Udda film

söndag 7 juli 2013

EVIL DEAD (2013) USA, 91 minuter. Regi: Fede Alvarez.

Bokläsning är nyttigt! Eller..?

Är det sånt bokmalar får lära sig?

Ett kompisgäng ger sig ut till en stuga i skogen för att till synes koppla av men den egentliga orsaken är att hjälpa Mia (Jane Levy) bli kvitt sitt drogberoende. Väl på plats hittar de en mystisk gammal bok som tycks ha varit centralpunkten i någon form av ockulta riter som pågått i stugans källare. Eric (Lou Taylor Pucci), gängets bokmal, kan inte låta bli att studera boken närmare. Något han bittert får ångra.

Vi på Udda Film kan väl kategoriseras som hundmänniskor men detta är väl kanske att gå lite för långt med kattkräken?

Det brukar ju vara ett problem att få ungar att läsa böcker. Kanske borde man locka dem att läsa "The Book of the Dead"? Det skulle definitivt inte bli någon tråkig upplevelse i alla fall. I denna films fall utlöser det en blodig gore-fest utan dess like! Vi på Udda Film minns en tid när filmer som inte kom i närheten av denna films blodiga ultravåld klassades som sinnessjukt i klass med pedofili och som endast beskådades av obducenter med läggning för styckmord. Nuförtiden kan man se dubbelmoralistiska hellylle-TV-kanaler som amerikanska TNT och ABC annonsera biosläppet av denna film mitt under brinnande basketslutspel som faktiskt är en ganska stor begivenhet på andra sidan pölen. Styckmord, självstympelse och spyattacker har helt enkelt blivit mainstream. Frågan är när den vidriga nakenheten ska släppas lös? Den slipper vi åtminstone se i den här filmen. Våra ögon skulle förmodligen smälta och Guds infernaliska hat skulle släppas lös med full kraft på oss om vi beskådade bröstvårtor eller dinglande manslemmar. Huga! Skönt att vi slipper sådant.

Den där geten känns bekant...

Efter den betraktelsen av vår samtid kanske vi kan flytta fokus till själva filmen? Den senaste trenden i skräckfilmsgenren är ju att göra typ-remakes. D v s nya filmer baserade på ett gammalt koncept. Alltså ser vi inte heller här något scen-för-scen-återskapande av Sam Raimis gamla klassiker från 1981. Den ikoniska karaktären Ash finns inte ens med. Vi gillar det faktum att man valt att gå en ny väg och försökt göra något eget med konceptet och däribland fimpat den humoristiska delen. Tyvärr blir det ändå inte speciellt originellt utan det känns faktiskt ganska dussinaktigt hollywoodskt. Just inledning är skakig med -SPOILER ALERT- demonen i skogen som ger osköna vibbar av asiatiskt spökbarn och man lyckas dessutom göra en mycket lamare version av den ökända skogsvåldtäktsscenen. Den känns betydligt mer kompromissartad än i originalet.

Inte lika effektfullt som i originalet.

Det tar sig dock efterhand då man kastas in i en total våldskarusell som nästan aldrig slutar snurra. Det märks att man verkligen har ansträngt sig med att ge publiken en rejäl smocka och mainstream-gorens gränser har verkligen tänjts. Som vanligt bryr man sig inte alls om karaktärernas öden men det är ju inte det som är poängen med filmer som dessa utan frågan är snarare vad för slags nya vidriga situationer kan man placera dem i? På så vis är detta relativt lyckat med tanke på att vi trots allt snackar mainstream-film här.

BETYG: 4/7 Hoppsan! Mainstreamens gränser har flyttats och man har släppt fram ett blodbad utan dess like på biograferna.

Regnbeständigt blod?

Mia har fått något vilt i blicken.

Skådespelaryrket är verkligen glamoröst.

Först är det varmt och gött men sen blir det kallt och äckligt.

Sånt här gillar publiken.

Var det inte sånt här Iggy Pop höll på med en gång i tiden?

