SCREAM FOR HELP (1984) USA, 87 minuter. Regi: Michael Winner.

HAHAHAHAHAHAHAHAHA....

Sötnosen inleder sin fluktorgie med att...

Vilken fantastisk kalkonfilm! Det finns inte många rätt i den här soppan. Till att börja med trodde jag att jag snubblat över en TV-film då den gamla välbekanta Lorimar-loggan rullade upp. Detta backades upp av själva utseendet på filmen och jag började kolla efter "Teleplay by..." i förtexten. Nu syntes inte något sådant till och hade man fortfarande några tvivel suddades dessa ut när ett par sköna jättetuttar dök upp i rutan en stund senare.

...droppa in när storbystade kompisen har sex med sin pojkvän.

Nåja, en tonårstjej vid namn Christie, spelad av den söta Rachael Kelly, är hundra på att hennes styvfarsa Paul (David Allen Brooks) är en gemen typ som vill mörda hennes mor för att ärva alla hennes stålar. Alltså börjar Christie skugga plastfar för att skaffa bevis och upptäcker på så vis att han även vänstrar med en sleazig brud vid namn Brenda (Lolita Lorre). Denna Brenda konspirerar i sin tur med äkta maken Lacey (Rocco Sisto) för att blåsa Paul, som f ö tror dessa två är syskon. Givetvis tror ingen på Christie när hon försöker brejka den fasansfulla storyn. Hon släpar till och med sin storbröstade kompis på en spioneriräd för att få ytterligare ett ögonvittne men detta resulterar bara i tuttjejens död... Passande nog hoppar Christie i säng med sin döda bästa kompis pojkvän strax efter dödsfallet, då hon verkar resonera att det är en lämplig tidpunkt att bli av med oskulden.

Fluktandet fortsätter...

När sanningen till slut uppdagas om de ondskefulla typerna tar filmen en ny form och blir till ett gisslandrama där Christie och mor hålls fångna i sitt hus av skurkarna som av outgrundlig anledning måste vänta X antal timmar med att döda dem. Hur fan ska det gå min vänner???

...och se där! Va fan håller styvfar på med egentligen?

 
Jag kan inte komma på något med denna film som är välgjort. Regissören Michael Winner, som gjort "Death Wish" måste ha varit full under hela regiprocessen. Manus är bedrövligt med horribel övertydlighet och en skön "Lilla Huset På Prärien"-voiceover av Christie är kronan på det stolpskottet. Kameraarbetet är löjeväckande med alldeles för många "dramatiska" inzoomningar och man visste att man hade med proffs att göra när man såg kameramannens skugga i inlednigen av filmen... Skådespeleriet är superstyltigt och uselt. Musiken ska vi inte ens snacka om...Jo det ska vi visst det! John Paul Jones från Led Zeppelin har tagit på sig ansvaret för den mest malplacerade filmmusiken jag hört i hela mitt liv! Det är superkomiskt med den märkliga 70-tals-TV-musiken Jones har spottat fram. Det låter mest som om han fiskat fram någon billig arkivmusik han sedan tagit credit för. I vilket fall har man senare valt att lägga denna musik på ett fullkomligt opassande vis till skeendet på skärmen. Lysande! Hela filmen avslutas f ö med en låt som Jon Anderson (Ja, han från Yes) sjunger. Ha ha ha! John Paul Jones måste ha lurat in honom i detta kalkonprojekt. Sötnosen Rachael Kelly har man inte sett mycket mer av efter detta (typ en TV-produktion). Lite udda var att jag trodde jag kände igen henne, men jag antar att jag blandade ihop henne med Holly Marie Combs eller någon. I ärlighetens namn kan man undra hur någon kan ha fått jobba vidare efter detta debakel. Hela jävla produktionen var ju ett "scream for help" när det gällde filmskapande.

BETYG: 5/7 för ett gäng goda skratt.
 

Smyg smyg, flukt flukt.

"Jävlar..."

"Mamma mamma! Du är gift med en jävla horbock!"

"Öhh.. he he... nej då. Din dotter måste ha tagit fel på mig och Jefferson Darcy från 'Våra Värsta År'..."

"Varför vill ingen tro mig!?!?"

"Bäst att flukta lite till"

"Bakom en persienn kan ingen se mig. Dessutom kan det bli ett bra omslag till filmen!"

"O vad glad jag blir! Mitt i denna mordkomplott ska jag bli påsatt av min avlidne bästa kompis pojkvän. Tjoho!"

"Nu jävlar ska du få se på deflorering!"

"Nu när jag är sexuellt aktiv tror jag att jag ska smyga lite i buskarna."

"Flås flämt..."

Intet ont anande sippade han på sin bira...

Smygeli-flukt...

"ISCH YNF ESCH!"

"Säg 'Hushållsost'!!!"

Dokumenterat horeri!

"Varför får bara du ligga med honom? Svara då ditt luder!!!"

"Jag kan smyga inomhus också."

Tittut!

Mamma skickas ner för källartrappen.

"Lycklig resa, kärringjävel! Don't let the rullstol hit you on your way down... Ajdå, försent..."

Fullkomligt bindgalen!!!

"Vilken tur att jag tog MacGyver-lektioner i skolan, så jag kan kortsluta hela huset!"

Ett välförtjänt öde för alla Larry Bird- och Boston Celtics-fans! Go Lakers!!!

NAZI LOVE CAMP 27 (1977) Italien, 87 minuter. Regi: Mario Caiano.

En rar nazisploitation-rulle.

Det är inte bara perversioner tyskarna kan stoltsera med utan även underskön natur.

