VILLA CAPTIVE (2011) Frankrike, 78 minuter. Regi: Emmanuel Silvestre.

 

 

I Spit on Your Grave Light

Franskt temperament.

 

En dag får Jérémie (Dario Lado) en ny granne som visar sig vara en fransk porrstjärna som tröttnat på branschen och nu stuckit hit till Florida för att börja på ny kula. Tyvärr har Jérémie kompisar av tveksam karaktär som känner igen fransyskan som Lucy Lust (Liza Del Sierra) och genast planerar att råna henne. Inbrottet hos henne som snart följer går överstyr när hon och Jérémie, som just varit ute på dejt, kommer hem innan busarna stuckit och nu blir hållna gisslan.

Varför har man inte sådana här grannar istället?

 

Omslaget till filmen gör gällande att detta skulle vara en korsning mellan "I Spit on Your Grave" (http://uddafilm.blogspot.se/2011/02/i-spit-on-your-grave-1978-usa-101.html) och "Martyrs" (http://uddafilm.blogspot.se/2013/01/martyrs-2007-kanadafrankrike-95-minuter.html) och tror man det lär man bli grymt besviken. Visst lånas det friskt från den förstnämnda filmen, komplett med utvecklingsstörd förövare och allt men den enda likheten med den utmärkta sistnämnda är att den är fransk. Detta är egentligen en ganska medioker historia med jätteluckor i handlingen och väldigt endimensionella och korkade karaktärer. Även om Liza Del Sierra presterar bättre än vad vi fördomsfullt förväntar oss av en porraktris tillåter inte manuset henne att agera trovärdigt. Hennes karaktärs hånskratt vid busarnas motgångar känns lika utvecklingsstört som den förståndshandikappade brodern till en av busarna då det tyder på en märklig brist på självbevarelsedrift efter att ha blivit grovt misshandlad och våldtagen flera gånger.

Utvecklot blir ledset när han inte får ta bilder på porrstjärnan. Who can blame him?

 

Nåja, varför bry sig om sådana detaljer när man gör en rape-and-revenge-film? Vi får ju en överväldigande dos av sadism och våld samt blir garanterade en nakenparad utan dess like då en av huvudkaraktärerna spelas av en porrstjärna! Eller? Inte direkt. Faktum är att det är relativt milt våld i förhållande till genrestandarden och fröken Del Sierras vackra lekamen blottas endast vid ett fåtal tillfällen och då som hastigast.

"Jaså, jag fick inte ta bilder på dig sa du?"

 

Nu låter det förstås som om vi skulle vilja öppna filmens DVD-omslag och fisa i det men det är faktiskt ändå en rätt underhållande film och den är snyggt filmad. Vi lät oss dessutom inte luras av lögnerna på omslaget och hade ganska låga förväntningar. Att dessutom Liza Del Sierra ser ut som en sexig variant av Christina Ricci anno "Buffalo '66" gör ju absolut ingenting och får oss nästan vilja kolla upp hennes andra skådespelarinsatser i flmer som: "Facial Overload 2: MILF Edition", "Battle of the Asses 4" och "Cum Fart Cocktails 9". Eller kanske inte...

BETYG: 4/7 Förvånansvärt högt betyg för denna mediokra film men det är så vi rullar här på Udda Film.

Sa du att det var en rape-and-record-film?

Trädgårdsarbete suger.

Vad i allsin dar gör han?

Death by pärm med snuskbilder!

 

Trailer som är mer som en snabbgenomgång av hela filmen. Klipparen var uppenbarligen seg den dagen.

TEXAS CHAINSAW 3D (2013) USA, 92 minuter. Regi: John Luessenhop.

 

 

The saw is family...

Hmm, undra om regissören gillar Tania Raymondes bakdel?

 

Heather (Alexandra Daddario) ärver en dag ett hus i Texas av en mormor hon inte visste hon hade. Den plågsamma upptäckten att hon är adopterad är dock inget mot vad som komma skall när hon beger sig till Texas med ett gäng vänner för att inspektera arvet.

Eller är det en slump..?

 

Hollywood dammar återigen av gamle Leatherface och hans familj för att skrämma tonåringar världen runt. Det där med 3D i titeln kan vi lämna åt biopubliken och folk med adekvata TV-apparater. Vi kollade en klassisk 2D-version men märkte tydligt när man avsåg ge publiken en "hisnande" 3D-upplevelse med flygande motorsågar i bild. Att skrämma tonåringar, som vi nämnde ovan, är verkligen nyckeln här då denna gamla klassiker har gått från att 1974 vara en brutal indiefilm till att nu bli en typiskt förutsägbar hollywood-slasher med samma gamla uttjatade chockeffekter och unga kåta tonåringar, men trots en amerikansk R rating väljer man att fimpa all T&A som om man hade hoppats få en PG13 rating istället, trots all ultra-gore. Nåja, vi är väl snart där då bröstvårtor alltid varit hemskare att se än när någon blir levande flådd.

Kanske inte.

