ÉTOILE (1988) Italien, 97 minuter. Regi: Peter Del Monte.

Föregångare till aktuella "Black Swan".

"Aaaahhh! Det var alltså här Argento spelade in 'Opera'."

Den unga balettdansösen Claire (Jennifer Connelly) reser till Budapest för att gå på provuttagning till en sofistikerad balettskola. Väl på plats får hon kalla fötter när hon ser hur hårt ansatt flickan som provdansar innan henne blir. Hon uppmärksammas dock ändå av skolans mystiske ledare Balakin (Laurent Terzieff) när hon i sin ensamhet dansar på operans övergivna scen. Tydligen har Claire någon koppling till det anrika balettsällskapet hon inte ens själv är medveten om. Under sin vistelse i den ungerska huvudstaden träffar hon även en annan amerikan, en ung man vid namn Jason (Gary McCleery) som genast blir förtjust i den vackra balettdamen. En natt på hotellet får Claire besök i form av spöklika gestalter och inte långt efter detta finner hon sig plötsligt ha transformerats till en ung prima ballerina vid namn Natalie. Detta väcker förstås huvudbry hos unge Jason som trott sig fått en romantisk kontakt med Claire och nu istället möts av en ung dam som inte känner igen honom. När han försöker ta reda på vad som hänt vecklas en märklig historia upp som i värsta fall kan sluta i döden.

Gary McCleery ser helt till sig ut när han skakar tass med Jennifer och det är ju förståeligt.

Utan att ha sett "Black Swan" än törs jag nog svära på att den är bättre än den här rullen då detta är en ganska fånig historia med övernaturlig mystik. Tyvärr är även skådespeleriet ganska övernaturligt så att säga då det överspelas hejvilt bland ensemblen. Att manuset inte känns speciellt genomtänkt kanske inte hjälper direkt. Den enda som kommer undan med hedern någorlunda i behåll är den här unga och vackra Jennifer Connelly. Yes, samma Connelly som senare i karriären gjorde en fantastisk roll i Darren Aronofskys lika fantastiska "Requiem for a Dream" - som i sin tur regisserat "Black Swan". Lustigt hur det kan bli.

Charles Durning i en fånig roll.

Jag vill gärna peka på några positiva aspekter med filmen också. Det är en väldigt vacker film med fantastisk ljussättning och underbar scenografi. Ljuset för nästan tankarna till gamla Bava-filmer med sin färgsprakande belysning. Det här var mer nedtonat och smakfullt. Att ha Budapest som backdrop till en film kanske inte är så dumt heller och då i synnerhet den otroligt vackra operan som alla Argento-fans känner igen från just "Opera". Dessa faktorer hjälper till att skapa en fantastiskt murrig och härlig europeisk stämning i filmen som för tankarna mer till 70-talet än sent 80-tal. Apropå Ungern är det lustigt hur man plötsligt byter valuta mitt i filmen då man t ex först på en auktion bjuder i korrekt valuta som är forint för att senare i en antikaffär köpslå i någon leksaksvaluta de kallar "florens", oops! -SPOILER ALERT- Apropå leksak, i filmens klimax dyker oväntat en stor jävla svart svan upp som snodd direkt ur en gammal godzillafilm från 60-talet. Ha ha ha, snacka om cornball och malplacé. Hur tänkte Del Monte där??? Nåja, jag skrattade gott i alla fall.

BETYG: 3/7 Det här är en rätt tråkig film där överspelande skådisar försöker tolka ett korkat manus. Den vinner dock mycket på skönhet i form av: ljus, scenografi, atmosfär samt Jennifer Connelly. Värt tre betygspoäng bara där.

Balett är porrigt.

Jennifer utför det europeiska fluktet med bravur.

Tradera - old school bitches!

Vad nu? Två kvinnliga blekfisar i sovrummet...

Nice.

Kolla ljuset!

Kamrat Stalin har satt sin prägel på den kulturella huvudstaden.

Jennifer kanaliserar sin inre finne.

Japansk trailer för omväxlingens skull.

-SPOILER ALERT- Här har jag tolkat klimaxet i filmen.

KILLER CUP 2 (2004) Kanada, 36 minuter. Regi: Jef Grenier.

