JESUS CHRISTUS ERLÖSER (2008) Tyskland, 84 minuter. Regi: Peter Geyer.

Kinski ger ett paradoxalt framträdande.

En man i spotlighten. Naket och minimalistiskt... eller ja, jag tyckte det var en schyst bild helt enkelt.

Året är 1971 och Klaus Kinski återvänder till sina rötter genom att framföra den eget skrivna texten "Jesus Christus Erlöser" (Jesus Kristus frälsare) inför ca 5000 personer i Berlin. Det är en samhälls- och kyrkokritisk monolog som till större del är baserad på nya testamentet. Kinski pekar på hyckleriet och hur Jesu budskap har perverterats av olika intressen och tidsandan trogen kritiserar han även kriget i Vietnam.

 Glåporden haglar direkt. Här har man t o m lagt till ett extra "L" på slutet för mer emfas.

Problemet är bara att en mängd arga unga män (och någon enstaka kvinna) i publiken känner sig provocerade av Kinski och känner det nödvändigt att häckla honom. För dem är Kinski galjonsfiguren för hyckleri som har mage att citera Jesus läror om generositet och att dela med sig till sin nästa när han har tjänat "miljoner" på sina spagettiwesterns och dessutom tar 10 D-mark i inträde till föreställningen. Andra uppfattar det som att Kinski utger sig för att var Kristus själv och det måste ju vara oerhört provocerande om man är låst i en löjlig religion. Det blir inte bättre av att Kinski reagerar väldigt aggressivt på dessa häcklare och vrålar okvädningsord åt dem samtidigt som han beskriver hur Jesus skulle ha piskat förstånd i dem. En smärre kovändning från vända-andra-kinden-till-budskapet han sekunden innan reciterat. Kinski lägger hela tiden krokben för sig själv med sitt våldsamma humör, som t ex när han inviterar en av häcklarna att komma upp på scenen och stå för sitt ord för att nästa ögonblick, när denne antar utmaningen, låta en livvakt kasta honom av densamma. Det är synd på Kinskis fina framförande, som han gör med rörande patos och på det vettiga budskapet han vill framföra. Samtidigt blir det väldigt skojigt när Kinski förlorar besinningen och agerar ut som vi alla skulle vilja göra - på ett oerhört barnsligt, kompromisslöst och ogenomtänkt vis. Man förstår hans frustration men man lider med/skrattar åt hans mentalt instabila sätt att tackla situationen. Man kan dock fråga sig hur det är ställt i huvudet på alla dem som betalade, på den tiden, hela 10 D-mark bara för att kasta skit på någon, för det är tydligt att de gick dit med den målsättningen då de sätter igång med glåporden direkt.

 "I want to take the Pepsi challenge!"

Regissören Peter Geyer var naturligtvis inte på plats då han var typ fem år gammal när detta evenemang spelades in. Vad han däremot har gjort är att sammanställa allt film- och audiomaterial som Kinski aldrig gjorde något med, vilket är tur för oss efterlevande då man bara sett glimtar av detta framträdande i Werner Herzogs "Mein Liebster Feind" tidigare. Efter den avbrutna recitationen återvänder Kinski ytterligare en gång och framför hela monologen på golvet framför scenen inför de hundratal åskådare som valt att stanna. Härifrån tycks endast bilder från journalisters kameror finnas dock rullar fortfarande audioinspelningen så Geyer har lyckats pussla ihop en avslutning på dokumentären med hjälp av detta.

BETYG: 5/7 Ett rörande och samtidigt roligt dokument över en väldigt duktig men samtidigt instabil skådespelare samt den ibland överentusiastiska missriktade uppkäftigheten som präglade tidsåldern.

Klaus brusar upp en smula.

 Passion saknade den gode Klaus minsann aldrig.

 Klaus riktar Jesu ord...

...mot häcklarna med vredgat patos. 

 Nu börjar fradgan framträda så smått i mungipan.

 Fler bibliska uppmaningar till tvivlarna.

Snor och fradga, blir det mer inlevelse än så? 

 Men vänta nu... Ein Volk, ein Reich, ein Jesus?

 Här har vi en kille som tror det är open mike-afton i arenan.

 Den här intellektohippien sammanfattar...

 ...den här dokumentären på ett mycket bra sätt.

Om ni inte visste det så extraknäckte Stephen Simmonds som Kinskis bodyguard för 100 år sen.  

Ack då, Kinski i samspråk med den hatade nazipolizein. Inte bra för hans bräckliga cred.

MÄN KAN INTE VÅLDTAS (1978) Finland/Sverige, 94 minuter. Regi: Jörn Donner.

