Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.
Två töntar och deras partyfarbror drar från storstan för att ikläda sig nya roller som coola typer. Tyvärr ser deras vardag ut att upprepas när de stöter på den glassiga semesterortens borgmästarson som är kung på stranden.
Strandparty.
Ja just det. Vi harvar vidare i de tunnisade komedimarkerna men detta beror bara på att bakom regissörspseudonymen råkar gänget på Astron-6 gömma sig och som ni som läste förra recensionen -The Editor (2014) - vet råkade vi uppskatta deras humor.
Prep-asshole med preppigt knuten tröja - på stranden.
Nu är det här långt ifrån samma budget och kvalité som i ovan nämnda film men man måste väl börja någonstans. Dessutom är Xvid-kopian man kan ladda ner på deras hemsida inte den bästa.
Brudspaning.
Nu när vi sett två av Astron-6 rullar anar vi att deras stenhårda nisch är, vilket tydligen varit visionen från början, att spoofa/hylla gamla genrefilmer. Här är det ostiga gamla college-/ungdomstöntvåfflor som avhandlas och bara för den goda sakens skull har man även slängt in en skvätt gore. Alltså har vi de klassiska töntarna som alltid blir hunsade av preppiga kräk; vi har beach-brudarna och kass 80-talsmusik. Våra hjältar bildar vartefter ett band som framför en usel dänga som trots sitt totala amatör-sound direkt sätter sig på hjärnan.
Hijinks!
Nu är det här ingen superhöjdare men den är ändå charmig i sin hyllning av usla gamla ungdomskomedier och som vi redan vet gick ju pojkarna vidare till större dåd. Vi ser fram emot att kolla in fler filmer ur deras katalog. Kanske redan i nästa recension?
BETYG: 3/7 Inte skitrolig precis men en skön blinkning till svunna tider.
Filmen börjar bra. Eftersom Tristan i detta fall är en kvinna borde man alltså kunna göra en lebbversion av "Tristan och Isolde". Hmm....
Filmklipparen Reys (Adam Brooks) karriär har dalat avsevärt sedan han i en olycka blev av med fyra fingrar på ena handen. Han tvingas nu klippa sunkiga trash-filmer med usla skådespelare i huvudrollerna. Plötsligt börjar dessa mediokra aktörer att mördas en efter en och Rey hamnar genast under den nitiske men inkompetente kriminalassistenten Peter Porfirys (Matthew Kennedy) granskande lupp.
Mördaren i metafilmen ser rätt skön ut.
Vi är på tunn is när vi med trevande steg ger oss in i komedins läskiga värld. Skulle verkligen en giallo-spoof kunna fungera? Anledningen till att vi överhuvudtaget valde att titta på filmen var att vi råkade snubbla över en scen med Tristan Risks välformade bakdel på YouTube av alla ställen. Så rullar vi!
Filmens gyllene replik: "Honey? I'm in our home!" Roligt - på riktigt!
Det visade sig att nämnda dams stuss inledde filmen och scenen vi hade sett en glimt av tidigare bjöd på mer skoj. Alltså var våra svårflirtade rövar sålda. Själva komedin var rätt tafflig inledningsvis men när man använder den som ursäkt för att visa upp den ena nakna kroppen efter den andra fungerar den ju ypperligt! Snart kryddades den av lökiga mord och mysigt dubbade röster.
Katten också!
Filmen förhöjs av den sköna elektroniska musiken och man har även lyckats få den legendariske Claudio Simonetti ombord. Vintage-looken är lite si och så då den fungerar bra i vissa scener och mindre så i andra. Det färgade ljuset är ganska urvattnat men man har valt att gå med det lite urblekta utseendet i gradingen. Förutom allt sex och våld är våfflans stora behållning spooferna på kända scener ur allt från The Strange Vice of Mrs. Wardh (1971) till "The New York Ripper". Dario Argentos ande (även om han inte är död...) vilar ständigt över filmen i allt från små detaljer till helt plankade mord. Skitkul för oss genrefans!
BETYG: 5/7 En stark femma därtill! För oss komediskeptiker växer filmen vartefter och den postmoderna igenkänningsfaktorn är hög.
Tristans röv kan inte distrahera en sann narcissist.
Blink blink!
Videon till Billy Idols "Eyes Without a Face"...
Jajamen! Det blir male nudity också.
I klipprummet (we wish!)
Blink-VM fortsätter.
