEAL-pluton skickas ut på ett spaningsuppdrag i Ramadi, Irak men ett litet misstag förvandlar rutinuppdraget till ett helvete.

Hijinks på patrullen.

Man kanske skulle kunna tro att vi ruttnar på krig med all skit som pågår ute i världen men Udda Film vill då istället hamra hem poängen att krig är något som hör hemma på film och inte ute i verkligheten. Kanske lite ironiskt då att just den här krigsfilmen baseras på en faktisk Navy SEAL-plutons minnesanteckningar från ovan nämnda uppdrag. Dessutom var flertalet av dem involverade i själva filminspelningen.

Högst oprofessionellt men kul.

Vad som då är glädjande är att vi istället för något ryskt hjälte-bullshit med fräsiga slowmotion-sekvenser får en ganska naken skildring där man som tittare närmast känner sig inbäddad i plutonen. Skeendet utspelar sig dessutom nästan helt i realtid och den enda musik vi får höra är när grabbarna i inledningsscenen kollar på Eric Prydz "Call on me"-video och grabbpeppar inför uppdraget samt i eftertexterna när Lows "Dancing and Blood" spelas.

Det är lugnt. De vill bara ödelägga ert hem.

När uppdraget börjar gå åt skogen blir det väldigt intensivt och trots alla resurser dessa elitsoldater har blir de snabbt varse om hur sårbara de är. De är helt enkelt fångade i huset de ockuperat för uppdraget. En stackars irakisk familj får vackert sitta i ett rum och se sitt hem förvandlas till ett blodigt inferno.

Spaningsmys.

Det finns en del detaljer i filmen som känns lite anmärkningsvärda och som man undrar hur de kan ha passerat när det trots allt är den mest prestigefyllda elitstyrkan som porträtteras. Särskilt när ovan nämnda veteraner faktiskt funnits till hands som bollplank och rådgivare. Men vad vet vi? Kanske även en yngre Navy SEAL-pluton kan bete sig en smula gröngölingsaktigt ibland?

BETYG: 5/7 Rått och snudd på dokumentärt utan något hjältetrams.

Det är aldrig ett bra tecken.

Här fixas en tysk drink till.

Så där skulle det ju inte gå till.

Surprise, folk far illa i krig.

Inga hijinks längre.

Bra idé i det läget.

Akta så ni inte snubblar bara.

Trailer

Eric Prydz "Call on me". 😋



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar