THE LAST EXORCISM PART II (2013) USA, 89 minuter. Regi: Ed Gass-Donnelly.

 

 

VM i chockeffekt

Nell ser inte ut att må så bra.

 

Sargad efter de fruktansvärda upplevelserna demonen Abalam utsatte henne för försöker Nell (Ashley Bell) återta kontrollen över sitt liv på ett behandlingshem men de mörka krafterna vill inte låta henne vara.

Nell får ett s k CP-ryck.

 

Vad som var en rätt skön film i del ett (http://uddafilm.blogspot.se/search?q=the+last+exorcism) med en del humor, både avsiktlig och oavsiktlig, har i denna uppföljare förvandlats till en pisstråkig dussinfilm som ENDAST förlitar sig på en myriad chockeffekter. Det blir alltså totalt slätstruket och superirriterande med den ena högljudda skrämseleffekten efter den andra. Ja, givetvis begagnar sig filmmakarna av det numera vanliga och billiga knepet att mixtra med ljudspåret så chockeffekterna är vansinnigt höga jämfört med dialog och andra ljudeffekter. Ungefär lika skojigt som att ha en personlig följeslagare som oregelbundet skriker i ens öra. Även om detta inte är en asdåligt gjord kalkonfilm blir det bottenbetyg för detta fantasilösa och irriterande skräp.

BETYG: 1/7 Charmlös dussinskit.

Nåt slags Mardi Gras-firande. Var är alla tuttar??? Javisstja, den här skiten är ju PG13...

Och så fick vi in lite äckligt förvriden kropp också.

"Men va fan!? Ettan är ju mycket bättre än den här filmen."

Nåt skumt med den här kyrkan.

Ojdå! En sån hövding Black Sabbath brukade röka på 70-talet.

Somliga tar det väldigt hårt att ha medverkat i denna film.

 

Trailer

 

I'M STILL HERE (2010) USA, 107 minuter. Regi: Casey Affleck.

 

 

Gammalt skämt

På ett välgörenhetsevenemang med ett kännt Lakers-fan.

 

Joaquin Phoenix tillkännager under ett välgörenhetsevenemang att han kommer dra sig tillbaka från sin framgångsrika skådespelarkarriär för att istället satsa på sin sanna kärlek - hiphop. Vi följer tätt denna transformation genom Casey Afflecks kamera.

J.P. släpper bomben.

 

Så herrarna Phoenix och Affleck bestämde sig för att spela mediavärlden ett spratt genom att fejka den förstnämndes till synes märkliga karriärval och samtidigt "dokumentera" detta. Själva grejen är kul då hollywood-parasiterna inte är sena att spotta på någon det går utför med och därmed blir grundlurade. Phoenix engagemang är också beundransvärt då han spelar den här rollen i verkligheten och ibland behöver ta till sina bästa improvisationsfärdigheter för att vara trovärdig.

Time to get biz-ay!

 

Grejen är bara att filmen inte är speciellt rolig, särskilt inte när man vet att allt är fejk. Han är ju inte direkt någon Borat som konfronterar folk och deras fördomar på ett skitroligt vis utan bara ett porträtt av en tragisk kändis. Faktum är att hans legendariska framträdande på Letterman, som f ö är med i filmen, var mycket roligare än själva filmen. Så man kan applådera tanken och Phoenix dedikation men så briljant som folk vill ha den här filmen till är den inte.

BETYG: 3/7 Phoenix är bra mycket trovärdigare i denna film än när han spelade Johnny Cash men filmen är inte direkt superkul.

Lite horseplay med polaren.

Lite kola.

Partaja med horor.

Ligga med horor.

Ben Stiller försöker locka tillbaka J.P. till skådiskarriären.

Joaquin gör sig fin.

I studion med Diddy.

J.P. läxar upp en murvel.

Legendary.

Vissa polare tröttnar på Jaoquins respektlösa beteende.

Någon idiot som tycker sig ha mandat att tycka till.

Ett gig spårar ur.

Method acting.

 

En liten trailer.

SATURDAY NIGHT SPECIAL (1976) USA, 62 minuter. Regi: Sam Bloch.

 

 

Udda Film goes porn...typ.

Anslaget i en film är mycket viktigt. Denna rulle inleds med 7-8 minuters hångel...

 

Ett gäng småskurkar får i uppdrag att utföra en juvelstöt men när saker inte går planenligt förvandlas situationen till en depraverad kidnappning istället.

Skön hård ljussättning.

 

Detta är en extremt förvirrad historia som från början tycks ha filmats som en softcore-rulle, detta trots medverkan av en sådan porrikon som Jamie Gillis. Man har sedan slängt in penetreringsnärbilder i sexscenerna. Problemet är bara att könen inte matchar skådespelarna vilket blir plågsamt tydligt då en och samma kvinnliga skådis representeras av två helt olika trimmade kön. Detta är ändå bara en bråkdel av vad som är fel med denna totala kalkonrulle som brister i alla aspekter av filmskapande.