Linser (dock ej blåa här) hör till.
Jomenvisst! Udo har engagerats.
Heh-hello doggie!
Extrem bantning.
Fail! Ingen J&B där inte.
En vacker P.O.V.
LOL.
Sexfaktorn är extremt hög.
Fulci ler från sin maggotfyllda grav.
Jobbiga de är de där satanisterna, som alltid ska tagga allting.
Trailer
Lite mysigt soundtrackspår av Vercetti Technicolor (schyst namn).
Ytterligare musik.
Vi ångar på med mer skön musik.
Varför sluta när vi är on a roll? (Okej, det var den sista...)
Den prostituerade Princess (Season Hubley) tvingas av polisen att agera lockbete när de vill snärja den sadistiske hallicken Ramrod (Wings Hauser) som även precis slagit ihjäl Princess kollega och vän. Princess insats är inte riskfri och det visar sig att polisen har underskattat den galne Ramrod.
Den här torsken vill ha en golden shower. Hans köpargument: "I got a six-pack and a hundred dollars."
Vi hoppades på en riktigt sleazig B-rulle då namnet antyder ett vältrande i LA:s horträsk. En liten varningsklocka började dock genast plinga när huvudtemat "Neon Slime" blåste på i bakgrunden till förtexterna. En otroligt pinsam och töntigt producerad låt med överdrivet skitnödig sång. Nåja, tänkte vi, det är ju ändå 80-talet och cheesiga skitlåtar hör ju till. Men...
Sold!
Okej, så vi landar förvisso mitt i Hollywoods sjaskiga horträsk men en parad av TV-skådisar och en näst intill total brist på T&A gör ju att sleazefaktorn sjunker drastiskt. Nämnda skådisar gör naturligtvis sitt till att sänka kvalitén och de får god hjälp av ett lamt manus och fantasilös regissör. Kronan på verket är naturligtvis att Wings Hauser är filmens bad guy. Denne notoriskt usle skådespelare tar naturligtvis sin roll på största allvar och överspelar galenskapen med sina ständigt stirrande ögon (Alla psykopater tokstirrar ju...). Inte nog med det. Låt oss återvända till ovan nämnda intromusik, den härliga "Neon Slime". Självklart är det WINGS som sjunger fanskapet! Detta förklarar då genast varför sången kändes "överspelad". Cirkeln sluts.
Wings gör entré i utstyrsel han lånat på Southfork Ranch.
Nu går det väl ändå att se denna slaka rulle och i ärlighetens namn är det inte jättetråkigt att Wings är så usel så vi låter Udda (Film !) vara jämnt (???) och ger:
BETYG: 3/7 En fjärt skulle balansera över betyget till en tvåa men vi är schysta idag för att vi tycker om att Wings är så dålig.
Han är galen!
Abort?
När han är hemma i sin elvispyntade lya gillar han att - stirra.
Men Wings, du ska väl ändå inte..?
LOL. 😄
En snut som tydligen ska ut på undercover-uppdrag.
Ingen åldersdiskriminering i West Hollywood.
1982 var detta extremt. Idag ser varannan jävla dokusåpadeltagare ut så här.
Oj, är det en kameraman på "bröllopet"?
Nähä...vi måste ha inbillat oss allt.
Regn i L.A.??? Så totalt overkligt!
Wings blir alldeles galet stirrig!
Här har vi ett typexempel på en schyst teaser som verkligen förhöjer en crap-film.
I och med att vi tycks ha gått in i en ny moralskitnödig tidsålder tvår vi härmed våra händer gällande ansvar för innehållet i denna lysande kulturblogg. Vi kan helt enkelt inte ansvara för de missförstånd som kan tänkas uppstå när man inte förstår sarkasmer eller den humorform där man säger motsatsen till vad som är sant för komisk effekt. Allt är inte blodigt allvar, kära dumskallar.
#JeSuisMrCool #RIPSiewertÖholm
BEST OF UDDA FILM
Mot all förmodan ger vi en del filmer riktigt högt betyg. Här hittar du alla de pärlorna. Klicka på bilden för att komma till filmhimmelen!
OBS! Om din sökning aldrig ger ett skit kan felet vara att du inte söker från förstasidan. Ja, sökmotorn är i paritet med vissa filmer här... Klicka bara på Udda Film-loggan högst upp så kommer du till förstasidan. Gör sedan ett nytt sökningsförsök!
Inlägg
.png)
