GALAXY OF TERROR (1981) USA, 81 minuter. Regi: Bruce D. Clark.

I rymden kan alla dina fördomar besannas

Där är nåt!!! Vad fan är det?

Ett rymdskepp skickas av The Master till planeten Morganthus på ett räddningsuppdrag trots alla varningstecken om att det kan sluta olyckligt. Det börjar heller inte något vidare då skeppet tvingas nödlanda. Besättningen genomför ändå uppdraget och letar efter överlevande från ett tidigare haveri. Snart blir de varse varför ingen går att hitta då de en efter en möter fruktansvärda öden.

Läskigt verkar det vara i alla fall.

Den här filmen har väldigt länge legat i botten på Udda Films berg av osedda filmer och det beror med all säkerhet på våra fördomar rörande sci-fi-våfflor. Alltför ofta finner vi denna genre astråkig och atmosfären i dessa helt ointressant. Det måste till en hel del lökighet eller ett riktigt intressant manus för att motbevisa oss. Vi förstod att det senare inte skulle vara aktuellt här men kanske kunde filmen bjuda på några roliga monster eller skojiga dödssekvenser?

Välkalkylerat av Robert Englund att inte hinna spänna fast sig i sin stol så han "tvingas" kasta sig i famnen på sin bimbokollega istället.

Inledningen sätter genast en stor käpp i hjulet för vårt intresse då det är rörigt och mörkt. Någon dör i panik men det går inte riktigt att se hur eller varför. Visst, det är något som får tag i snubben men fan vet vad och hur. Tyvärr hjälper inte heller kvalitén på vår gamla smetiga VHS-kopia. Detta är förstås en scen om vad som hände med det första skeppet som nu behöver räddas. Vi introduceras sedan för nödvändig bakgrund och alla karaktärer som ska iväg på det nya uppdraget. Eller ja, knappt, då inget intresse för någon karaktär väcks och man undrar vem filmen egentligen handlar om. En huvudkaraktär utkristalliseras vartefter men vid det laget har vi tappat intresset för länge sedan.

David Lynch blundade för denna film och gav Grace en roll i "Twin Peaks" ändå.

När väl räddningsexpeditionen kommer igång börjar även den riktiga ledan med ett evigt famlande i mörker och inga roliga dödssekvenser i världen kan rädda en från tristessen i detta eviga dunkel. När attackerna väl inträffar ser man ändå knappt vad fan som pågår. Det är här vi visar prov på ett neurotiskt beteende som gränsar till OCD då vi ändå masochistiskt fullföljer tittandet på filmen samtidigt som vi i våra huvuden planerar inköp av grovdammsugare eller annat icke relaterat till filmen vi tittar på.

BETYG: 1/7 Alla sci-fi-fördomar bekräftade - BOOOOOOORING!

Här börjas famlandet i det smetiga mörkret.

Farbror är visst rädd för att få ådriga köttpålar i nyllet.

Sid Haig lackar när han blir av med sina kristallkaststjärnor.

Där är ju en! Plus hans arm också...

Oj! Det blev snabbt en maggotfest.

När förvåningen får ett ansikte.

Apropå maggots. Såhär ser det ut efter filmens stora sleaziga maggot-#metoo-ögonblick. Men kom ihåg, en kvinnas våldtäktsmardröm är en random japans kåtfantasi!

Robert Englund möter sig själv! Det är ju nästan som i en mardröm... *host host*

Två crappiga teasers på raken.

Bättre kvalité verkar inte göra mycket för den här skitfilmen. Inte om man får tro denna trailer.