Formen pekar nedåt.

Grenier sparar det bästa till först: En dallrande kvinnorumpa.

I denna andra del beger sig ett gäng ungdomar ut i skogen för att campa. Tyvärr råkar de slå läger precis där en kult av mördarmuggar har sin underjordiska håla. Till på köpet provocerar de dessa muggar genom att grilla ihjäl en av deras kamrater på skoj. Snart får ungdomarna lära sig skillnaden på att rosta marshmallows och mördarmuggar...

Rostad plastmugg: hilarious...

Det som såg så lovande ut i förstas delen och då förhoppningsvis skulle utvecklas lagom till inspelningen av denna film två år senare ser istället ut som skit. Ja, det här är faktiskt en sämre film än ettan trots två års erfarenhet och nu också lättklädda tjejer. Det stora problemet, som man även märkte av i första filmen, är att Grenier har en tydlig bild av filmens universum i sitt huvud (får man hoppas) men glömmer bort att vi tittare inte har detta och kan därmed inte alls förstå logiken i en del klipp. Muggarna pysslar och styr med saker som är helt obegripliga och skulle behöva en förklaring, eller allra helst klippas bort helt! Små charmiga detaljer och störmoment från ettan fungerar inte längre här då man förväntar sig att filmskapandet ska ha utvecklats. Första filmen kom ju undan med mycket då jag förutsatte att det var en glad nybörjares verk. Nu stör man sig ännu mer på ledarmuggens töntiga growlande, malplacerad strupsång samt en mugg med jasonmask (WTF???) Visst har muggarna utvecklats en del med mer detaljerade anletsdrag, vilket jag personligen tycker är ett nerköp, mer avancerade attackknep samt att man även använder sig av animerade muggar blandat med stop motion och handförflyttningar. Dessa små tekniska framsteg lyfter dock inte filmen på något sätt. "Storyn" är bara löjlig, långtråkig och allmänt superrörig. Användandet av musik är även det mycket sämre än i ettan. Ingen känsla alls och sen känns det inte som någon slump att de flesta 0-budgetskräckfilmerna har ett uselt soundtrack med någon crappig dödsmetal som mer talar om filmskaparens musiksmak än tillför filmen något. Visst, Rob Zombie som jag till viss del kan tycka är okej hörs återigen på soundtracket, men återigen - bara för att Grenier gillar musiken inte för att det lyfter filmen. Nej, det här var bara skit och Grenier kan nog koncentrera sig på att köra sopbil* istället för att göra film.

BETYG: 1/7 Kanske lite väl hårt men det verkar mest som om Grenier supit och rökt hasch mellan del 1 och denna, istället för att utvecklas som filmskapare.

Kissa inte på er av upphetsning era lesbianer. Mycket mer får ni inte se.

Plastmuggarna har uppenbarligen plockat en sida ur Fantomens bok.

Kamouflerade muggar...

En mugg äter tomat...OCH!?!?!?!

Yes, filmen är från 2004.

Ypperlig gore när volangtarm dras ur liket.

Ännu ett välmotiverat inslag i filmen.

Jävla larv, är vad det är!

Här har nån gjort en trailer som faktiskt är bättre än själva filmen.

*Inget ont i det yrket. Jag tänkte bara att det var nära till hands då Grenier redan sysslar med skräp...

KILLER CUP (2002) Kanada, 23 minuter. Regi: Jef Grenier.

Insert "2 Girls 1 Cup"-joke here:___

Klart omild behandling.

Plastmuggar har alltid behandlats som slitochsläng-skräp men nu har de fått nog och vill hämnas på den mänskliga rasen som behandlat dem så illa genom åren. Den förste som blir varse muggarnas hämnd är en ung elev (Éric Aupin) som under en fikarast blir hastigt attackerad och biten i näsan av en blodtörstig mugg. Detta är dock bara början och snart invaderas hans och resten av mänsklighetens vardag av horder med mördarmuggar.

"Det är nåt skumt med den här muggen..."