 

Ja, ni anar vilket kommersiellt crap detta är trots all gore. Med det sagt är det ändå hyfsat underhållande och filmen har en schyst look så vi känner oss överseende med den äckliga hollywoodifieringen av detta franchise till film. Vi pendlar faktiskt mellan en 3:a och 4:a i betyg ända tills vi ser den obligatoriska scenen efter eftertexterna...

BETYG: 3/7 Yes, hollywood-pinsamheterna sänker som väntat denna film. Kan vara kul om man inte sett dessa slasher-grepp till leda.

Nä va?

Den där killen!

Work dat saw!

Jaha, Tania igen.

Videotelefonins fördelar.

Face lift.

Syslöjd.

Nä du, trots dubbelhäftande tejp på silikontuttarna blir det ingen PG13 rating här inte!

 

För er som gillar ond bråd död har någon här klippt ihop alla dödsscener. Genom att filma av TV:n...

 

Den obligatoriska pinsamma scenen post-eftertext. Uppenbarligen är det just hollywoods målgrupp som har filmat av detta klipp av skrattet att döma. Tönt...

 

Trailer

TINTIN ET LE MYSTÈRIE DE LA TOISON D'OR (1961) Frankrike/Belgien, 97 minuter. Regi: Jean-Jaqcues Vierne.

 

 

Anfäkta och ektoplasma!

Tintin, Kalkyl och Haddock. Den senare komplett med nyrik monokel.

 

Kapten Haddock (Georges Wilson) får en vacker dag ärva en gammal väns båt men när han och gode vännen Tintin (Jean-Pierre Talbot) åker till Istanbul för att inspektera fartyget upptäcker de att det är en rostig gammal skorv. Märkligt nog är den mystiske herr Karabine (Demetrios Myra) villig att betala ett överpris för rosthögen och samtidigt börjar våra hjältar utsättas för hot. Övertygade om att Haddocks gamle vän har en dold avsikt med arvet bestämmer sig våra vänner för att trotsa alla hot och gå till botten (!) med mysteriet.

Smokin' da sweat leaf.

 

Udda Film goes matiné och trivs med det. Givetvis är det nostalgitarmen det rycker i när vi sätter oss och spisar ett gammalt tintinäventyr. Eftersom vi är skeptiska till allt som andas stor hollywood-produktion kastar vi oss hellre över en gammal rulle från 1961 som i och med åldern adderar till nostalgikänslan. Vi hoppades även på en hel del politiskt inkorrekta detaljer som i den förra tintinrullen  "Tintin - Le Crabe aux Pinces D'or" vi recenserade (http://uddafilm.blogspot.se/2011/11/tintin-le-crabe-aux-pinces-dor-1947.html) men märkligt nog var det inte så mycket av den varan förutom lite förväntad exotism.

Den gode Kapten är inte sen att ta till flaskan.

 

Det är ändå roligt att se de gamla favoriterna gestaltas av riktiga skådespelare och särskilt Georges Wilson som Haddock är skön. Jean-Pierre Talbot ger ett ganska fjolligt intryck och skulle vara en härdad livstidsfånges ultimata dröm som flickvän på kåken. Även om vi myser åt denna barnmatiné börjar vi känna oss en smula för vuxna när Dupontarna dyker med sin bananskalshumor. Det är helt enkelt inget roligt hur nostalgisk man än är. Det banala äventyret kan kännas lite tradigt efter ett tag men karaktären Haddock räddar då oftast skivan. Den engelska översättningen där han hela tiden åberopar havstulpaner kändes inte direkt lika fantasifull som Karin och Allan B. Janzons svenska dito i seriealbumen från 60-talets slut och framåt. Vi älskar däremot när Haddock vrålar ektoplasma åt skurkarna!

BETYG: 4/7 Mys- och nostalgifaktorn är hög även om det trots allt är en banal äventyrsfilm för barn.

Soppan är så kryddstark att t o m tröjan blir röd...

Haddock går på grekfest.

Kapten Haddock: Brudmagnet.

Tintin tycker uppenbarligen handgemäng är kul.

Lugn alla tintinkännare, visst super även Milou till. Den gamla fyllhunden!

 

Fransk TV-spot.

TORBELLINO DE HOSTIAS (2009) Spanien, 21 minuter. Regi: Adrián Cardona.

 

 

Everybody was kung fu fighting

En huligansekt härjar.

 

Los Angeles hotas av en våldsam sekt som sprider förödelse kring sig och när t o m LAPD:s bästa män misslyckas att stoppa den och dess mäktige ledare Charles J. Murray kallas poliskårens trumfkort Jeff Gunter (Vicente Pizarro) in.

Vad gör bylingen???

 

Det börjar ta sig ordentligt här för de spanska entusiasterna som senare gav oss "Brutal Relax" (http://uddafilm.blogspot.se/2011/10/brutal-relax-2010-spaninen-15-minuter.html) och "Fist of Jesus" (http://uddafilm.blogspot.se/2013/03/fist-of-jesus-2012-spanien-15-minuter.html). Till skillnad från de stapplande stegen i "Morid Hijos de Puta" (http://uddafilm.blogspot.se/2013/05/morid-hijos-de-puta-2006-spanien-21.html) är detta ganska kul och väldigt mycket bättre genomfört rent tekniskt.

