THE DEVIL'S WEDDING NIGHT (1973) Italien, 84 minuter. Regi: Luigi Batzella & Joe D'Amato.

Transsylvanien - det är där det händer!

Just det. DEN Pazuzu! Men amuletten är till för att skydda sig mot all ondska.

Forskaren Karl Schiller (Mark Damon) tror sig ha lokaliserat den legendariska Nibelungen-ringen, som skänker ägaren oinskränkt makt, och bestämmer sig för att färdas till Transsylvanien för att hitta den. Hans mer oseriöse tvillingbror Franz (också Mark Damon), som är en spelare i alla ordets bemärkelser, ser genast värdet i denna ring och en chans att betala av spelskulder, så han beger sig dit före brodern och besöker genast stället där ringen bör finnas: Greve Draculas slott...

Den första menande blicken vi får.

Mitt i giallons och poliziotteschons högtid dyker en eftersläntrande italiensk gotisk vampyrhistoria upp. Men eftersom man är mitt uppe i brinnande 70-tal får spöklik gotisk atmosfär ge vika för en rejäl portion sleaze. Blodet flödar, nakna jungfrur offras till Helvetets demoner och vampyrdrottningen, förlåt - grevinnan - Rosalba Neri förför och dräper om vartannat. Toppen!

Ah! Det coola Castello Piccolomini...öhhh..vi menar Draculas slott.

Det känns lite som en korkad Hammer-film, ni vet när Drakula inte längre var så kuslig men det ändå var roligt att följa hans upptåg. Fast, Italians do it better. D v s det blir våldsammare och sleazigare, och det är ju alltid bra. Det blir en del skojiga fånerier som när vampyrgrevinnan förvandlas till en gigantisk fladdermus eller när den mystiske mannen (Gengher Gatti) hela tiden tittar menande in i kameran med ett leende. -SMÄRRE SPOILER ALERT- Vi tolkar det som han är Fan själv. PS. Han gifter sig aldrig, vad än titeln säger...DS.

INGEN tvekar en sekund på det Rosalba!

Även om avsaknaden av spänning är total är det kul att man försöker ta i så man skiter på sig med det lilla man har. Rosalba Neri är inte bara en sexig bisexuell vampyrgrevinna. Hon lånar givetvis även drag av traktens legend Elizabeth Bathory som gillade att bada i jungfrurs blod. Vampyrerna håller svart mässa och Xiro Papas dyker upp som fåordig vampyr med unibrow. Det är lesbianism och softcore-scener med drömska starfilter på kameraobjektivet. Fullt ös!

BETYG: 5(-)/7 Sleaze, det kan de di där italienarna. Kanske inte helt oväntat när Joe D'Amato är med på ett hörn och smygregisserar.

Kan vi få en menande blick på det? Tack.

Älskogsscen med starfilter.

Grevinnan har verkligen en vacker brun färg för att vara vampyr.

"Nu är jag plötsligt butler. Vad säger ni om det då? Va?"

"Lite vin är väl inget konstigt?"

Plötsligt bryter den "humorbefriade" Lara ut i galet skratt.

"Jäääävlar...vilket drag det var i vinet!"

Whoa! DMT-spetsat?

Förmodligen, eftersom vi nu plötsligt befinner oss i "År 2001: Ett Rymdäventyr".

"Hel-ve-te vad kul!"

Vintripp med starfilter.

Lesbianismtripp.

"WA-HA-HA-HAA!"

Men herregud så inskränkt att börja vifta med Pazuzu-amuletten. Lesbianism är INTE av ondo, käre doktorn.

Pazuzu gråter.

"In the name of Regina Lund döper jag dig..."

Rosalba gör en Bathory och visar att blodbad kan vara härligt.

Rosalba som en ondskans Venus. Mums filli-motherfuckin-babba!

Apropå mums fillibabba, här har vi Xiro igen - som plöjer igenom alla klassiska monster.* Här vampyr med unibrow.

Ja, det är värt ett menande leende in i kameran.

Nibelungens ring!

Inte bara en Wagner-tetralogi...