Rape and revenge blandat med nordisk ångest.

Wow! Kamera med blixt. Inte illa.

Ångesten fortsätter när man hugger tag i ytterligare en skandinavisk rulle, eller ja halvskandinavisk då det är en svenskfinsk samproduktion. Inte så underligt att Sverige har ett sådant ångestrykte i filmvärlden. I den här rullen följer vi Evas öden efter ett ödesdigert möte på "krogen". Citationstecknen kommer av att nämnda uteställe mer såg ut som en skollokal än en nattklubb/restaurang. Eva spelas av fattigmans-Liv Ullman: Anna Godenius (ja de är faktiskt ganska lika ur vissa vinklar) och gör ett ganska bra jobb.

En vänskaplig feministpuss.

Eva är en frånskild, medelålders bibliotikarie med en snart vuxen son. En kväll när hon fyller år beger hon sig med en arbetskamrat ut för att fira med lite god mat. På "krogen", som alltså ser ut som en skoldans, raggas hon upp av Martin Wester (Gösta Bredefeldt) och följer med honom hem. Hångel i soffan förbyts i sexuell agression när Martin plötsligt våldsamt kör upp handen under Evas kjol. Hon flyr ut på balkongen men Martin är nu inställd på sexuell autopilot och släpar in henne till soffan där han snabbt fullbordar den påtvingade könsakten. Eva är under hela akten förlamad av skräck och uppgivenhet. Efteråt förmår hon inte ens resa sig och lämna lägenheten, trots att Martin föraktfullt går och lägger sig och uppmanar henne att dunsta. Det dröjer ända till morgonen innan hon stapplar hemåt där hon bryter ihop i gråt och äckel.

Så är de, de jävla karlslokarna!

Eftersom Eva inser att Martin med stor sannolikhet kan undkomma straff då rättvisan har grova patriarkala drag, blir hon som besatt av tanken att vända denna rättvisa mot honom. En ex-älskare som är jurist förklarar nämligen att juridiskt sett kan en man inte våldtas. Eva börjar förfölja Martin och kartlägga hans vanor för att till slut slå till med en passande hämnd.

Vadå? Duger hon inte som hon är???

Den gamle kedjerökande författaren Donner kommer alltså här med en rejält feministisk smocka i 70-talets Sverige/Finland. Nu har jag ingen koll på hur framträdande han var i debatten då jag bara minns att han ofta syntes i media med en cigg i näven, men filmatiseringen av Märta Tikkanens roman är i alla fall klart feministisk med kvinnokaraktärer som både ryter till mot nedlåtande chefer (män förstås) och andra som påvisar ojämnställdheten genom att klaga på sin hemsituation där mannen måste sättas i främsta rummet. Jag vet inte hur den här filmen mottogs när den kom. Kanske hade den politiskt värde som debattinlägg? Den hade i alla fall inte mycket filmiskt värde i mina ögon. Budskapet är behjärtansvärt och skådespeleriet är riktigt bra men fy fan vad segt som historia. Inledningen är bra med den gråa bibliotikariemusen (stereotypvarning där...) som bejakar sin kvinnlighet genom att sminka upp sig ordentligt och i slutändan får betala ett ohyggligt pris för sin "lättsinnighet". Godenius gör mycket bra ifrån sig här vilket även Bredefeldt gör då han på ett bra sätt gestaltar äcklet som efter fullbordad akt skyller sina sexuella tillkortakommanden på den dåliga kvinnan och samtidigt försöker skyla över hela dådet med ett: "Kom inte och säg att du inte ville nu bara". Men när själva stalker-delen av filmen sätter igång blir det bara absurt och segt. Eva, iklädd peruk, förföljer Martin på ett väldigt uppenbart sätt och att det får fortgå genom hela filmen känns ganska löjligt. Att allt detta sedan leder upp till ett kort och tandlöst antiklimax gör ju inte saken bättre. Nej, det var riktigt synd efter den inledningen och potentialen att fullfölja denna utdelade feministsmocka.

BETYG: 2/7 Schyst inledning men sedan bara en lång transportsträcka mot ett tomt slut.

Slajmvarning extravaganza!

Sååå mysigt...

...men förbyts i terror.

Klart missnöjd våldtäktsman.

Bakfull?

En arg tjej som tydligen har tagit till sig budskapet i "He-Man".

Som ni ser har denna debatt pågått ett bra tag. Konstigt att den fortfarande existerar idag.

Evas ex. Måste ha varit den sköna combovern hon föll för.

Feministisk vänskaplig beröring.

Konstapeln ser tydligen inte det vi andra ser.

Eva stalkar omkring.

Vänta nu, är det inte kvinnor som drömmer om det???

Nej! Avslöja inte våra innersta hemligheter!!!

Eva känner sig stenhård med en Luger i näven och vem skulle inte göra det? Denna "förlängning" av kroppen kan ju göra vem som helst hård och stark...

Nämen för fan Eva, nu får du väl ändå ge dig...

HUNTING FOR BAMBI.COM (2003) USA, 60 minuter. Regi: Michael Burdick.

Mer politiskt inkorrekt än så här blir det nog inte...

Svärmorsdrömmen Mike vräker sig i soffan.

Huka er damer för här har vi ett koncept som blev förargelseväckande för många decennier sedan. Ett gäng rednecks sitter i en jaktstuga,iklädda kamoflage från topp till tå och med en bira i näven. I sällskapet återfinns även en "jakthund" i form av en mops som heter The Captain. Under ledning av Michael Burnick drar dessa käcka gossar sina jakthistorier som vi får ta del av i flashbacks. Nu råkar det ligga till så att deras villebråd består av kvinnor i alla former - spritt språngande nakna, så när som på gympaskor. Vi följer med dessa "modiga" jägare när de smyger på sina intet ont anande offer för att sedan nedlägga dem med ett välriktat paintball-skott i rumpan. I vissa fall flyr de skottskadade kvinnorna en bit innan de lägger sig ned och "dör" varpå de kaxiga "jägarna" stolt highfivear och spånar om hur de ska sätta upp dessa troféer på väggarna. Filmskaparna vill väl visa sig storsinta så jägarna nedlägger även en ladyboy, vilken de kallar "bambo" och de förvånas över vad den kvinnan har mellan benen. Konstigt nog väcks inga reaktioner av avsky eller äckel över denna transperson, vilket hade varit passande dessa jägares mentalitet, men som sagt, man ville väl på ett billigt sätt visa en tolerant attityd. Jaktscenerna bryts av med ganska omotiverade klipp på en gubbe som stolt visar upp sin pansarvagn. På detta stridsfordon kryper ett gäng halvnakna brudar omkring och åmar sig samtidigt som de fyrar av intelligenta repliker som: "How do I get this big gun off?"

En "bambi" skuttar omkring i naturen.

Ja, den här filmen måste ha väckt mycket ont blod då kvinnor plötsligt reduceras till djur som ska jagas och dödas. Samtidigt haglar manschauvinistiska kommentarer om hur man ska få tyst på kärringjävlarna. Givetvis hävdar filmskaparna att allt bara är på skoj och hur kul som helst samt kommer med den vanliga ursäkten om hur bra betalt och kul nakentjejerna har. Är det kul då? Jag brukar ju gilla när det är konstigt och politiskt inkorrekt och måste erkänna att jag fnittrade lite i början åt hur blatant man trotsade detta megatabu, men det blev snabbt tradigt och det kändes bara billigt, effektsökande och ganska porrfetischäckligt. Jag får också äckliga NRA- och hillbilly-vibbar när jag ser de här idioterna njuta av sin jakt. Nej, ska man vara äckelgubbe får man fanimej göra det på ett charmigare vis.

BETYG: 2/7 Fnitter åt det förbjudna i början och nakna tjejer i allmänhet ger plus men sen kommer verkligheten ikapp - detta är äcklig skit!

För att locka till sig en "bambi" kan man använda en teknik som kallas "rubbing" där man gnider två 100 dollarsedlar mot varandra. Fyndigt?

"Hurra! Jag är en riktig karlakarl!"

"Bambon" har monterats på väggen och det är ju helt okej då man får betalt. Eller..?

"Ack, om det ändå vore lagligt att mörda..."

Brudar äntrar pansarvagn i adekvat klädsel. Hade inte den där skylten kommit upp hade man trott att det var en video från försvarsmakten...

Gubbjävel med ENORM vapenfetisch... dessutom är han en smula chauvinistisk också förstås.

"Skön" lirare i passande redneck-frilla.

Ytterligare en intet ont anande "bambi" som ska få möta sitt öde dock först efter att hon uträttat sina behov...

"Öhhh höö hööö... Vote for Bush! *rap*"

En annan metod att locka till sig "bambis" med är att sätta igång dessa vibrerande leksaker och låta dem studsa mot varandra. De här grabbarna är fulla av "smarta" påhitt.

Republikansk valvaka.

Här har vi mong...ehh..., grabbarna som kan det här med medmänskligt och intelligent filmskapande.