STAR ODYSSEY (1979) Italien, 105 minuter. Regi: Alfonso Brescia.

I rymden kan man höra kalkonerna klucka

Det är dags för rymdauktion och förrättaren är tydligen en space-ättling till Coffin Joe.

Under en intergalaktisk auktion vinner den mäktige Kress (?) rättigheterna till planeten Jorden och han ämnar förslava dess underlägsna befolkning. Jordens ynkliga atomvapen är inget hot mot Kress överlägsna invasionsflotta och jordborna verkar dömda att fortsätta sin existens i slaveri. D v s om inte professor Mauri (Ennio Balbo) kan finna en lösning. Till detta behöver han sätta ihop ett team av experter. Något som visar sig lättare sagt än gjort.

Utomjordingar.

Jodå, trots att alla våra sci-fi-fördomar besannades i och med den nyligen recenserade Galaxy of Terror (1981) ger vi oss på ytterligare en lökig rymdsaga. Vi kunde helt enkelt inte låta bli då den även går under namnet "Metallica". 😁Ro

Mosaikfejset Kress gillar späjs-Tradera.

Denna rymdsoppa skulle visa sig vara det man hade hoppats ovan nämnda rulle skulle vara - nämligen en fullständig kalkon, som faktiskt inte var helt astråkig. Det som förtar glädjen lite är att man i denna våffla försöker vara lite roliga. Detta gestaltas framför allt av ett robotpar som av outgrundlig anledning ingår i "expert-teamet". De fjantar mest omkring och försöker komma ihåg varför de ingick i en självmordspakt efter att en av team-medlemmarna, Norman (Roberto Dell'Acqua), hittade dem på en bilskrot och monterade ihop dem igen. Denne Norman är f ö någon slags akrobat så han håller hela tiden på och studsar omkring och sprattlar med benen som en jävla Susanne Lanefelt* på speed.

Kul att även Rob Halford kunde komma.

Grejen med den här rullen är att den är otroligt lågbudget så dekor och effekter är ett totalt skämt. Det vilar dessutom en Godfrey Ho-anda över den då det lånats in scener från andra filmer som slängts ihop samtidigt för att man för minsta möjliga penning ska få ut så mycket skitfilm som möjligt. Det gällde att mjölka den ursprungliga "Star "Wars"-kon så länge det bara gick. Så självklart är det ingen som lagt något direkt krut på sin insats, något som blir plågsamt uppenbart vid redigeringen av filmen där man lyckats med konststycket att klippa ihop scener i fel ordning! Att filmen snoppas av mitt i en mening kanske mer ska skyllas på distributören...

BETYG: 3(-)/7 Fullkomligt värdelös film som ändå har en viss kalkoncharm med allt från icke-PK-darwinism till androider som verkar lira med ett space-Ramones.

Lord Åderpåle vill gärna buda hem Tellus.

Undertiden på Jorden får överbefälhavaren nåt slags Hitler-utbrott, trots Löjtnant 'Hollywoods' strama pose.

Invasionsflottan bemannas av blonda space-Ramones.

Jordens städer läggs i ruiner, vilket illustreras av gryniga svartvita arkivbilder från andra världskriget.

Den högteknologiska roboten Jeeves serverar förfriskningar. Dock ej giallo-blask. 😢

Gianni Garko i sitt livs roll. Här fuskar han i späjs-poker i sin fina Supaidaman-tröja.

"Hur fuskar han?" frågar ni?

Whoa!

Ett par späjs-stoners bjuckar på rymdholk.

I framtiden: späjs-wrasslin'!

Tilt & Tilly! Uppenbarligen modellerade efter Kalle Anka och närmaste synagoga. Notera Tillys feminina plåtögonfransar...

OERHÖRT märkligt inklipp när Roberto plötsligt förflyttar sig på ett pantomimaktigt vis. 😆

När Kress var liten fick han ett tennisracket i fejan.

Apropå oerhört märkligt, Roberto luftcyklar i bakgrunden utan någon som helst anledning.

Malisa Longo spelar forskare, vilket man kan se av hennes klädsel.

♫"I don't wanna be buried - in a pet semataaaary"♬

♫"Hey Ho - Let's Go!"♬

Gianni har tydligen en kamerablixt som pistol.

♫"I wanna be sedated"♬

Ennio Balbo inser vad för slags film han är med i.

Hoppsan! Pinhead är visst mosaiknyllets farsa.

Få vet att han stod som modell för Kraftwerks "Electric Café"-omslag.

Per Gessle framför "När vi två blir en" fast tvärtom.

Bländande datoreffekter!

Ni tror det är gulligt, men de ska snart bli knullmaskiner. Ja verkligen!