Jo de sänder in sin bäste man. Hans händer är dödliga vapen.

 

Den här filmen ägnar sig mest åt att hylla kung fu-genren och möjligtvis dess motsvarighet inom dataspel. Förmodligen kräks kampsportsutövare när vi säger att slagsmålen är väldigt välkoreograferade för att vara en amatörfilm, men vad vet vi lekmän? Vi struntar ju faktiskt i om våldet är realistiskt i detta fall utan bryr oss mer om ifall det har en skön rytm och är underhållande - och det är det ju. Vi gillar verkligen ljudeffekterna där man fått med det mesta från klassiska kung fu-filmer. Det enda vi saknade var det härliga tygfladderljudet man så ofta hör när slag och sparkar delas ut eller när kämparna ställer sig i position.

Den där typen känner vi igen.

 

På den negativa sidan kan sägas att det inte händer så mycket mer än kung fu-slagsmål och att lite väl långa textskyltar läggs upp och läses av röst med patos för att föra handlingen vidare. Det kunde man ha gjort något roligare med, men men, är det lågbudget så är det. Det känns i vilket fall som att man i och med denna film började hitta hem för att sedan gå vidare mot högre höjder.

BETYG: 4/7 Det händer inte allt för mycket i filmen förutom slagsmål men det är ganska kul och det är ju det som är poängen.

Jodå, det blir lite gore också.

 

Hela filmen. Med engelsk text därtill!

RAGING BOLL (2010) Kanada, 89 minuter. Regi: Dan Lee West.

 

 

Boll slår tillbaka

Er hjälte: Dr. Uwe Boll.

 

Uwe Boll är en av världens mest hatade filmregissörer. Ja, kanske den mest hatade. Vi följer med när han kämpar för att få till storskalig distribuering i USA som i sin tur skulle leda till bättre distributionsavtal i Europa. Samtidigt diskuterar regissören den våg av hat han dagligen utsätts för på nätet. Det går så långt att han utmanar näthatarna på en uppgörelse i boxningsringen. Fyra "lyckliga" vinnare utses som får möta sitt hatobjekt i ringen.

Åsikter.

 

Uwe Boll har profilerat sig som en TV-spelsregissör med ett par titlar som faktiskt fick ganska stor distribution. "House of the Dead" och "Alone in the Dark" cementerade även hans rykte som den sämsta regissören sedan Ed Wood. Man skulle då kunna säga att det är ganska stor osis att dessa filmer fick den stora distributionen och därmed placerade dessa crappiga verk i skottgluggen. Den förstnämnda är ju inte sämre än hundratals andra skräckfilmer medan den andra faktiskt är fruktansvärt usel. Den fanns faktiskt i Udda Films arkiv en gång i tiden men kastades. En OTROLIGT sällsynt händelse.

Exponeringsskola 1A.

 

Det känns då ganska passande att dokumentären om Dr. Boll är relativt kass. Standardbilder på en schyst ljussatt Boll som direkt adresserar kameran, uppblandat med närbilder där kameran filmar av Boll på en skärm och andra flashiga standardgrepp, varvas med run-and-gun-bilder där man följer regissören i vardagen. Det är just dessa sistnämnda bilder som är så totalt amatörmässiga. Vi snackar skakig handkamera vars bilder ser ut att vara gjorda med en liten konsumentkamera. På sina ställen är det väldigt fult överexponerat medan det på andra ställen fokuseras på bakgrunden istället för objektet. Vidare är filmen bokstavligt talat färglös med sin urvattnade look. Har man månne anpassat färgkorrigeringen (i den mån det finns någon) efter de fula DV-kamerabilderna?

Tönt från tidningen Rue Morgue som är sugen på en asskicking.

 

Det känns även en smula långtråkigt att följa och lyssna på Boll. Det är ju en besvikelse när han är ett perfekt ämne för en dokumentär. Det blir dock en del upprepningar som skapar en ältande känsla i filmen. Sedan är det å ena sidan lite coolt att han faktiskt tar sig an fyra pajasar som kastat skit på honom medan det å andra sidan är sorgligt att låter deras skit bekomma honom så mycket. Det är en hel del bitterhet över den gode Boll och hans engagemang i andras hat ger bara mer bränsle åt brasan han så gärna vill släcka.

BETYG: 2/7 Rätt tråkig och dåligt gjord dokumentär där man tagit ett på papperet lysande ämne och gjort mediokert crap av det. Paradoxalt nog passande för ämnet...

Mama said knock you out.

Inte nog med att Boll serverar snubben hans eget arsel, han ligger sedan i rännstenen och spyr. Ouch!

Boll bejakar sitt ursprung.

Uwe pratar på den välbesökta premiären av "Postal".

 

Trailer