...utan i detta universum är det ett mäktigt redskap att locka till sig oskulder med.

Oj! Transsylvanien låg i framkant på 1800-talet med sina elledningar.

En svart mässa piggar alltid upp.

Lesbisk #metoo ingår.

Som om inte lebbtafs vore nog deltar även en The Mentors-medlem i skeendet.

Nja...där blev det väl allt lite fel, käre undertextare?

Se där, den var lite lättare va?

Dubbel-heil för Satan!

Blicken du får när blodet flödar.

Bat-shit crazy specialeffekter!

Ytterligare en härlig Francoesque fejk-slowmotion-scen. Rena rama tai chin.

Rosalba gör bra melodrama.

"That's all folks."

Superfrän trailer.

Hela våfflan.

Amerikas lite lamare svar på Onkel Kånkel: The Mentors!

*Nyligen framträdde han här på Udda Film som Frankensteins monster i Frankenstein '80 (1972)

THE IGUANA WITH THE TONGUE OF FIRE (1971) Italien/Frankrike/Västtyskland/Schweiz/Irland, 96 minuter. Regi: Riccardo Freda.

VM i A-kupa

Exakt så här kommer ditt nylle att se ut om du får syra i det!

En ung kvinna hittas mördad i den schweiziske ambassadören Sobieskys (Anton Diffring) bil och den irländska polisen försöker reda ut vad som hänt. När ytterligare mord sker kallas dock ex-polisen John Norton (Luigi Pistilli) in. Detta hindrar inte den mystiske mördaren från att slå till igen - och igen.

Aw yes!

Vi tyckte vi kunde kosta på oss en rätt fånig resumé av filmen när den faktiskt är ganska fånig. Händelserna tilldrar sig alltså på Irland och det ger filmen en ganska gråtrist backdrop, något som faktiskt en av karaktärerna är inne på i filmens inledning. Manuset är rätt dumt och hela rullen har ett skimmer av larvighet. M a o kan nog ryktena om både regissörens och producentens missnöje med slutresultatet vara ganska trovärdiga. Freda regisserar ju trots allt under pseudonym. Inte för att det var så ovanligt kanske, men här känns det inte som det bara beror på en säljande anglifiering av hans namn.

Herr Mandel lämnar in tvätten på kufiskt ställe.

Den nämnda larvigheten är dock filmens behållning. Utan den skulle våfflan vara riktigt astråkig. Vi har en del brutala mord, men grejen är bara att gore-effekterna är riktigt usla och vore inte det nog förstärks dessa även med skojiga ljudeffekter. Blodet som forsar från avskurna halsar låter som en bubblande soppgryta t ex. Vidare finns det tonvis med skojig dramatik i form av snabba inzoomningar på menande blickar och gälla musikaliska cues när mordrelaterade objekt dyker upp. Vissa karaktärers beteende lockar också till skratt som när ambassadören får ett anfall av kvinnohat. En scen som för tankarna till Jesús Francos legendariska fejkade slowmotion-scen är en flashback där Nortons förhör av en förmodad brottsling går överstyr. 😊

Naturtrogen hjärnsubstans på vägg.

Som ingressen antyder (eller ja, är övertydlig om) så finns det även lite nakenhet mellan morden. Freda tycks inte vara en fan av behag i Uschi Digards eller Candy Samples klass utan nynnar istället säkert gärna med Shakira när hon gnolar om "...small and humble". Den sköna Dagmar Lassander går i bräschen när hon lättar på paltorna tillsammans med Pistilli. Man skruvar dock lite obekvämt på sig när Nortons dotter uppenbarar sig i bara trosor då hon inte alls ser gammal ut. Svårt att veta dock då inget förtäljer vem skådisflickan är.

BETYG: 3(+)/7 En giallo på Irland är inget vinnande recept. Krydda dock med fånerier så blir det mer lättsmält.

Där är den igen.

Det oregerliga kvinnohatet.

---

---

---

😆😅😂

Obviously.

Kanske inte fullt ut Franco-klass men ändå - ljuvligt.

För helvete Luigi!

