POSSESSED (2000) Kanada/USA, 110 minuter. Regi: Steven E. de Souza.

Sann ondska är överspel

Serietidningar: En port till Helvetet!

Lille Robbie (Jonathan Malen) läser skräckserier och håller på med ouija-bräden, ivrigt påhejad av sin moster (Piper Laurie). Efter en tid börjar han uppvisa aggressivt beteende och märkliga fenomen börjar uppträda i hans närhet. Efter flera misslyckade försök att få ordning på ungen kallas fader Bowden (Timothy Dalton) in.

Fader Dalton är skitlack på de rasistiska KD-röstarna.

Av någon anledning kände man att man behövde filmatisera den "sanna historien" bakom skeendena som inspirerade Billy Friedkins utmärkta "The Exorcist". Sådan hybris lockar ju självklart era cinemasochister på Udda Film!

Moster har alltid en massa kul spex för sig.

Till att börja med ska väl nämnas att detta dessutom är en TV-film, vilket verkligen syns. Det är dock en Showtime-våffla så vi får åtminstone njuta av ungens "Fuck your fucking God!" och dylika repliker. Det som gör att det skriker TV-film är framför allt det banala manuset och den usla regin. En regi som resulterar i en del överspel, dels från Dalton men främst från unge Malen som är riktigt kass. Manuset är fullt av idiotiska klichéer och märkliga händelseutvecklingar. -SPOILER ALERT- Särskilt filmens upplösning kryllar av dem. Det är rätt komiskt att de munkar som assisterar vid slutexorcismen knockas av den våldsamma reaktionen vid utdrivningen och sedan fullkomligt ignoreras när ceremonin är över. En normal reaktion vore ju att kolla om de lever typ. Det är tacken för att de lånade ut sitt kloster till ceremonin. 😂 Vidare beslutas det att rummet där exorcismen ägde rum av någon anledning skall förseglas för alltid. Vad gör munkarna då? Jo de snickrar ihop ett stort bondage-kryss av trä, perfekt anpassat till dörrens storlek, och hamrar fast det PÅ dörren... Följaktligen har man alltså en dörr med ett stort träkryss på - som fortfarande går att öppna. 😆

Mamma är inte glad på Moster.

Själva de demoniska upptågen tillför en hel del oavsiktlig humor och vi ska erkänna att vi såg några stillbilder från våfflan innan vi kollade på den och trodde ärligt (för en kort stund) att det var en komedi. Är det något som vi på Udda Film-redaktionen kan tycka är lite kusligt är det just övernaturliga fenomen men dessa lyckades man i den här rullen istället att förvandla till komedi. Det gör oss förvisso inte så mycket då filmen skulle ha varit rätt outhärdlig utan dessa små ögonblick. Och snälla dra inte antisemitkortet nu, men vi tyckte det var rätt kul att den besatte pojken skulle spelas av en grabb som ser så uppenbart judisk ut. 🙂 Och pretty please, det är inget fel med att se judisk ut men det är liksom fel religion i detta sammanhang.

BETYG: 2(+)/7 Överflödig TV-exorcism med medföljande uselhet. Dock plus för oavsiktlig komedi.

Ånej! Hans smutsiga hemlighet!!! 😫

Jaså, det är det det är? (Avdelning "Hur många 'det' kan man få in i en mening?")

Det känns tryggt.

Oj! En buktalardocka med dålig hy. Så ondskefullt!

Men va fan? Han är ju protestantisk präst!😮

"Alltså, det var en poltergeist som dök upp och...jo jag lovar!!!"

Blodshämnd.

Här har ungen av okänd anledning kladdat det lokala universitetsbasketlagets logga med chokladsås på bålen.

Som sagt.

"Nej Timothy, du måste vara MER entusiastisk. Är du med med? Okej - ACTION!"

"Bra BRA! Just så."

Hundmaskot och cheerleaders är förfärade.

Klart obscen maskot.

Jonathan Malen försöker sig på en s k Kubrick-stare.

LOL! Håll i hatten. Här är det blasfemi på gång. 😃

Jaha, nu har ungfan hittat syltburken också...

Såja, visa vördnad för Chricka Plummer.

Visst ja! Han var ju sängvätare ja... 😅

Imponerande, eller hur? 😁

Skräckinjagande när prällen blir attackerad av ett Märklin-tåg.

Och därför ändrades ljussättningen till kuslig och kameran antog en dutch angle!

Nämen!

Superläskiga Basil Fawlty-imitationer! (Don't mention the war!😬)

Varenda småpojke börjar hacka tänder vid åsynen av detta!

