PREY (2011) Storbritannien, 8 minuter. Regi: Jonny Franklin & Ben Kent.

 

 

Jakt på köttmarknaden

Bakfylla.

 

En ung man (Fergal Philips) vaknar upp efter en hård afton på krogen och minns undan för undan fragment av gårdagskvällen. Han tycks i vanlig ordning, med tveksamma metoder, ha fått med sig ett nattsällskap hem men det är någonting som inte stämmer.

Pigg, kåt och redo för nattens erotiska aktiviteter.

 

Vi spanar vidare på produktionsbolaget Bloody Cuts katalog i fel ordning. Från episod åtta (http://uddafilm.blogspot.se/2013/07/dont-move-2013-storbritannien-14.html), då de gillar att dela upp sina fristående kortfilmer i episoder, till episod tre. Vi hade väl förväntat oss en märkbart primitivare produktion men icke sa Niklas! Redan här är det ett ganska stort team inblandat och för första gången använder de den dyrare Red-kameran. Vidare begagnar de sig av en steady-cam, en kran samt avancerad make up. Även här lägger man ner ordentlig energi på grafik och CGI för att få en så teknikporrig slutprodukt som möjligt.

Åtminstone var ena parten nöjd med akten.

 

Ja, även här tycker vi att det saknas lite själ och storyn känns inte speciellt imponerade här heller. Philips känns också lite pajig i scenen där han börjar blöda från diverse ansiktsöppningar. Det är även denna gång roligare att kolla in bakom-kulisserna-materialet där man kan dregla över kranåkningar och kolla in sminköser som bygger djupa revor i skådisarnas nyllen.

BETYG: 3/7 Snygg och proffsig produktion men ingen höjdarstory.

En del män gillar vilddjur i sängen.

Är det så de ser ut dagen efter?

Äsch! Hade hon haft Libresse hade hon sluppit denna penibla situation.

 

Hela filmen.

 

DON'T MOVE (2013) Storbritannien, 14 minuter. Regi: Anthony Melton.

 

 

Fördel rörelsehindrade

Aja baja! Ni vet väl vad som händer om ni leker med sånt här?

 

Ett kompisgäng lockar fram en blodtörstig demon när de leker med ett ouijabräde. Enda chansen att hålla sig vid liv är att förbli blickstilla. Det finns dock ett sätt att komma undan - men det är kostsamt...

Just det! Så här går det.

 

"Don't Move" är brittiska produktionsbolaget Bloody Cuts senaste kortfilm och den första av deras produktioner vi ser här på Udda Film. Egentligen borde vi ha kollat in något av deras tidigare alster innan då det alltid är roligt att följa filmentusiasters utveckling. Nu blev det ju inte så utan istället serveras vi en ganska högklassig produktion med imponerande specialeffekter, snygg grafik och noggrann ljus- och färgbearbetning.

Nån från Pans Labyrint dyker upp.

 

Tyvärr är det just bara den proffsiga produktionen som är imponerande då storyn känns ganska slak och förutsägbar. Nu räcker produktionen ändå ganska långt då filmen endast är en knapp kvart lång. Desto roligare är då att kolla in bakomfilmen "Making Don't Move" där man i ett svinfalnde tempo redogör för allt från specialeffekter och casting till färggradering och musik.

BETYG: 3/7 Sevärd trots det ljumna betyget då produktionen är välgjord.

FX-snubbe från "Hellraiser" är inblandad. Syns det?

Lite onaniobjekt för teknik-geekar.

 

Hela filmen

 

CONAN THE BARBARIAN (2011) USA, 106 minuter. Regi: Marcus Nispel.

 

 

Join Team Coco?

Låt pajigheterna begynna!

 

Den unge Conans öde är att bli en krigare då han föds på slagfältet, förlöst av sin far barbarhövdingen Corin (Ron Perlman). Redan i unga år dräper han orädd sina fiender men en dag överfalls hans by av Khalar Zym (Stephen Lang) och hans anhang som letar efter den sista pusselbiten till en magisk mask som ska ge innehavaren gudomlig makt. Conan tvingas bevittna sin faders död och se Khalar Zym hämta den sista pusselbiten. Som vuxen man drivs Conan (Jason Momoa) av ett outsläckligt hämndbegär och ödet vill att denna hämnd ska sätta käppar i hjulet för den sista riten som ska ge den magiska masken sin kraft.

Någon har varit lat i skalperandet.

 

Oj vad jobbigt att summera den obefintliga storyn i denna svulstiga fantasy-historia. Nåja, obefintlig är kanske att ta i men storyn känns ganska lam och klichéfylld, men inget annat var ju att vänta. Det börjar ändå rätt bra, om än pajigt, med brutala strider och en tjurskalligt duktig liten krigare i unge Conans (Leo Howard) gestalt. CGI:n ser även den väldigt bra ut med fina miljökulisser och magiska sandkrigare. Tyvärr är handlingen fylld med luckor och skådespeleriet är ansiktslöst. Momoa, som faktiskt gjorde en schyst barabar i "Game of Thrones" är inte mycket mer än en svärdsjonglernade muskelhunk och de andra karaktärerna är föga minnesvärda

Inga näsvisa skämt här inte.

 

Det är en sjuhelvetes massa action från början till slut och till en början är det som sagt ganska underhållande men efter ett tag blir man rätt uttråkad och skiter fullständigt i vems blod som flyter. Originalet med Arnold i huvudrollen ska vi inte ens försöka jämföra denna med då det var cirka 3,7 miljoner år sedan vi såg den. Nej, då föredrar vi gamla italienska barbar-rippoffs. Dessa hade i alla fall charm.

BETYG: 3/7 Ja faktiskt ett generöst betyg då det trots allt var rätt underhållande i början. Ett plus också för fin CGI.