Det här är uppenbarligen en liten amatörstudentfilm el dyl och genast ser man den ur ett annat ljus och imponeras av små detaljer där man lyckats få till det, som t ex lustiga små teckande övergångar, stop motion och schysta bildvinklar. Själva grundidén är också rätt skojig med plastmuggar som löper amok. Det är även rätt gulligt. Andra grejer är rätt obegripliga som när den första mördarmuggen vaknar till liv igen efter att ha blivit besegrad och uppbränd av eleven. Av någon anledning mördas en oskyldig mugg av någon okänd underhuggare till den brända muggen för att fixa reservdelar (???) till brända muggen. Denne blir senare någon slags hitlermugg som står och growlar (alldeles för länge...) inför en entusiastisk och pipande muggförsamling. Growlande känns ganska löjligt men kan väl förklaras med att regissören verkar vara en entusiastisk metal-fan då vi hör allt från Rob Zombie till Marilyn Manson på soundtracket.

"Aaarrrggh!"

Det är som sagt lite skojigt och gulligt i början av filmen men det blir lite tradigt i längden och man stör sig på små detaljer som kunde ha gjorts bättre här och där. Man får väl komma ihåg att det trots allt är en nybörjarfilm (hoppas jag) och som sådan är den riktigt finurligt gjord.

BETYG: 3/7 Lovande och uppfinningsrik nybörjarfilm men bristande i mångt och mycket, särskilt storyn.

Nerrökta muggar.

Fina illustrationer funkar som övergångar mellan scenerna.

Undra varför det rinner urin UR toaletten???

Rena rama nürnbergmötet!

Och här har "Der Führer".

Listiga muggar.

Ett sånt blodbad! Eller ja...nåt slags bad.

Jodå, det blir lite gore också.

Jag slängde ihop ett smakprov på tokerierna.

JOHNNY GRUESOME (2007) USA, 8 minuter. Regi: Greg Lamberson.

Ohelig allians mellan skräckkortfilm och musikpromo.

Johhny flörtar subtilt med passerande brud.

Johnny (Ryan O'Connell) är en allmänt ocharmig hårdrockare som en kväll blir strypt av sin kokainhöge polare (Dan Loughery) medan flickvännen (Misty Mundae) förfärat tittar på. Av någon outgrundlig anledning vill flickvännen ligga med kokainpolaren efter Johnnys begravning. Tyvärr avbryts de av en hämndlysten Johnny som återvänt i zombieform.

Avundsjukan är förståelig när någon leker läppars lek med Misty.

Yes, den här "filmen" är lika intelligent som den låter. Den verkar bara vara ett fönster för att visa upp: Johnny Gruesomes musik, som är patetisk amatörmetal; Dave Grays make up-kunskaper, som är mediokra som bäst; Och/eller Lambersons multitalang då han tydligen även skrivit en bok som denna soppa baseras på. För att vinna attraktionskraft har han anlitat den förtrollande vackra 0-budgetfilmsdrottningen Misty Mundae, eller här under sitt "seriösa" skådisnamn: Erin Brown. Lysande drag, då hon är enda anledningen att kolla på det här tramset. Fröken Mundae har det där prislösa "det", inte för sin skådespelartalang utan snarare för sin oskuldsfullt sexga look, och har därmed höjt sig över horden av talanglösa bimbos som överbefolkar den sköna subskräck/sleaze-genren.

Dock kanske en något överilad reaktion.

Jag har ingen koll på de inblandade så jag vet inte om Giasone Italiano, som springer omkring med en gitarr och sjunger i filmen, är den verklige musikern eller om det är O'Connell som spelar Johnny Gruesome. Lamberson har regisserat "klassiker" som "Slime City" och annat crap jag inte haft nöjet att se än. Nej, det är är usel amatörsmörja på alla nivåer som lämnar en med frågan: Hur mycket fick Misty Mundae betalt för det här?

BETYG: 2/7 Mundaes blotta existens höjer genast betyget på den här smörjan. Sedan ska väl nämnas att det inte är upprörande dåligt utan bara skrattretande kasst.

Dork-ig hårdrockare sjunger på kyrkogård.

 

Det goda vita ser mer ut som Nopa tvättmedel eller nåt.

Misty söker köttslig tröst (och gratis kola) hos sin pojkväns mördare.

Hoppsan! Johnny är tillbaka med dålig zombie-make up. Samtidigt har Lamberson smugit in lite skön "kvinnor kan"-propaganda i sitt epos.

