Udda film

lördag 25 december 2010

SILENT NIGHT, DEADLY NIGHT (1984) USA, 85 minuter. Regi: Charles E. Sellier Jr.

Tomten kommer att straffa dig!

Mysfarfar förmedlar en "inconvenient truth".

Udda Film önskar dig en god jul och vad kan vara bättre att smälta julmaten med än en härlig julskräckfilm från 80-talet? Den obstinate kan säkert bombardera mig med alternativa förslag men ni andra kan överväga att ta del av följande lilla tomtebagatell:

Lille Billy förfasar sig över farfars visdom.

När lille Billy (Jonathon Best) åker med familjen för att hälsa på farfar på mentalsjukhuset är gubben helt okontaktbar men så fort familjen försvinner iväg en stund och lämnar Billy ensam med farfar vaknar denne ur sin konstlade trans och berättar för den skräckslagne pojken att tomten minsann straffar alla som inte varit snälla. Av en händelse begår samtidigt en tomteklädd typ ett rån på annan plats. På väg hem från mentalsjukhuset stannar Billys familj för att hjälpa någon som fått motorstopp. Det råkar vara ingen mindre än den tomteklädde rånaren, som gör processen kort med de räddande änglarna och Billy tvingas se på när han mördar båda föräldrarna. En svårt traumatiserad Billy (Här: Danny Wagner) får sedan växa upp på ett barnhem styrt av en sadistisk abbedissa (Lilyan Chauvin) som inte är sen att aga barnen, och då i synnerhet Billy, till lydnad. Vår unge vän håller sig mestadels i skinnet men varje år när det drar ihop sig till jul blir han disträ och bångstyrig. Billy (Nu: Robert Brian Wilson) växer till slut upp till en ståtlig ung man och får då jobb i en lokal leksaksaffär, men så drar det förstås ihop sig till jul och Billy tvingas möta sina innersta demoner när han får i uppgift att agera affärstomte. Kanske inget drömjobb när man lider av grav tomtefobi...

Kolla, tomten har fått soppatorsk eller nåt.

Den här rullen var faktiskt "bättre" än jag trodde då den bjöd på dels lite vintage amerikansk skräckfilms-feeling i 80-talsanda och dels fick mig att skratta vid flera tillfällen. Jag gillade särskilt Billys äppelkäcka sätt och hans neandertallika "Punish!"-kommentar när saker hade gått överstyr. En underbar scen är även när han i sin roll som affärstomte tillrättavisar ett bångstyrigt barn. Sköna undertoner där... Annars är detta en ganska medelmåttig skräckfilm. Vi har sett allt förut: Lama mord, missförtådda barn, översittartyper med makt, Linnea Quigley naken... Skillnaden är de skojiga detaljerna som: Förfärade ansiktsuttryck deluxe, Billys rosiga kinder och ett "hjärtskärande" misstag. Om inte filmen var tillräckligt förutsägbar redan hade jag nöjet att se den oklippta versionen där man klippt in de våldsamma scenerna i en klippt kopia, dock med en avsevärd kvalitétsskillnad. Så godsakerna var väl annonserade i förväg, men lugn, detta förtog inget av upplevelsen.

BETYG: 4/7 En helt okej skräckfilm att fira jul med då den bjuder på ett och annat gott skratt och lite julstämning därtill.

"NEJ! För i helvete! Stanna för fan inte!!!"

Pappa...

Fasa!

Mamma...

Mer fasa och äckel när Billys klasskompisar får se honom teckna...

...DETTA!!! Vadå!? Inte helt olikt mina egna barndomsteckningar ju.

Billy får lära sig en läxa. Abbedissan verkar ha en dragning åt S&M-hållet.

Jaså, ni trodde mig inte? Hur förklarar ni denna barn-bondage då???

Att tvingas sitta i tomtens knä väcker ont blod hos Billy.

Först aggression - sen djup ångest.

Ååååångeeeeeeest!!!

Billy - numer en välvuxen och tjäck yngling.

Men ÅNGESTEN är kvar!!!

Face your demons muthafocka!

Billy taggar ner besvärlig unge med iskall logik.

Ian Haugland 1985?

"Getting hammered" i dubbel bemärkelse.

Satan's Baby Doll!*

Jag undrar om inte Mupparna varit med och sponsrat filmen.

Linnea Quigley dyker kort upp i filmen och gör det hon är bäst på.

"Åh! En blodig mattskärare. Precis vad jag önskat mig. Tack snälla tomten!"

Kolla in höger bildkant. I rest my case.