EXAKT vad varenda småpojke frågar sig.

Klart att en SS-representant dyker upp när det är ockulta saker på G.

Aj AJ! Akta munken för helvete!!!

"Vi monterar det här bondage-krysset på dörren så vågar ingen (förutom tyskar och österrikare) att gå in."

Hela rullen.

SATAN WAR (1979) USA, 64 minuter. Regi: Bart La Rue.

Home is where the Hell is

Det första som händer i det nya huset. Men det finns väl ingen anledning till oro?

Louise (Sally Schermerhorn) och Bill (Jimmy Drankovitch) är överlyckliga över att ha hittat ett eget hus och till ett sådant vrakpris dessutom. Men redan under själva inflyttningen börjar märkliga saker hända. En ondska störs av de nyinflyttade.

Satans bajskaffe!

Vi har grävt fram ännu en obskyr lågbudgetvåffla här på Udda Film och här tar det hus i helvete...eller kanske Helvete i hus?

Det luktar verkligen illa. 😃

Den här rullen kom samma år som "The Amityville Horror" eller "Huset som Gud Glömde" som den heter på svenska men vi vet inte vilken som kom först. Det är lite samma tema fast med en budgetskillnad på en förmögenhet. Den här våfflan är skjuten på grynig 16mm-film utan ljud så all dialog är pålagd i efterhand. Det är inte jättemycket av den varan ändå. Filmen domineras istället av William Euckers kusliga synth-soundtrack som faktiskt är riktigt effektfullt om än lite repetitivt. Poltergeist-effekterna är förstås billiga med krucifix som inverteras (gång på gång) och turkos gegga som rinner ut ur köksskåp och diskmaskin. Som en bonus kokar Satan (?) kaffe på bajs. Ni tror förstås vi skämtar men ur kaffekannan rinner en brun smet som tydligen luktar as. 🤣

LOL! Han har höga tankar om sin fru. Hon kanske är av tyskt ursprung? 😁

Det är en märklig rulle som mitt i all lökighet, lågbudget och idiotiskt resonerande av karaktärerna faktiskt har en smula kuslig atmosfär. Som sagt, soundtracket hjälper till men så är vi också suckers för övernaturliga krafter som vill folk illa. Intressant är att demonerna här antastar damen i huset precis som i den tre år senare mer kända "The Entity" där en demon våldför sig på Barbara Hershey. La Rue kanske inspirerades av samma bok om den påstått verkliga händelsen när en kvinna terroriserades av något ont väsen?

Eller inte.

Som ni märker såg vi den korta versionen utan de tillagda helt irrelevanta klippen som skulle dryga ut filmen till fullängd. Vi lär väl fiska fram den versionen också och kanske flika in en kommentar om den.

BETYG: 3(-)/7 Den har ändå något i sin lågbudgettafflighet. Den är korkad, lite segdragen, mörk (bokstavligt!) och billig men är ibland kul och ibland stämningsfull.

Blixtar som varar i flera sekunder är ett tecken på fanstyg.

Plötsligt börjar grön satansdeg välla fram överallt!!!

Ja, den luktar också as.

Vad gör man då? Jo självklart geggar man med den med bara händerna.

Om oförklarlig stinkande grön satansgeggamoja plötsligt rinner överallt i köket är väl lösningen att sätta sig på kökstrappan och ta en tagg?

Lite övernaturlig smet är väl inget farligt att ta i?

Snillen spekulerar.

Hur vågar du börja mansrationalisera kvinna?!

Men det kan inte ha varit ett spöke för de tror du ju inte på.

Men det verkar ju som om du gillar det gumman.

Fast kanske ändå inte...

Undertiden läser maken en tidning med självbelysning.

Hon förnimmer.

Han tror han är Max von Sydow.

Men det hindrar inte den här satansmunken.

Trailer

Bill Euckers olycksbådande musik.

EDIT: Dansparty!

Eftersom vi eggade oss själva att söka upp den långa versionen också dröjde det inte länge innan vi sniffade fram även den versionen. Det var ju verkligen inte mycket att se. Efter att själva filmen tar slut kommer, istället för eftertexter, en kvarts lång utdragen voodoodansscen i bästa mondo-stil. Vi undrade just, när vi såg korta versionen, vad det var för dansgrupp som omnämndes i förtexterna men som aldrig dök upp. Här har vi dem alltså. Allt som händer under denna kvart är att vi ser ett gäng "voodooutövare" dansa i mörkret samtidigt som La Rue då och då mondo-kommenterar skeendet. M a o tillför det inte ett skit förutom en extrakvart på filmlängden...

En kvart av detta.