Spöket Laban är inte så snäll som man tror...
Micah gullar med sin nya vän kameran och man kan förstå honom.
Efter att Katie (Katie Featherstone) avslöjat för sin pojkvän Micah (Micah Sloat) att hon sedan barnsben varit hemsökt av andliga väsen köper Micah en videokamera för att fånga och dokumentera eventuella paranormala aktiviteter. Detta betyder att kameran alltid är närvarande. Micah kopplar även in den till en dator så den filmar allt som händer i deras sovrum när de sover. Katie är inte helt förtjust i kamerans ständiga närvaro och hon förargas över Micah inte tar situationen på allvar. Detta trots att smärre fenomen faktiskt spelas in. Katie bjuder hem ett medium som anar att det inte handlar om vanlig andeaktivitet utan att det faktiskt kan röra sig om ett demoniskt väsen. Då han inte är expert på området rekommenderar han en erfaren demonologist. Micah avfärdar allt som trams samtidigt som hemsökelserna antar allt grövre och mer illasinnad karaktär...
Den nya livskamraten - kameran - är med överallt. Katie blir besvärad.
Här har vi en blandning mellan "Blair Witch Project" och "The Entity" dock mycket bättre än förstnämnda film, vilket i och för sig inte säger så mycket. Premissen är den samma som i BWP: De inblandade har själva filmat händelseförloppet. Liknelsen med "The Entity" är att den kvinnliga huvudpersonen har ett illasinnat väsen efter/med sig, även om detta väsen inte är lika brutalt eller kåt. Bortsett från detta är filmen klassiskt uppbyggd med stegrande konflikt, point of no return och epilog.
Klappat och klart med riggad kamera. Låt aktiviteterna börja! Ja, spökerierna alltså...
Jag som finner paranormal aktivitet som en sanning har en tendens att tycka att filmer som behandlar ämnet kan vara ganska läskiga. Första gången jag såg "The Entity" ville jag tända ljuset trots att det var mitt på dagen. Det bör väl kanske nämnas att när jag såg om den kunde jag garva gott åt de löjliga specialeffekter, men bevisligen hade den ondskefulla andeaktiviteten träffat en känslig punkt i mitt annars så miljöskadade pansar. Alltså hade "Paranormal Activity" potential att kunna vara en nagelbitare. Tyvärr (eller kanske lyckligtvis?) ville jag inte stänga av filmen i ren skräck för vad som skedde i rutan då det aldrig blev speciellt skrämmande. Inte helt olikt "The Entity" hade detta väsen sitt eget lilla soundtrack som utgjordes av en slags smygande basrundgång och varje gång man hörde detta visste man ju att fan var lös så att säga och jag kunde pusta ut och bara studera vad som skulle hända. Personligen tycker jag det är bra mycket läskigare om man inte har en susning om vad som komma skall. Även om det kunde tendera att bli lite rysligt här och där slapp jag i alla fall bli rädd, vilket jag tycker är ganska skönt. Jag fattar inte varför man skulle gilla att bli rädd ens i biomörkrets relativa trygghet. Det är ju en obehaglig känsla! Det är ju som att skita på sig med blöja - en otäck men kontrollerad händelse...
Mediet hälsar på och förnimmer att Micah är lite dum i huvudet.
Även om jag inte blev skrämd av filmen fann jag den ändå som ganska god underhållning. Pojkvännen Micah var genom sin korkade och klyschiga nonchalans för flickvännens oro en perfekt källa för att eskalera händelseförloppet. Skådespeleriet var klart godkänt och filmen hade bra tempo. Givetvis var detta verk totalt överhajpat med de sedvanliga överdrivna historierna om panikslagna människor i biosalongen, men om man förbiser det tramset så finner man en helt okej film.
Som ni kan se börjar herr Medium bli lite trött på Micas flams och tvingas ta till en allvarlig ton (och blick).
Kan det vara gamle Baphomet som är igång och busar?
"(Vad fan var det där!?!?!)"
Katie leker apatiskt barn i sömnen. Vad fan är det som händer!?!?
Katie får se en video av vad hon gjorde på fyllan och blir förfärad. Nejvisstfan, det var en video på nattens paranormala aktiviteter ju.
Ah! Lysande idé Micah. Plocka hem ett ouijabräde, typ precis tvärtemot vad herr Medium rådde er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar