DEAD SNOW (2009) Norge, 91 minuter. Regi: Tommy Wirkola.

Nazizombier sprider skräck i de norska fjällen.

Vem vill inte bli skoterraggare med en sån här backdrop?

Hur funkar det när norrmän gör splatterfilm då? Är det upplagt för tråkiga norgehistorier här eller? Nä, filmen i sig är tillräckligt "funny" för att fylla kvoten av tråkiga skämt. Följande sker: Ett gäng ungdomar ger sig iväg på vintersportsemester i de undersköna norska fjällen. Man leker med snöskotrar, dricker öl och trivs tillsammans i den idylliska lilla fjällstugan, många mil från precis allt. Självklart slängs en mystisk gammal kuf in i handlingen som dyker upp en sen kväll, beter sig märkligt och varnar kidsen om den ondska, i form av gamla nazister från andra världskriget, som fortfarande lurar i trakten. Givetvis tas inte denna absurda varning på allvar och det dröjer inte länge innan idyllen har fövandlats till Night of the Living Dead/Evil Dead fast placerad i norsk vinter. Nazizombier går till attack och de skräckslagna semesterfirarna måste finna en utväg ur denna isande skräcksituation...

Tokerier i snön.

Det här är naturligtvis en dussinfilm i genren med det enda utmärkande draget att miljön är ovanligt vacker och rena rama reklamfilmen för norgeturism (de borde fanimej ha fått sponsring av turistnäringen!) Det vilar en jobbig humorslöja över filmen som når sin kulmen i en fajt mellan två av ungdomarna och ett gäng zombier där man lägger på "skitrolig" musik i form av Åge Alexandersens "Min Dag" i kontrast till det brutala cartoon-våldet. Sådant kanske var kul för tjugo år sedan och förmodligen en riktig ROTFLMAO* om man kör scenen för en publik bestående av finniga tonåringar som bara väntar på en ursäkt att få brista ut i ett förlösande gapskratt. Som zombiefinsmakare är jag inte heller speciellt nöjd med de odöda nazisterna som är rätt fånigt sminkade, låter fånigt och inte känns speciellt zombieaktiga i sina rörelsemönster. Lite Scooby Doo-varning på dem.

Obligatorisk kuf med löjeväckande varningar.

Nu tycker jag ändå att norrbaggarna lyckats åstadkomma ett godkännt verk, särskilt med tanke på vad Skandinavien hittills har åstadkommit. Jag låter mig även charmas av extramaterialet på DVD:n som jag tycker är mer intressant än själva huvudfilmen. I en rätt lång "Making of" får vi följa filmteamets strapatser och man önskar verkligen att man var med på plats. Zombierna ser faktiskt mycket coolare ut innan de efterbehandlas i redigeringen! Vi får även följa med skådisarna och regissören till Sundance-festivalen där man verkligen önskar dem lycka till trots att filmen inte var någon höjdare.

BETYG: 3/7 Alldeles för "rolig" men välproducerad splatter. Extra plus för DVD:ns extramaterial som är mer intressant än själva filmen.

Här blir det riktigt äckligt. Notera att de befinner sig på ett utedass och den unge mannen har precis använt handen till...ja ni vet...

Någon har inte lyssnat ordentligt på löjeväckande varningar.

"Ein Hakenkreutz? Sehr schön..."

Laserkirurgi är för fjollor!

Överste Herzog och hans glada män. Ja, det förekommer en del tråkiga filmreferenser också.

Produktplacering? Nja kanske ändå inte.

Här har Överste Herzog kallat in den riktiga SS-eliten.

Här följer några bilder från extramaterialet: Zombierna heilar och har kul mellan tagningarna.

Ett välutformat storyboard är till stor hjälp vid filminspelningar!

Norska blåbär lapar i sig flärden på Sundance-festivalen.

Fuktvarning i trosan**! Män som leker på hotellet.

*Rolling On The Floor Laughing My Ass Off
**Ja både flick- och gosstrosan naturligtvis.

PSYCHEDELIC FEVER (1968) USA, 69 minuter. Regi: William Rotsler.

Children of the revolution...eller kanske exploitation.