 Misty blir sexigt rädd och kokainkompisen tror man med framgång kan märka en zombie.

Här har ni hela jävla filmen!

PARANORMAL ACTIVITY 2 (2010) USA, 98 minuter. Regi: Tod Williams.

Jaså en prequel?

Just det, say hello till ondskan ni snart ska stifta bekantskap med.

Den nyblivna modern Kristi (Sprague Grayden) och fadern Dan (Brian Boland) kommer hem med sin nyfödde son samtidigt som Kristis syster Katie (Katie Featherston) videofilmar allt. Något år senare drabbas de av ett inbrott där hela huset vandaliseras men endast ett smycke Kristi fått av Katie saknas. Familjen installerar därefter in övervakningskameror i hela huset för att kunna ertappa eventuella framtida förbrytare. Strax därpå börjar underliga saker hända i huset. Kristi oroar sig för att obehagliga paranormala aktiviteter pågår samtidigt som Ali (Molly Ephraim), Dans tonåriga dotter som lever med paret, tycker det är väldigt spännande och roligt med de udda aktiviteterna. Dan själv avfärdar eventuella spökerier som trams. Familjen har även en latinamerikansk hushållerska (Vivis Cortez) som på eget bevåg utför en reningsceremoni som ska rensa huset från onda andar. Dan som tröttnat på allt tjat om andar irriteras av hushållerskans tilltag och sparkar henne. Kanske ingen bra idé då de oförklarliga aktiviteterna tilltar...

"Hmm, det är nåt skumt med moster..."

I den här filmen får vi veta varför Katie och hennes pojkvän hemsöktes i första filmen, så därav prequel-nämnandet. Konstigt nog uppfattade jag den här som läskigare än första filmen http://uddafilm.blogspot.com/2010/07/paranormal-activity-2007-usa-86-minuter.html. Jag kan inte riktigt peka på varför eftersom premisserna är de samma då vi återigen hör det lågfrekventa mullret på audiospåret så fort det vankas andeaktivitet. Men som sagt, jag är en humörmänniska och då kanske var i ett mottagligare tillstånd denna gång. Jag är ju inte heller speciellt förtjust i chockeffekter och därmed sitter man på helspänn så fort det börjar mullra i högtalarna. Jag förväntade mig även, misstänksam som jag är, att man skulle finta publiken och slänga in en chockeffekt utan att varna med andemuller. Ni får se själva om jag fick rätt.

Någon har partajat som om det vore 1999. Hela jävla huset är trashat!

Återigen bjöds vi på bra och naturligt skådespeleri och mest imponerande var att man även blandat in ett litet barn och en hund i handlingen och lyckats få dem att "skådespela" på ett övertygande sätt. Upplösningen var kanske ingen höjdare och här förväntade jag mig en skräckeffekt, jag inte kommer gå närmare in på, som uteblev. Jag lyckades till på köpet se fel på person, vilket förvirrade mig en aning innan jag tog en extratitt. Problemet med slutet var att det kändes en smula jäktat och därmed anitklimaktiskt jämfört med resten av filmen som sakta stegrat spänningsnivån på ett schyst vis som faktiskt balanserade på tjatigt då ständigt samma vyer från övervakningskamerorna visades.

BETYG: 4/7 Klart godkänd uppföljare som i min mening var mer skrämmande än ettan.

Hela huset, förutom lille Hunters rum. Vi som sett "Eddie Loves You" http://uddafilm.blogspot.com/2010/07/eddie-loves-you-2006-storbritannien-26.html misstänker att den röda figuren i höger bildkant har nåt med saken att göra.

Aha! Äntligen har man kommit på den verkliga nyttan med en videokamera.

Svinig påminnelse om vad det trevliga paret vi känner från första filmen ska råka ut för.

Doggie och barn är i upplösningstillstånd. Vad fan är det som händer?! Men vad är det för röd figur som ligger där framför spegeln..? 

Sjuka demoniska krafter måste vara lösa då Dan plötsligt attraheras sexuellt av en påse frysta ärtor.

Helvete också! Där är det där ouijabrädet igen.

"Nej syrran, vi snackar inte om vår demonpräglade barndom."

Kristi ser inte ut att må riktigt bra.

Bu!