Han är verkligen en muskelhingst!

Rose McGowan lyckas behålla visst mått av sexighet trots märklig styling.

Incestuöst ögonblick som tyvärr inte fullbordades. DÄR hade vi haft något!

Stephen Lang är faktiskt lite lik Howard Vernon.

Är det så här John Blund ser ut på tyska?*

Isch! Kåtslag YNF!

Rose McGowan måste ha somnat och därmed åkallat en viss herr Krueger.

 

Trailer

 

*Försök lista ut den referensen...

 

HORROR BRUNCH (1987) USA, 5 minuter. Regi: Rik Carter.

 

 

Bokstavligt talat

Först är det hur trevligt som helst.

 

 En trevlig liten utomhus-brunch förvandlas till ett kaos av fasa och blod!

Sen börjar det så smått.

 

Det här är en skojig liten film som andas lika delar Monty Python som "Bad Taste". Ja, den är faktiskt rolig på ett sätt som nämnda film var innan den blev totalt uttjatad. Det finns ingen poäng i filmen förutom att det helt enkelt är väldigt komiskt när en stilla brunch förvandlas till ett hysteriskt blodbad. Just det poänglösa och hysteriska tilltalar oss här på redaktionen. Att vi faktiskt garvar trots att filmen uppenbarligen är en komedi är ju helt otroligt.

BETYG: 5/7 Humoristisk splatter som faktiskt ÄR rolig!

Terror!

Någons mamma.

Känd galning.

Total fasa!!!

 

Hela filmen!

 

EVIL DEAD (2013) USA, 91 minuter. Regi: Fede Alvarez.

 

 

Bokläsning är nyttigt! Eller..?

Är det sånt bokmalar får lära sig?

 

Ett kompisgäng ger sig ut till en stuga i skogen för att till synes koppla av men den egentliga orsaken är att hjälpa Mia (Jane Levy) bli kvitt sitt drogberoende. Väl på plats hittar de en mystisk gammal bok som tycks ha varit centralpunkten i någon form av ockulta riter som pågått i stugans källare. Eric (Lou Taylor Pucci), gängets bokmal, kan inte låta bli att studera boken närmare. Något han bittert får ångra.

Vi på Udda Film kan väl kategoriseras som hundmänniskor men detta är väl kanske att gå lite för långt med kattkräken?

 

Det brukar ju vara ett problem att få ungar att läsa böcker. Kanske borde man locka dem att läsa "The Book of the Dead"? Det skulle definitivt inte bli någon tråkig upplevelse i alla fall. I denna films fall utlöser det en blodig gore-fest utan dess like! Vi på Udda Film minns en tid när filmer som inte kom i närheten av denna films blodiga ultravåld klassades som sinnessjukt i klass med pedofili och som endast beskådades av obducenter med läggning för styckmord. Nuförtiden kan man se dubbelmoralistiska hellylle-TV-kanaler som amerikanska TNT och ABC annonsera biosläppet av denna film mitt under brinnande basketslutspel som faktiskt är en ganska stor begivenhet på andra sidan pölen. Styckmord, självstympelse och spyattacker har helt enkelt blivit mainstream. Frågan är när den vidriga nakenheten ska släppas lös? Den slipper vi åtminstone se i den här filmen. Våra ögon skulle förmodligen smälta och Guds infernaliska hat skulle släppas lös med full kraft på oss om vi beskådade bröstvårtor eller dinglande manslemmar. Huga! Skönt att vi slipper sådant.

Den där geten känns bekant...

 

Efter den betraktelsen av vår samtid kanske vi kan flytta fokus till själva filmen? Den senaste trenden i skräckfilmsgenren är ju att göra typ-remakes. D v s nya filmer baserade på ett gammalt koncept. Alltså ser vi inte heller här något scen-för-scen-återskapande av Sam Raimis gamla klassiker från 1981. Den ikoniska karaktären Ash finns inte ens med. Vi gillar det faktum att man valt att gå en ny väg och försökt göra något eget med konceptet och däribland fimpat den humoristiska delen. Tyvärr blir det ändå inte speciellt originellt utan det känns faktiskt ganska dussinaktigt hollywoodskt. Just inledning är skakig med -SPOILER ALERT- demonen i skogen som ger osköna vibbar av asiatiskt spökbarn och man lyckas dessutom göra en mycket lamare version av den ökända skogsvåldtäktsscenen. Den känns betydligt mer kompromissartad än i originalet.

Inte lika effektfullt som i originalet.

 

Det tar sig dock efterhand då man kastas in i en total våldskarusell som nästan aldrig slutar snurra. Det märks att man verkligen har ansträngt sig med att ge publiken en rejäl smocka och mainstream-gorens gränser har verkligen tänjts. Som vanligt bryr man sig inte alls om karaktärernas öden men det är ju inte det som är poängen med filmer som dessa utan frågan är snarare vad för slags nya vidriga situationer kan man placera dem i? På så vis är detta relativt lyckat med tanke på att vi trots allt snackar mainstream-film här.

BETYG: 4/7 Hoppsan! Mainstreamens gränser har flyttats och man har släppt fram ett blodbad utan dess like på biograferna.

Regnbeständigt blod?

Mia har fått något vilt i blicken.

Skådespelaryrket är verkligen glamoröst.

Först är det varmt och gött men sen blir det kallt och äckligt.

Sånt här gillar publiken.

Var det inte sånt här Iggy Pop höll på med en gång i tiden?

Brödsågar är cool rekvisita. Något en av våra redaktionsmedlemmar kan vittna om!

Sjöng inte Slayer om detta fenomen? Nävisst fan, det var ju "Reign" det handlade om då.

Baby's got a chainsaw!

 

Trailer