LOL. En s k trailer dock utan nån som helst känsla. Ni får i alla fall se Roberto Dell'Acqua ta ett omotiverat 180-gradersskutt!

Hela våfflan, fast i en kortare version. Man har tydligen bl a fimpat späjs-Tradera i inledningen, vilket gör slutet ännu mer obegripligt. 😄

Och här den långa versionen, komplett med uppfriskande finsk text samt några crappiga trailers.

Alternativ titel! 😀

*För kidsen som inte vet, här har vi 80-talsikonen Susanne Lanefelt.

NOBODY (2021) USA/Japan, 92 minuter. Regi: Ilya Naishuller.

"It's all good man!"

Den muntra vyn från kontoret.

Hutch (Bob Odenkirk) lever ett enformigt skitliv med samma rutiner dag efter dag, vecka efter vecka. Ömheten med frugan (Connie Nielsen) är ett minne blott och ingen respekterar honom. Plötsligt en natt bryter sig två inbrottstjuvar in i huset och tumult uppstår när den tonåriga sonen (Gage Munroe) ger sig på en av dem. Hutch har chansen att slå ner den andra tjuven men hejdar sig för att inte saker ska eskalera. I det ögonblicken mister han även sonens respekt och när allt lugnat ner sig kokar under Hutch mesiga yta en glödande revanschlusta.

Vi känner med dig Hutch. Somliga av oss sitter också med pisstråkiga excel-dokument när vi inte gör denna kulturgärning.

Eftersom vi charmats av Bob Odenkirks agerande i två av våra favorit-TV-serier, "Breaking Bad" och "Better Call Saul", hade vi en del förväntningar på denna rulle. Det bara kändes som den kunde vara riktigt skön. Detta utan att vi, i vanlig ordning, hade någon förhandsinformation. Det var bara en magkänsla. Vi skulle dock bli förvånade...

Objudna gäster.

Nej, det blev ingen "Falling Down"-ripoff som man kanske kunde ha befarat. Däremot trodde vi att Odenkirk skulle spela en typisk tönt som till slut får nog och tvingas skaffa sig en ryggrad. Skapligt blåsta vi blev. LOL. Det dröjer faktiskt inte länge innan ett badasseri utan dess like sätter igång och det bjuckas på underhållningsvåld av världsklass!

Kom igen Hutch. Nu har du chansen!

Nej, det här är inget djupsinnigt drama om en man som sakta men säkert ändrar karaktär utan ett cartoon-våldspektakel som heter duga. M a o har man inga problem med att folk kan ta hur mycket stryk som helst och att poliser tycks ha slukats upp av jordens alla donut-fik då deras frånvaro är slående när det är rena rama vilda västernuppgörelserna till höger och vänster. Ja, det är komedi, men definitivt inte uttalad sådan. Det närmaste man kommer att bryta den magin är när -SMÄRRE SPOILER- Hutchs far och bror är lite väl entusiastiska över att hjälpa till. Särskilt Christopher Lloyd, som spelar fadern, är jätteglad över att blåsa sönder skurkar med sina hagelbössor (ja plural! 😃)

Nähe, sonen fick en blåklocka istället.

Helvete vilken glad överraskning detta var!

BETYG: 6(+)/7 Ja, det är snudd på toppbetyg då det är underhållande som satan och Odenkirk är ju alltid bra.

Konstapel ACAB hintar visdomar ingen Hutch vill höra.

En berlinmur av kuddar är väl en fullkomligt normal konsekvens av ett långt äktenskap?

Klart Michael Ironside ska vara med när filmen ändå är inspelad i Winnipeg (Japp, Udda Films utsände har varit där med! Nämndes detta bara för att vi skulle få detta sagt tro? 😊 )

Det riktiga "Tillbaka Till Framtiden": TV-dinner på hemmet, Chricka.

Darra!

Han har fått mer nog än Michael Douglas.

Hellz yeh!

---

😅

Tur att det trots allt finns kvar några sådana där miljöfarliga sugrör.

Yulian (Aleksey Serebryakov) är en glad gangsterboss som gillar att showa.

Men han har även en annan sida.

Verkar som Pentagon-anställda också har en annan sida.

Hutch har bjudit in några kladdiga vänner till sin mysiga man cave.

Stökigt.

Nej, det är inte Yulian som säger detta utan Pat Benatar.

RZA shaftar till sig.

Asch då. CGI-gore... Nåja, man kan ju inte få allt. 16 000 000$ räckte visst inte till praktiska effekter och ordentliga vidvinkelobjektiv*.

Kissekatten vill så gärna vara Neil Breen.**

Trailer

"Flash cheese"-klippet följt av samma trailer. Skillnaden är dock - ett utmärkt exempel på amerikansk moral - att man bytt ut ett "fuck" mot ett "mess", för att ordet "fuck" är ju långt värre än att se människor brutalt misshandla och mörda varandra...

*Man kan se hur konturer av interiörer böjer sig i bildkanten vilket kännetecknar "billigare" vidvinkelobjektiv. Men fuck it! Desto mer krut lades på stuntkoreografi! 😀

**Okej era stackare. Detta kräver förstås en förklaring eftersom ni knappast är human breens. Kissen äter tonfisk direkt ur konserven...

AN IDEAL PLACE TO KILL (1971) Italien/Frankrike, 90 minuter. Regi: Umberto Lenzi.

Sorglös skönhet

Ett sorglöst och vackert par.

Ett levnadsglatt ungt par, Dick (Ray Lovelock) från England och Ingrid (Ornella Muti) från Danmark, reser runt i Italien och livnär sig på att sälja illegal porr de köpt med sig från Danmark. De skrapar ihop en smärre förmögenhet som de glatt sprätter iväg så fort de bara kan. Till slut blir de dock angivna. Polisen tar dem och ger dem 24 timmar att lämna landet. Ungdomarna är dock mer sugna på att åka ner till Neapel men på vägen dit får de soppatorsk så de knackar på vid närmaste hus där den mystiska Barbara (Irene Papas) först vill jaga iväg dem men sedan plötsligt bjuder in dem.

Ett levnadsglatt Danmark.

Det kanske inte låter som mycket till en giallo eller thriller - och det är det inte heller med våra glasögon sett. Faktum är att det är en ganska munter film även om det inte är en komedi. Det unga paret är verkligen sorglösheten personifierade och lever livet för dagen till fullo. Den äldre Barbara är allvarlig och nervös men verkar hitta något i det unga parets energi som hon gillar. Det kommer givetvis framgå varför senare i filmen, men detta är till en början premissen - ett möte mellan olika generationer.

Ett anständigt Italien.

Det ligger förstås något i filmens titel och den har väl inte fått epitetet giallo eller thriller för intet men det blir aldrig särskilt mörkt eller blodigt. Trots detta är det ändå en charmig och underhållande film. Den har dessutom vad som måste vara ett av filmvärldens vackraste par i huvudrollerna. Lovelock kan säkert charma trosorna av vem som helst och den då tonåriga Muti är ju gränslöst vacker. Papas avklädda skönhet får vi nog tillskriva en body double då personen med den runda fina rumpan hade en svart peruk på sig. 😀

Tant uppskattar konsten.

Det sägs dock att detta inte var filmen Lenzi ville göra utan i vanlig ordning skulle någon producentjävel lägga sig i vilket då blir Carlo Ponti i detta fall. Ponti hade dock den goda smaken att ändra drogsmuggling till porrförsäljning vilket adderade till den sorglösa och frigjorda stämningen. Däremot var det ingen höjdare att peta in motorcykelvinkeln med Agostino O'Pazzo (Antonio Mellino) som inte tar vägen någonstans förutom en vag anledning för paret att sikta på Neapel. Vi vet inte vem som kokade ihop slutet på filmen heller för det kändes som en rejäl vinballe. Som om man hade kollat på klockan och "Jävlar! Vi har bara fem minuter på oss att avsluta filmen!!!".

BETYG: 4/7 Trots gemytligheter istället för giallo och ett billigt slut är det ändå en rätt trevlig rulle.

Vad uppskattar farbror?

Aha! Den uppblåsbara pållen ser också ut att gilla läget.

De har tjänat så mycket deg att de kan bjucka kissen på lite bubbel.

Ray och Ornella i rollen som en ung Ozzy Osbourne. "Let me see your haaaaands!"

När deras danska porr tagit slut gör de sin egen. Skapligt före sin tid de var!

Vad nu? Judiska bootleg-pjuck???

En klart sorglös bil.

Kom igen nu Ornella! Vissa går ju totalt igång på att göra naken-selfies i fotobås (särskilt som det inte finns många kvar längre...).

Ornella var ju bara en liten tonåring och alla vet att dessa duschar med trosorna på.

Hur vet man att det inte är en giallo? Just det. Ingen giallo-blask så långt ögat kan nå!

Minipartaj - och den falkögde kan se att Ornella har en kanonplatta i händerna. Nu är det dock inte Hendrix de lyssnar på utan Bruno Lauzis supermuntra soundtrack.

När man inte kan få nog av Ornella Muti.

Dayum!

Verkar vara nån slags hårig bowling på G.

Medryckande trailer!

Så medryckande att vi kör Bruno Lauzis soundtrack separat här! 😊

I detta collage kan ni få ett smakprov på hur man partar till den medryckande låten ovan.