Anarkisthippies?

Här har vi ytterligare en dokumentär som vältrar sig i nakenhet under förevändning att man porträtterar hippierörelsen. Objektet är ju otroligt tacksamt då alla VET att hippies inte gör annat än springer omkring nakna och knarkar! Så vi får alltså se hippies som dansar nakna, äter vattenmelon nakna, "spelar" musik nakna och... ja ni hajar. Upplägget är sådant att man rullar dessa mestadels nakna bilder samtidigt som man på ljudspåret kör intervjuer med hippies där de beskriver sin vardag och sina liv. En och annan "square" får även komma till tals, om än som hastigast. Detta varvar man med långa psykedelsika block där nakna brudar dansar ihopklippta med kaleidoskopiska effekter och ljudkollage. Woah..trippy dude!

Ena skylten till Mecka. Andra kan ni väl lista ut själva.

Jag är inte speciellt förtjust i den valda berättarformen då bilder och audiospår ofta berättar varsinn historia och det är svårt att fokusera på någon av dem. Ironiskt nog distribuerades även denna film under namnet "Like it is" vilket är en sanning med modifikation då väldigt mycket i filmen känns arrangerat. Tydligast är det väl med de psykedeliska blocken där man bara hyrt in nakna gogodansöser som ska dansa spastiskt. De flesta "dokumentära" nakenaktiviteterna är också ganska uppenbart konstruerade. Nu gör ju inte detta så mycket då en naken oförstörd kvinnokropp är ett av naturens under. Tyvärr kan jag inte uttala mig lika jämlikt om den manliga motsvarigheten, men de får väl dingla på så mycket de vill. Men även om filmen är fylld till bredden med vackra kurviga damer blir det rätt så långtråkigt efter ett tag eftersom inget spännade händer. Jag antar att det skulle vara ganska stimulerande att kolla på den under ett haschrus och då tänker jag närmast på gogo-/psykedelikablocken, men sådant håller ju inte den här skribenten på med då man bara får ont i huvudet efteråt...

BETYG: 2/7 Långtråkigt och händelselöst. Filmen får dock plus för inblicken i denna magiska tidsperiod, om än superytlig, och alla sköna naturliga nakendamer.

"Så gick det till när farfar var ung, när farfar var ung..." Jodå, hippies gillar att dansa nakna till vardags.

Givetvis är den klassiska findekorerade folkabussen representerad!

Sånt här gillar dom, di där hippiesarna. Men ser inte bilden lite väl arrangerad ut..?

En mustaschoid hippie njuter av sin eftermiddagspipa...med tobak i...kanske...

Duuuuude...Nu börjar trippen.

Groovy med kaleidoskoppinuppa.

Aj aj då, här har vi hamnat i en snedtripp. Just det, exakt så här ser det ut då!

Jaså? Yorrick dyker upp i snedtrippen? Är detta en Shakespeare-diss?

Snart är det 1:a Maj gott folk!

Till skillnad från förra filmen så kroppsmålar man här utan erotiska baktankar.

Ett tvättäkta flower child dansar loss ordentligt.

Mannen till höger är otroligt fri!

PORNOGRAPHY IN NEW YORK (1972) USA, 62 minuter. Regi: Okänd.

"Dokumentär" om pornografi? Nja...

Lagens väktare måste vara legitim. Titta bara på det stora fina fönstret, flaggan och den smakfulla vågskålen.

Detta är helt enkelt en sann exploitation-film med syfte att visa så mycket sex som möjligt under förevändning att man gör en seriös dokumentär. Det var dokumentärbiten det. Sedan har vi då titeln som indikerar att detta ska handla om pornografi i den kända amerikanska storstaden. Inte heller det stämmer till punkt och pricka. Visst finns det en del porr och staden är ju den rätta men mestadels handlar det om olika slags sexuella relationer. Eller har homosexuell sex automatiskt blivit pornografi? Att en torsk besöker en hora, är det porr? Det är nog snarare den här filmen i sig som är porr då den visar det ena sexuella umgänget efter det andra.

Times Square på den gamla goda tiden.