Hela Udda Film-redaktionen är full av aeroacrofobiker, vilket gör detta till filmens obehagligaste scen.

Pyssel! Som om en fabulous Michael Myers skulle ha varit i farten. 💗

Den där rackaren igen.

Katter ser märkliga ut efter döden.

Lugn farmor, då har du inte sett uppstoppade djur i vietnamesiska muséer än.

"Blubb blubb, splish splash, splooirg"

Klart mörk trailer. För att Arrow Video tycker det är säljande?

Cool musik, som vanligt när Stelvio Cipriani är i farten.

Kvinnohatet! 😃 Tyvärr blir han lite avsnoppad i sin maniska tirad. 😩

ESCAPE FROM THE PLANET OF THE TAPES (2003) Australien, 26 minuter. Regi: Kris Kneen & Anthony Mullins.

Ack så nära!

Utanför gamla stället i Fortitude Valley.

Andrew Leavold är en passionerad filmnörd som känner sig tvungen att öppna en videobutik, inte för att tjäna pengar utan för att det behövs en sådan som särskilt inriktar sig på thrashiga B-filmer. Butiken går av förklarliga skäl inte speciellt bra och när Andrew passerar 30-årsstrecket känner han att situationen börjar bli ohållbar. Han har nått ett vägskäl där han antingen kan ge upp sin olönsamma dröm eller försöker förnya sig.

Det ser misstänkt likt ut ett antikvariat vår utsände brukade besöka.

Vi gav oss på den här kortdokumentären med förväntan om att se ett rätt klyschigt, men förhoppningsvis trivsamt, porträtt av en VHS-geek. Vi fick så mycket mer!

Datorn i bakgrunden används INTE till katalogisering. Det är det högen med kort är till för. Ack! Precis som på den gamla goda tiden när en av redaktionsmedlemmarna jobbade i en videobutik.

Befriande nog har regissörerna lekt med dokumentärmediet och slängt in lite skojiga dramatiseringar som spoofar film noir och gamla skräck/sci fi-rullar. Allt med Leavold i huvudrollen och denne gör inte bort sig. När vi sedan hörde att hans sunkiga butik låg i Fortitude Valley i Brisbane spetsade vi öronen för där har ju en av våra redaktionsmedlemmar kutat omkring i jakt på udda ting. Tyvärr stötte han aldrig på denna butik, vilket är helt logiskt då den flyttade till West End istället. Även detta i Brisbane. Men vänta nu... Vår utsände BODDE ju i West End i flera månader. Det visar sig att Trash Video, som butiken hette, bara låg typ tre kvarter från vår utsändes hostel. AAAARRRGGGH! Detta på en gata han tydligen aldrig frekventerade. Kanske rent av på samma gata där han köpte de billiga tisdagspizzorna på Domino's? *Nostalgisk suck*

Noir-illustration av ett själsdödande bankjobb Andrew hade.

Nåja, detta inlägg ska inte handla om redaktionsmedlemmarnas äventyr så tillbaka till filmen. Förutom spoofiga illustrationer av skeendet runt butiken levererar även dokumentären en engagerande historia med klassisk dramaturgi. Vi hakar snabbt på huvudpersonen känslomässigt för som filmälskare vill man ju att det ska gå bra för honom. Vi tas då med på en klassisk hjälteresa där protagonisten måste nå en rejäl svacka innan han kan ta sig tillbaka. Enkelt men snyggt upplägg.

BETYG: 5(+)/7 Snyggt berättad liten dokumentär om vårt favoritämne.

Här får han ett tveksamt förslag om partnerskap.

Robot!

Så nära men ack...så långt borta.

Den anställde Lance klipper invigningsbanden, som självklart är VHS-band.

Ja, vi älskar också robotar.

Hela filmen.

PS. Vi nämnde ovan "som butiken hette". Ja, den har tyvärr stängt sedan filmen gjordes men det är kanske inte är så konstigt då dokumentären är rätt gammal. 2010 gick butiken i graven och Leavold gav sig istället in i VOD-världen. Här är en artikel om vad han hittat på på senare år.