Vilket fasansfullt illdåd har precis begåtts!?

Nej, vad nu?

Nä...inte snögubben!

NOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOooooooo...

Här har vi ett otroligt äppelkäckt montage i bästa TV-anda. Otroligt nog hade ingen uppmärksammat detta så i god julanda laddade jag själv upp klippet.

Ännu mer otroligt att ingen lagt upp detta laddade klipp. Så återigen gör jag världen en tjänst.

Åtminstone så har nån lagt upp ett "best of"-klipp så ni kan få en skön överblick.

*Vad gillade ni den sköna referensen till underbar europeisk film?

torsdag 23 december 2010

MACHO MAN (1985) Västtyskland, 76 minuter. Regi: Alexander Titus Benda.

Macho, fast då på tyskt 80-talsvis förstås...

Tonen sätts direkt, Dany gillar snygga kläder och Andreas tycker det är coolt med höga sparkar.

Världsmästaren i boxning Dany Wagner (René Weller) och världsmästaren i karate Andreas Arnold (Peter Althof) är hyvens snubbar när de inte utövar sina respektive sporter och är inte rädda för att assistera samhället att hålla buset på plats, så ibland kan det hända att de spontant avstyr bankrån eller räddar fagra damer från hemska drogbusar. Just en räddningsaktion som den senare leder till kontakt med en knarkliga som gärna vill dra ner Sandra (Bea Fiedler), föremålet för Danys heta känslor, i ett träsk av droger. Detta kan naturligtvis inte accepteras, så Dany och Andreas gör gemensam sak och tar till sina otroliga kampsportkunskaper för att ta itu med knarkligan en gång för alla. Deras kamp mot brottsligheten hindrar dem naturligtvis inte från att träna och utöva sina respektive sporter samt njuta av damers sällskap och allmänt sköna 80-talsrekreationer.

Breakdance motherfuckers! Alla ni musikpoliser imponeras enormt av herr Landaus medverkan.

Vad kan man säga? Deutschland über alles, är väl en passande fras i sammanhanget när dessa underbara tyskar serverar oss en smällkaramell i fantastisk tysk 80-talskitsch. Det finns inte mycket (jo, det gör det visst...) som skriker tysk som en man med permanentat hår och mustasch och det kryllar av dem i den här filmen. Ni som inte var med när det "härliga" 80-talet begav sig måste tro att hela årtiondet hämtades ur ett parallellt universum där män bejakade sin yttersta femininitet, där kvinnor dolde sitt utseende - inte med burka - utan bakom en kubikmeter smink och fantasifulla tuperade frisyrer, där overallen genomgick den totala förvandlingen från arbetsplagg till festblåsa samt där förgörandet av en tegelsten var den absolut främsta metoden av självförsvar. Ni har då helt rätt i era antaganden. Exakt så här pastellgay, tangakalsongigt och breakdanceande snyggt var det! Men givetvis mest i dåvarande Västtyskland, där de desperat klamrat fast vid den här kulturen ända in i våra dagar och vem kan klandra dem för det? Det är därför vi älskar våra tyska vänner (och övermänniskor!)

Ett rån!

Okej, filmen kryllar av härlig kitsch men annars då? Detta, mina vänner, är inte bra... Tänk er att Staffan Hildebrand och Mats Helge Olsson regisserar ett manus skrivet av en 8-åring och ni är skrämmande nära sanningen. Maken till infantilt får man leta efter. I början spirar en smärre rivalitet mellan våra hjältar p g a bimbon Sandra men den rinner snabbt ut i sanden då Andreas får en annan brud att ödsla sin lust på. Därmed försvinner även laddningen i den stora matchen hjältarna emellan, som dessutom avbryts då de plötsligt måste hasta iväg och bekämpa brott tillsammans. Allt är fruktansvärt endimensionellt och dessutom bjuds vi ju inte direkt på världens bästa skådespeleri. I god Hildebrand-anda slängs även en "cool" breakdance-uppvisning in där Dany hänförs av dansarens kroppskontroll. Ha ha, och han hänför dessutom oss tittare med en egen uppvisning i diskodans.

Have no fear...

Nej, jag måste bara rekommendera en film där "macho" inte alls innebär en skoggshuggare med skäggstubb utan snarare en snubbe med rymliga fejkskinnbyxor nedstoppade i ett par futuristiska peter pan-stövlar!

BETYG: 5/7 Otroligt skön fjollkitsch som summerar det tyska 80-talet på ett härligt sätt. Uselheten gör sig dock ständigt påmind och drar på sina ställen ned (på ett dåligt sätt).