Upplägget är att man intervjuar olika personer om deras sexualitet och samtidigt rullar bilder på när de utövar sagda dito. För att skänka "seriositet" till filmen inleder man med ett uttalande från distriktsåklagaren i Nassau County, som förmodligen bara är en skådis. Hur kan jag tro något sådant? Inte så långsökt kanske när vi i en scen stiftar bekantskap med ett lesbiskt par som träffades i sitt läraryrke. Längre fram i filmen dyker återigen den ena "lesbiska" kvinnan upp. Denna gång som massös på ett "whack palace" som de brukar säga på andra sidan pölen. Hon berättar om hur hon tidigare jobbade som sekreterare men upptäckte detta mysiga och mer lukrativa kneg istället. Kanske chansade filmskaparna på att vi skulle vara alltför upptagna med att stirra på hennes stora bakdel för att minnas resten av hennes person? Inte ens jag, med världens sämsta minne, kan undgå att notera det karaktäristika fejset.

Män som leker sköna nakenlekar.

Vidare har man en töntig typ som går omkring och rapporterar från olika ställen som t ex porrbutiker. Av någon märklig anledning slänger man in ett gäng trailers för sexfilmer mitt i dokumentären. Kanske ville man att filmen skulle klocka in på över en timme??? En kul grej är en svart predikant som på gatan proklamerar vad denna fruktansvärda porr kommer leda till. Som en följd av det moraliska förfallet kommer folk i framtiden gå nakna på gatorna! Och vet ni vad? Han hade rätt. Jag såg med egna ögon hur en naken man cyklade förbi Medborgarplatsen i Stockholm för några somrar sedan. Dessutom låg det en rövplugg på gatan i mitt eget kvarter för någon månad sedan. Ack denna pornografi! Slutligen vill jag nämna trailern som ackompanjerade filmen. En perfekt avslutning med ett gott skratt åt speakern som talade genom ett eko: "PORNOGRAPHY-PHY-PHY-PHY!"

BETYG: 3/7 Stundtals riktigt komisk men mestadels bara en sexuell transportsträcka utan någon som helst röd tråd.

Vår skjutjärnsreporter intervjuar geekig porrhandlare.

Lektyr med snygga människor.

Stimuli för hjärnan. Go and get it Brainiac!

Våra lesbiska vänner. Men är damen närmast i bild verkligen genom-gay? Hmm...

Cynthia Plaster Caster hade tydligen konkurrens/efterapare.

På anrika Pleasure Chest kunde man köpa alla möjliga slags fina leksaker/livskamrater!

Den lyckliga horan och den inte alltför missnöjde torsken.

Ajdå, här har kunden missuppfattat konceptet kroppsMÅLNING.

Han ler fånigt/förläget när han blir bannad av modellen...

"Låt oss skåla för en skön massage...och för att du är så snygg, min herre."

"Om du skulle ta och vända på dig, Hot Stuff..." Den flinka massösen, fomerly known as GAY, är redo att greppa spaken.

"Kom in och lek med mig här på vattensängen som står i skyltfönstret, snygging."

"Öhh va...jag!? Ja, jag är ju snygg så det måste vara mig hon menar!"

"OOOOIIIIIII! Dessa underbara lustar! BEGÄR!"

Utanför står en entusiastisk publik och gläds åt kroppars lek.

SURVIVAL OF THE DEAD (2009) USA/Kanada, 90 minuter. Regi: George A. Romero.

Den moderne zombiens fader är tillbaka.

Ahh! Det klassiska och ljuvliga zombieuppvaknandet. Lite måndagsmorgon över det hela.

I detta senaste tillskott till Romeros zombiesaga följer vi de hemvärnstyper som rånade huvudpersonerna i förra zombiefilmen "Diary of the Dead". De försöker,logiskt nog, att hitta ett ställe fritt från horder av de odöda. Samtidigt introduceras vi för två klaner på en ö som har legat i fejd sedan urminnes tider. Deras senaste tvist gäller de levande dödas vara eller icke vara. Patrick O'Flynns (Kenneth Welsh) klan vill avliva dem så fort som möjligt medan Seamus Muldoons (Richard Fitzpatrick) dito har en mer religiös ståndpunkt och menar att man ska hålla dem vid liv, under kontroll det vill säga, då det måste finnas ett botmedel mot denna zombiefarsot.

