What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

söndag 1 februari 2026

REFLECTION IN A DEAD DIAMOND (2025) Belgien/Luxemburg/Italien/Frankrike, 87 minuter. Regi: Hélène Cattet & Bruno Forzani.



Spy vs. Spy's mind

John D. f d superspion numera fluktar

Den pensionerade superspionen John Diman (Fabio Testi) kopplar av på ett lyxhotell på franska rivieran. När han ser en ung solande kvinnas diamant-piercing triggas minnen från hans spännande förflutna. Plötsligt verkar något skumt pågå i rummet bredvid hans. Är det ouppklarade affärer från hans forna karriär som gör sig påminda?

En giallo-uppercut resulterar i diamantspya.

Så var den då äntligen här, filmparet Cattet och Forzanis nya film och entusiasmens låga brann friskt här på Udda Film. Vad för märklig resa i postmodern kultfilm skulle de bjucka på den här gången?

Diamanter är en flickas bästa vän.

Som många av er (läs: den enda person som läser detta...) redan listat ut är det eurospy-genren man lagt mest fokus på här och mest påtaglig är väl hyllningen till fumetti-hjälten Diabolik. Influenserna är som vanligt många men Mario Bava verkar hela tiden dominera. Förutom Diabolik finns som vanligt även passningar till mördaren i Blood and Black Lace (1964) och det är även våldsammare än en klassisk eurospy-våffla.

Det allseende ögat.

Vi får som vanligt cineastporr med fantastiska bilder och den sköna ljuddesignen där knarrandet av läder nästan går till överdrift. Återigen finns ett smakfullt urval av musik från sköna gamla euro-våfflor med bl a Bruno Nicolai och Ennio Morricone bakom dirigentpinnen. Helt enkelt smaskens! Vad vi inte får är ett linjärt och lättföljt skeende. Men vem hade förväntat sig det? Vi kastas fram och tillbaka mellan flashbacks och nutid, men det är bara början. Snart inser vi att vi är fångade i en fantasivärld inuti Dimans huvud och gränserna mellan fantasi, verklighet och minnen är fullkomligt tillintetgjord. Det här är både coolt och frustrerande då man gärna vill känna sig i kontroll över skeendet men vi finner oss mest i en position där vi njuter av den cineastiska poesin och får en och annan Aha!-glimt av avslöjande händelser. Det känns som om det finns en meta-nivå här där det inte ens handlar om Diman utan om att förlora sig i filmens magiska värld.

BETYG: 4/7 Väldigt stiligt och stajligt som vanligt men det är tufft att försöka hänga med.

Trasiga kontaktlinser skaver som satan!

Är det dessa Stockholm Filmfestival refererade till som "ninjor"? Pfft! Vilka amatörer.

Gulp! Badass brud gör entré. Det kan komma att göra ont detta...

Det gjorde ont.

Hm, ser bekant ut den där figuren. 😊

Ah! Denna härliga klassiker.

"Danger" är vad som döljer sig bakom masken.

Aldrig oklädd med katana!


Filmporr - ej porrfetisch!

Schyst att storyboardet fick vara med.

Vi får lära oss att Fabio Testi går gubbigt.

En riktigt cool trailer för en jävla gångs skull!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar