VINCENT GALLO: 48 PEOPLE WHO SHOULD BE SHOT IN HOLLYWOOD (2003) Storbritannien, 24 minuter. Regi: Jacques Peretti.

Mockumentärt porträtt av excentrisk skådis.

(Jag hittade inget omslag till denna film så jag valde en härlig mysbild av Vincent istället!)

Charles Manson eller???

Det här är en produktion för den engelska TV-showen "The Art Show" där regissören Peretti gjort en fejkad intervju med Vincent Gallo baserad på bl a skådespelarens ökända intervju med sig själv. Vi hör alltså bara rösterna av Peretti och Gallo (spelad av Jack Lancaster) ovanpå ett bildmontage. Allt som den fiktive Gallo säger är dock citat ur diverse intervjuer och får honom att framstå som allt annat än ödmjuk.

Nämen det är ju bara vår lille favorit-Vincent som stirrar med döda ögon!

Tydligen hade Peretti varit i kontakt med Gallo för att göra det här porträttet med honom, vilket inte skådespelaren var främmande för ett tag, men i god excentrisk anda hade tydligen Gallo gjort en tvärvändning och intagit en antagonistisk ställning till projektet. Peretti valde att fortsätta ändå och då göra det i den här mockumentära formen där han som intervjuare har en något syrlig ton. Lite fegt kanske då han i verkliga livet var skraj att få stryk av Gallo. Det blir en rätt skön liten film ändå, eftersom Gallo inte drar sig för att slänga ur sig märkliga påståenden. Allt för att odla myten om sig själv.

Som sagt, mannen har ett öga för coola kläder.

Jag har ingen närmare relation till Gallo då jag inte är stormförtjust i hans filmer. Han är en intressant kultfigur som klär sig coolt men som det vilar något obehagligt över. Han är en sådan där person det är roligt att följa på avstånd men som man inte vill ha med att göra personligen. Eftersom jag inte hade läst de beryktade intervjuerna innan jag såg den här filmen blev det ganska underhållande, men som film är det väl inte mer än en axelryckning. Det är ju egentligen rätt lamt att en skådis läser Gallos kommentarer. Det hade varit roligare om det hade varit äkta soundbites istället à la Måns Herngren intervjuar Gösta Bohman. Men eftersom kommentarerna är baserade på skrivet ord blir det ju givetvis omöjligt.

BETYG 4/7 Skön presentation av Vincent Gallo: galet PR-geni?

Gallo gillar ju att berätta coola anekdoter ur sitt liv och tydligen tog en ung dam med honom på bio för att kolla in filmen ovan. Snacka om FÖR bra för att vara sant! Men men - "a good story is always a good story" som de brukar säga.

Vincent i sitt tidigare liv som puertoricansk hip hopare.

Den numera nästan obligatoriska HBT-bilden. Här: Gallo som transa.

Sällan har väl Christina Ricci varit vackrare/gulligare än i filmen ovan. Knappast varit med i ett coolare sammanhang heller.

Christina strålar med ett bländande leende. Här med de andra i den välkända ensemblen.

PS. Kolla in karaktären Billy Walsh i "Entourage" som uppenbarligen till stor del är modellerad efter herr Gallo...

DEADLY PREY (1987) USA, 89 minuter. Regi: David A. Prior.

Rambo möter Chippendales!

(Jag valde det något ovanliga omslaget ovan då det är mest i paritet med filmens kvalitet.)

Porr för NRA-medlemmar.

Håll i hatten! Här blir det högkvalitativ underhållning. Till att börja med vill jag tacka min favoritkonstnär för påminnelsen om att kolla på detta mästerverk. Tyvärr kollade jag på "trailern" till filmen på hennes hemsida vilket förtog lite av surprise-glädjen då någon hade plockat alla godbitar och presenterat dem som nämnda trailer. Filmen var dock ändå en njutning.

Så här "sönderslitna" blir kläderna när man kidnappas.

Ca 12 mil sydost om Los Angeles ligger i skogen ett hemligt träningsläger där legoknektar övar upp sina "färdigheter" genom att jaga och döda kidnappade människor. En dag råkar de kidnappa fel snubbe. Mike Danton (Ted Prior) är en utomordentligt skicklig f d Special Forces-soldat som snabbt förvandlar jägarna till jagade. När legoknektarnas befälhavare Överste Hogan (David Campbell) kidnappar och förlustar sig på Dantons fru är måttet rågat och skurkarnas skuld kan endast betalas i blod...

"NEJ! VARFÖR!? VA-A-AAAAAARFÖÖÖR?!!?!"

Ja herrejävlar vilken underbar blandning av infantil våldsstory och uselt skådespeleri. Inledningen sätter tonen med män som kollar sina vapen till tonerna av en ödesmättad DX7:a* Det första jaktoffret springer för sitt liv i härligt "söndertrasade" (läs: tydligt uppklippta med sax) kläder samtidigt som mysigt vidriga Rockman-gitarrer agerar ljudkuliss**. När vår hjälte gör entré i rutan är inte extasen långt borta då vi får träffa en väldigt muskulös man med hockeyfrilla, hotpants(!!!) och en total brist på skådespelartalang. Granaterna som används i filmen är i svagaste laget då de kan explodera en decimeter från offret med den enda effekten att offret ramlar av tryckvågen. Vi lär oss även att var än hillbillies dyker upp i Amerika har de samma dialekt. Ja, 12 mil utanför L.A. har vi tydligen amerikansk sydstat och på tal om det är det en smula märkligt att ett jättelikt träningsläger fyllt av tanks och helikoptrar får operera ostört ett stenkast från Hollywood. I love it! När vår homoerotiske läckerbit sedan skrider till handling får vi en skön blandning av Rambo-klyschor med exotiska vietnamfällor och klassisk människojaktfilm. Att sedan folk skriker rakt ut i vanmakt och passion är ju en härlig bonus. Detta är totalt distanslös kalkon när den är som bäst!

BETYG: 5/7 Ja tyvärr, eftersom jag redan spoilats med de bästa scenerna innan jag såg filmen gick jag miste om alla glada chocker. Denna rulle kunde i annat fall ha sniffat på näst intill toppbetyg!

Det finns ingen plats för oduglingar. Ungefär som i Fredrik Reinfeldts Sverige.

Legoknektarnas uniformer varierar.

Se så sömnig vår hjälte är. Bländande skådespeleri!

Här kommer en kameratiltning som heter duga: Vår hjälte i sin fulla muskulösa glans!

Isch! Hotpants!

Tittarnas andhämtning har ökat drastiskt.

Ta-da!

"Rwuff!" Jag tror faktiskt Ted Prior la grunden till den kommande growling-vågen inom metalen här.

Det syns att löjtnanten här är ett fullblodsproffs till elitsoldat, för visst är det det mest praktiska sättet att hålla en knallpåk när man hör ljud i skogen?

Rambo light. Det var för jobbigt att ordna FX till en syscen så man nöjde sig med lite ljudeffekter när vår muskelpudding rättar till sin urledvridna arm.

Yep, alla vietnamtuffingar måste äta skit på demonstrativt sätt. Här mumsar gulleponken på otroligt sega daggmaskar.

Bubba och Jethro (eller nåt sånt) diskuterar på sin charmiga kaliforniendialekt.

En halvnaken muskelknutte på flykt? In med tanksen!!!

Det var tryck i den granaten!

Det räcker inte med tanks - in med helikopter också!

Då blir vår hjälte riktigt syrak.

"Eeeww...my nipples are so sensitive."

Här har vi nån kommunist som tröttnat på en kapitalist.

Den primala aggresiviteten!

"Uuuuuaaa..."...

..."AAAAAA-AAAA-AAAARRRRGGGHH!!!"

Skåda den här uppvisningen i total passion!

"Uuääää.."...

..."äääaaa..."

Wait for it!

..."AAAAAAA-AAAAAAA-AAAAAAAARRRRGH!!!!"

Här spränger Prior skådespeleriets alla gränser med sitt ultimata vrål av vrede, sorg och hämndbegär. You go girl!

*Musik-geeks vet vad jag talar om.

**Gitarrister bör känna till denna 80-talsplåga.

THE TAKERS (1971) USA, 78 minuter. Regi: Carl Monson.

Tidstypisk standardsnusk.

Samhället har blivit så rått. På den gamla goda tiden var det stilett som gällde, nu är det machete...

Här trodde jag att man skulle få sig en "Last House on the Left"-aktig rulle men istället fick man en softcore-film i rutan istället. Filmen börjar med hur bikern och tillika Jack Nicholson-lookaliken Will (Fred Bush) slår ihjäl någon samtidigt som hans polare E.J. (Coe Bart) slött tittar på. Allt för att vi ska förstå vilka råskinn de är. De slänger sig sedan i sadeln på sina bågar och raggar upp ett par brudar som de idkar sex och drogar med. När de tröttnat drar de vidare och tränger sig på hos några överklassbrudar som de våldtar och håller gisslan.

Vem kan motstå ett par farliga snubbar med änglastöd på bågarna? Inte jag i alla fall.

Yep, det är nästan allt som händer. Mest försigår en massa fejksamlag i rutan och det är ganska udda hur brudarna efter all omild behandling plötsligt ger sig hän sexakterna och njuter av dem. Javisstja, ala tjejer drömmer ju om att bli våldtagna! *Himlar med ögonen* Givetvis är det superlågbudget, cheesigt och i och med all fejksex även riktigt långtråkigt. Det positiva är att brudarna är härligt naturliga i sin fysik och den allmänt cheesiga stämningen. Det superlöjliga slutet är också ganska roligt. Snabbspola!

BETYG: 2/7 Tråkig softcore-sex med våldstendenser som höjs en smula av sin egen värdelöshet och naturliga babes.

"Bååårn to be mopedi-i-i-i-iiiist!"

"Pass it mon."

Det är skitpopulärt att ta syra på film. Måste vara riktigt gott...

Whoa! Man får fasettsyn av syran tydligen. Groovy!

Nicholson-wannabeen "charmar" överklassflickan.

Här blir överklassflickan utsatt för ett övergrepp som hon ser ut att ogilla (???)

Party people!

Festen blir lite roligare med skenavrättningar! Woohoo!

Ännu ett övergrepp där den andra mer motsträviga överklassflickan slutligen smälter för Nicholson-kopians uppenbara charm...