Brödsågar är cool rekvisita. Något en av våra redaktionsmedlemmar kan vittna om!

Sjöng inte Slayer om detta fenomen? Nävisst fan, det var ju "Reign" det handlade om då.

Baby's got a chainsaw!

Trailer

fredag 5 juli 2013

NUN OF THAT (2009) USA, 89 minuter. Regi: Richard Griffin.

Nun' to fuck whit!

Stereotypmafiosoitalienare.

Syster Kelly (Sarah Nicklin) är en nunna med humörproblem och p g a detta förpassas hon från sitt kloster för att göra bot i ett kloster för dåliga nunnor. På väg dit blir hon ihjälskjuten av ett gäng mystiska nunnor och vaknar upp i Himmelen där hon av Jesus själv får veta att hon strax ska tillbaka till jordelivet men nu som hämnande nunna i tjänst hos Black Habit-ordern vars uppgift är att straffa syndare som exempelvis maffian.

Ytterligare en med snygg lösmustasch.

Vi betade av ytterligare en Griffin-film av bara farten och kan konstatera att inte heller här hade regissören och hans vänner lyckats nå ända fram. Denna är givetvis bättre än "Feeding the Masses" (http://uddafilm.blogspot.se/2013/07/feeding-masses-2004-usa-85-minuter-regi.html) men tyvärr inte alls på samma nivå som "The Disco Exorcist" (http://uddafilm.blogspot.se/2013/07/the-disco-exorcist-2011-usa-85-minuter.html).

Abbedissan Debbie Rochon har hittat en skön bild på snubben från Nasaret.

Skådespeleriet är ganska dåligt och den ende som klarar biffen någorlunda är återigen Michael Reed i rollerna som Jesus och Djävulen. Han leder dessutom ett riktigt schyst musikalnummer och bara att vi på Udda Film benämner ett sådant som schyst borde få själva Lucifer att bli religiös. Vidare är ju detta en komedi och det kan ju bli ganska jobbigt, även om det faktiskt är lite småkul ibland. Sedan lider filmen även av riktigt billiga specialeffekter plus att musiken låter väldigt hemproducerad.

Avancerat musikalnummer i Himmelen.

Även om det blir ganska töntigt och amatörmässigt titt som tätt märker man ändå att filmskaparna är på rätt väg här och eftersom vi hade facit i hand visste vi ju att det skulle bli bättre än så här.

BETYG: 3/7 Småroligt trots ofta överspelad komik.

"AAAJ! Min fejkhand!!!"

Rich Tretheway baserade sin karaktär på Shelley Winters och lyckades bli slående lik.

Judisk hitman med adekvata vapen.

Där har vi den där lavalampan igen...

Tysk sex.

Papa Emeritus...III???

Nejdå. Det är bara Lloyd Kaufman i rollen som påve.

Trailer

Fejktrailern som råkade bli denna film.

Sjung med Jesus!

onsdag 3 juli 2013

FEEDING THE MASSES (2004) USA, 85 minuter. Regi: Richard Griffin.

Lika gott som dropp

Kaos i TV-studion. Känns det igen?

Ett mystiskt virus väcker de döda till liv och kaoset är ett faktum. Ett litet TV-team försöker förmedla sanningen om vad som pågår på deras gator men motarbetas konsekvent av myndigheterna som föredrar att maskera verkligheten med leenden och trivial underhållning.

Vår irriterande huvudaktör Billy Garberina. Minspelet vittnar om hans kvalitéer som skådis.

Inspirerade av nyss sedda Griffin-filmen "The Disco Exorcist" (http://uddafilm.blogspot.se/2013/07/the-disco-exorcist-2011-usa-85-minuter.html) letade vi fram en av regissörens första filmer för att se hur läget låg tidigare i karriären och man kan väl säga att läget var just lågt. Till skillnad från många andra zombiefilmer i den våg genren spottade fram lade man här tyngdpunkten på det satiriska budskapet istället för att nöja sig med tarmsmaskande lik. Givetvis är influenserna från zombiefilmgudfadern George A. Romeros "Dawn of the Dead" uppenbara, särskilt som den här rullen inleds i en kaotisk TV-studio.