Här våldtas det så peruker ryker.

 

Allt ljud är dåligt pålagt i efterhand med några undantag som t ex när en av skurkarna talar i telefon med uppdragsgivaren och tanken här är väl att man ska höra vad den senare säger men det gör man ju förstås inte vilket då ger en väldigt givande upplevelse. Apropå ljud är musiken filmens höjdpunkt. Man drämmer på hårt med tuff psychrock och en låt låter förvillande likt Uriah Heep! Vi på redaktionen har inte stenkoll på sagda bands katalog så vi kände inte igen låten men soundet är väldigt Heep. I en lam lesbisk scen bjuds vi på ett roligt elektroniskt stycke som påminner om en billig variant av Beatles "Tomorrow Never Knows". Skoj!

Den absolut värsta form av sexuell misshandel: Bröstknådande i flera minuter.

 

Yes, det här är riktigt uselt med för långa sekvenser där inget händer, förvirrad klippning och peruker som ramlar av mitt i scener. Stundom tråkigt stundom skoj.

BETYG: 3/7 Total kalkon med infogat sex, peruker och inkompetent filmteam. Lite småskoj emellanåt.

Gimme yo best rape face Jamie.

Bossens flickvän är inte nöjd efter nyss avslutat samlag utan knallar in till en gisslan för lite mer stock. Notera skön inredningsdetalj i bakgrunden. Classic!

 

En ganska poänglös sekvens som någon lagt ut. lite skön musik är det i alla fall.

POSSESSION (1981) Frankrike/Västtyskland, 124 minuter. Regi: Andrzej Zulawski.

 

 

Vadå separationsångest?

Den kära gamla muren.

 

Mark (Sam Neill) återvänder hem till familjen efter en längre bortvaro med jobbet och märker genast att en irreparabel klyfta öppnats i äktenskapet. Hans fru Anna (Isabelle Adjani) erkänner att hon träffat någon annan och vill skiljas. Mark som fortfarande älskar sin fru vill till varje pris behålla henne och konflikten öppnar en emotionell dörr som mest kan liknas vid pandoras box.

Man skulle kunna tro att äktenskapet är lite skört.

 

Det tycktes vara på tiden att vi på Udda Film tog en titt på denna älskade klassiker. Även om vi genom åren har hyst en intuitiv skepsis har ändå nyfikenheten funnits där. Man skulle dock lika gärna kunna säga åt Spindelmannen att ignorera sin spindelkänsla... Vår skepsis visade sig välgrundad då vi genast började skruva på oss åt det överspel skådespelarna ägnade sig åt. Sedan när vansinnet totalt bröt ut med hysteriska utbrott och den ena karaktären märkligare än den andra hade regissören förlorat oss

Här börjar det bli lite för mycket monogoskådespeleri.

 

Zulawski ägnar sig uppenbarligen åt någon slags symbolisk och terapeutisk själsonani som verkar grunda sig i en total separationsångest. Det är knappast någon slump att filmen är gjord i Berlin med den fina gamla muren allestädes närvarande som en påminnelse om total separation. Att regissören befann sig mitt i en smärtsam skilsmässa när filmen gjordes och att han bannlystes som filmare i hemlandet Polen känns väl som en logisk grundplåt till galenskapen vi tvingas bevittna. Det är bara synd att Zulawskis vansinne inte flyger. Vi känner oss bara alienerade av hans filmiska hysterivrål och slutar bry oss om att ens försöka förstå någon tredjedel in i filmen. Nej, även om vi tycker fotot har en del schysta kvalitéer är detta verkligen inte vår kopp java och vi letar vidare efter svängigare vansinne istället.

BETYG: 1/7 Yup! Vi totalsågar kallt denna hyllade klassiker då vi inte tycker galenskapen lirar ett endaste dugg utan bara tråkar ut oss.

Åhhhhhh-ngest.

Att gunga galet i en gungstol är kul.

Mark träffar sin hustrus älskare Heinrich. Det är väl ungefär så sådana konfrontationer brukar gå till va?

Vill Zulawski säga nåt med vimpeln på väggen..?

T o m statisterna beter sig märkligt.

Oj oj! Här har vi udda beteende deluxe. TeaAAAAterrrrr!

En slemmig kille.

Lite barnplågeri.

Bananas!

Jesus lider. (Och vi med...)

Berömd scen som är - you guessed it - totalt bananas!

En titt i kylskåpet. Korv, thousand island-sås och... lerfigurer?

Avancerad muggdoppning.

Och slutligen: ett fashion statement som heter duga.

 

En smått missvisande trailer. Skön detalj med freeze frame-en på Sam Neill i slutet...

 

Vi slänger väl in hysterioscenen också då.