Ja, rar som i sällsynt alltså... Då man radar upp de vanliga illdåden som: våldäkt, mord och avskräckande misshandel. Inte speciellt rart i den andra bemärkelsen. Det enda rara i den bemärkelsen skulle vara den genommysiga kärleken huvudpersonerna hyser till varandra. I inledningen av filmen skuttar de lyckliga tu, judinnan Hanna (Sirpa Lane) och tyskariern Klaus (Roberto Posse), omkring i ett bayerskt edelweiss-landskap och är lyckliga i alla sina dagar...ja, ända tills kriget bryter ut och Klaus blir officer i armen och Hanna skickas till koncentrationsläger.

Aj aj, här var det våldtäkt på G och Hannas medfånge får åka synnerligen obekväm flottstång.

I lägret råkar den sköna Hanna givetvis ut för en gruppvåldtäkt av ett gäng uttråkade SS-soldater och kort därefter väljs hon ut till "kärlekstjänstgöring": att hora för Tredje Riket! Hanna är dock ingen vidare hora då hon är ganska obstinat och vägrar le under "tjänstgöringen". Den sadistiska Frau Gruber (Marzia Ubaldi) som ansvarar för horverksamheten försöker få Hanna på andra tankar genom att försöka utnyttja henne sexuellt men den planen går i baklås då Hanna vägrar leka tjejers lek. Dags att ta i med hårdhandskarna! Inför de andra fångarna bestraffas de olydiga flickorna och en tjej åker på en rejälj upprappning. När det är Hannas tur, passar hon på att spotta Frau Gruber i nyllet. Bad move...eller? Inte alls, då lägerkommendanten von Stein (Giancarlo Sisti) är på plats och råkar gå igång på Hannas uppstudsighet. Han tar Hanna under sitt beskydd, d v s hon blir hans älskarinna, vilket är ett ganska tufft jobb då Kapten von Stein är en riktigt kinky typ som till en början vill bussa den brunstige schäfern Axel på henne. Återigen räddar Hannas tuffhet henne och det slutar med att von Stein får smaka piska istället, vilket han gillar lite för mycket... Förutom att tillfredställa von Steins lustar får även Hanna "hedersuppdraget" att vara madam på en finare nazibordell, där officerarna lever ut sina vilda begär.

Hanna känner sig en smula nedslagen efter den oväntade introduktionen till lägerlivet.

Under tiden krigar Klaus på och vi får se vilken hedersknyffel han är då han låter ett helt gäng fångar löpa istället för att möta arkebuseringspatrullen. Klaus får senare äran att jobba på en Lebensborn-instution där man gör friska ariska barn för Führern. Klaus är inte direkt överförtjust i att övervaka denna verksamhet och arbetsglädjen minskar ännu mer när han upptäcker sin syster som villig barntillverkare för Riket. Stämningen är verkligen ultimat på detta ställe då man tänkt på allt: klinisk vit miljö, swastikavepor överallt, Wagner i högtalarna och porträtt av Führern intill bäddarna. Vem skulle inte bli kåt i en sådan omgivning? Under en inspektionsrunda konstaterar Klaus att deltagarna inte verkar speciellt entusiastiska inför kopulerandet. "De kanske väntar tills vi slutar titta?" svarar den barska forskartanten.

Är det detta Obama strävar efter i sin health care plan?

Eftersom både Klaus och Hanna är inblandade i älskogsbranschen korsas deras vägar till slut. Hur ska det gå med deras kärlek? Klaus tror dessutom att Hanna är död då Kapten von Stein gett henne en ny och säkrare identitet.

Jag måste säga att Frau Gruber ser lite sjaskig ut med tanke på att hon representerar Tredje Riket.

Detta är en ovanligt välgjord film för att tillhöra denna sleaziga subgenre. Nu är ju allt relativt och kvalitén brukar vara ytterst låg i nazisploitation-genren så det är givetvis inget mästerverk. Den har tydliga influenser från Tinto Brass "Salon Kitty" men tröskar ändå omkring med de vanliga sleaze-greppen som nämnts tidigare. Ett grepp som överrumplade mig en smula var att plötsligt få se penisar åka in och ut i slidor. Jag hade ingen aning om att det skulle finnas hardcore-element med i filmen. Ett lite märkligt val, då det bara handlar om en flash på bråkdelen av en sekund under en våldtäkt här och där. Det finns även en ganska brutal scen från bordellen som är hardcore. Men det är ganska onödiga klipp som begränsar spridningen av filmen. Givetvis kan man vända på steken och se att attraktionsvärdet ökar med dessa porriga inklipp eftersom man ändå inte siktar på en oscar... Jag är förvånad över att filmen har passerat så väl under sleaze-radarn. Jag hade aldrig hört talas om denna innan.

BETYG: 4/7 då det alltid är skojigt med nazister som bär sig illa åt och råheten finns där. Kapten von Steins perversion ökar också humorfaktorn.

"No, I don't vant yoo to kiss me, yoo filthsy whore. Lick me on ze scar instead!"

Frau Gruber försöker förföra Hanna: Först lite sprit...

...sen lite sexig och soft marschmusik...

...och så lägger vi in stöten!

Olydiga flickor får lära känna...

...capons omilda spö!

Von Stein tittar belåtet på.

Axel ser ut att vara redo för lite älskog och von Stein vill inte vara den som står i vägen.

Lite gympa är viktigt innan man älskar för Tredje Riket.

Hanna och von Stein rollspelar lite gulligt som de flesta par gör.

Klaus inspekterar barntillverkningen i det mysiga Lebensbornet.

Afrodisiak vid sängkanten.

"Hö hö, de där hornen ser ut att vara som gjorda för sex"...

..."Nä vänta nu..."

Kåt SS-officer. Det syns väl?

Hanna drar fram en Luger...

...och von Stein har nog aldrig varit mer upphetsad!