Det är rätt! Kedja fast ungjävlarna så de inte hittar på nåt jävelstyg!

Vid en konfrontation klanerna emellan får Muldoon övertaget och endast O'Flynns fredssträvande dotter Janet (Kathleen Munroe) ingripande räddar O'Flynn-klanen från avrättning och istället förvisas de som vägrar samsas med Muldoon från ön. På fastlandet sätter de igång en lurenderjeriverksamhet där de via internet lockar folk som flyr från zombiehorderna att söka upp dem för att med båt fly ut till ön. Detta gör de dels för att råna folk och dels för att skicka främlingar till ön bara för att irritera Muldoon som är en smula främlingsfientlig. Naturligtvis lockas våra hemvärnsvänner i denna fälla men då de är tungt beväpnade lyckas de ändå få övertaget. Resultatet blir att de tar sig ut till ön tillsammans med O'Flynn som charmar sig in i sällskapet och dessutom har kännedom om resmålet. Klanerna är redo att mötas igen!

O'Flynn-klanen är vad SVT:s Staffan Lindborg skulle kalla "numeräät unde-läge"...

Romeros zombiefilmer har alltid haft ett starkt samhällskritiskt tema liggande till grund för storyn och så även denna gång. I kölvattnet av konflikten mellan de stora civilisationerna i väst och öst, särskilt efter 9/11, fokuserar Romero denna gång på stammentaliteten och vägran att vilja acceptera det främmande. Det är vi mot dem med en sådan infernalisk envishet att vi t o m glömt bort varför vi försvarar vår ståndpunkt så envetet. Detta koncept fungerar naturligtvis jättebra från mikro- till makronivå. Romeros upplägg är det av gammal vilda västernmodell, även om handlingen utspelas i modern tid, med en ö där hästen är det främsta transportmedlet och vi har två fejdande klaner ledda av två envisa patriarker. So far so good.

...vilket då automatiskt placerar Muldoon-klanen i "numeräät öve-läge".

Som skräckfilm är dock verket ganska blekt då zombierna mest är en backdrop till huvudtemat som är fejden. Det är dessutom inga jättemängder av zombier vi får möta utan några enstaka här och där och de är inte heller speciellt hotfulla. Jag är inte heller något fan av CGI-splatter, särskilt inte när det är övertydligt som i en tidig scen i filmen där en zombie avlivas på ett "komiskt" sätt. Nu var det dock inte lika illa med detta som i "Land of the Dead" där man verkligen fick smaka på övertydligt data-splatter. Jag saknar väl helt enkelt Tom Savinis gamla hantverk. Skådespeleriet var väl hyfsat även om karaktärerna var lite karikatyraktiga. Lite trist är även Romeros envishet att göra zombierna smartare. I denna film fungerar det ändå rätt bra och är vitalt för storyns klimax.

Har Ku Klux Klan varit i farten?

Sammanfattningsvis får man väl säga att detta är en helt okej film med ett plus för slutet på filmen som säger en del om Romeros mentalitet. De "nya" zombiefilmerna Romero har skapat har varit av väldigt skiftande kvalitet med lågvattenmärket "Land of the Dead" och höjdaren "Diary of the Dead". Denna rulle hamnar mitt emellan (med guldstjärna). Synd att jag som hängivet Romero-fan inte kan ge högre betyg.

BETYG: 4/7 Klart godkänd rulle med skön poäng men letar man efter skrämmande zombier blir man nog besviken.

O'Flynn är drifitg och lockar till sig folk via internet som tycks funka hur bra som helst trots pågående zombieapokalyps.

Visst ser det mysigt ut med den isolerade ön i månskenet.

Muldoon vill introducera zombierna till zoofilins underbara värld.

Lyckligtvis inte bara data-splatter!

Våra vänner utforskar O'Flynns gamla ö.

Den här brevbäraren ser lite apatisk ut. Han kanske trivs lika mycket på Posten som Bukowski gjorde?