Nyhetsrapportering.

Synd bara att allt är så fruktansvärt amatörmässigt. Det mest iögonfallande är naturligtvis det usla skådespeleriet, men det följs tätt av värdelös regi och taktlös klippning. Att sedan specialeffekter och gore är riktigt dåliga känns marginellt i sammanhanget. Just skådespeleriet blir så plågsamt när man faktiskt försöker sig på allvarlig dialog och känslosamma ögonblick. Man kan ju annars komma undan med rätt så crappigt agerande om man hänger sig åt banaliteter. Ibland är faktiskt skådespeleriet, tillsammans med manus och regi, så pinsamt att man undrar om det är på allvar eller om det är ironi.

Independent-filmens ABC - Hur man bygger en TV-studio: Draperi, en Rödskalle* samt en stege.

Vi gillar dock det ambitiösa med produktionen, att man faktiskt sjösätter ett sådant här projekt i en håla på Rhode Island. Bonus också för pervoscenen en av huvudkaraktärerna är inblandad i.

BETYG: 2/7 Denna dåliga lågbudgetzombierulle får ändå lite sympatipoäng för sin friska independent-anda och viljan att göra något utöver det hjärndöda - även om det kraschlandar en smula...

Regissörens fetisch för lavalampor existerade tydligen redan här.

Apropå fetisch.

Patrick Cohen ser ut att gilla det i alla fall.

Hur tänkte man här?

Vid händelse av zombieapokalyps - bunkra med schampo!

Och så lite drogromantik.

http://www.youtube.com/watch?v=0TavrHsLjtw

Blogger.com fortsätter att sunka ner sig och har försämrat videosökfunktionen så att fanskapet inte ens hittar klipp på YouTube längre. Så här är en extern länk till trailern.

*Strålkastare som heter Redhead på originalspråket.

måndag 1 juli 2013

THE DISCO EXORCIST (2011) USA, 85 minuter. Regi: Richard Griffin.

Boogie on down - to Hell...

Vem skulle inte vilja stoppa ner handen i en sådan kalsong?

Rex Romanski (Michael Reed) är en sorglös hjärtekrossare som dansar sig in i kvinnornas hjärtan (och trososr) under diskokulans glittrande reflektioner. Rita Marie (Ruth Sullivan) faller för den charmige sexguden men finner sig snart brädad av porrstjärnan Amoreena Jones (Sarah Nicklin). Vad det nyblivna paret inte anar är att den försmådda Rita råkar vara en voodooprästinna i ondskans tjänst och hennes hämnd är gruvlig.

Disco extravaganza!

Jaså? Ytterligare en pajig neo-grindhouse-film med dåliga peruker, pålagda repor och - ve o fasa - humor! Det bådar ju inte gott, eller? Faktum är att det fungerar riktigt bra. Trots att humorn inte är speciellt subtil och 70-talsscenografin är miltals från den i "Tillsammans" är detta en ganska rolig och charmig film. Trots den låga budgeten och pajiga rekvisitan är detta en ganska välgjord film med snygga kameraåkningar och vinklar samt sköna effekter. Vissa uselheter känns beräknade för att hylla 70-talets tafflighet - och då främst i porrbranschen, medan andra är uppenbara missar med rekvisitan.

Snubben i bakgrunden ser inte alltför missnöjd över att ha blivit totalnobbad.

Michael Reed är också bra i huvudrollen och lyckas balansera på den där tunna eggen mellan allvarligt och lätt överspelat skådespeleri som passar utmärkt i denna film. Det bjuds på mycket nakenhet - ja även manlig - en del pajig gore och ett schyst soundtrack med nyskrivna tidstypsika låtar. En klart sevärd våffla.

BETYG: 5/7 Lyckas balansera på rätt sida av den fruktade humoreggen och bjuder på gott om schyst sex och våld därtill.