LA MARCA DEL HOMBRE LOBO (1968) Spanien/Västtyskland, 91 minuter. Regi:Enrique López Eguiluz.

 

 

Vaselinlinser och fjollvampyr

Paul Naschy gör stilfull entré.

 

En misstänkt vargattack föranleder en grupp bybor att ge sig ut i skogen för att dräpa de mordiska bestarna. Bland dem finns Waldemar Daninsky (Paul Naschy) som råkar veta att det är en fara långt värre än skygga vargar som ligger bakom attacken. I konfrontationen med varulven, som är den faktiska missdådaren, blir Waldemar biten och därmed själv utsatt för varulvsförbannelsen. I sina försök att bli kvitt förbannelsen förvärrar den arme Waldemar ovetande situationen och släpper lös än mer ondska över bygden.

Hårig ungrare.

 

Så gav vi oss då på den första av Naschys 583 miljoner varulvsfilmer och det var väl på tiden? Det denna gamla skräckfilm saknar i blodigt våld och sex kompenserar den med en mysig euro horror-stämning. Filmen är väldigt vacker med en skön murrig ton och varma färger. Ibland övergår den fina ljussättningen till rena rama pajigheterna som t ex när Naschy förvandlas till varulv och man uppenbarligen under förloppet tänder lampor med olika slags ljus i hans nylle. Under denna transformation begagnar man sig även av den klassiska vaselininsmetade "linsen", d v s någon form av genomskinlig platta (en glasskiva?) nedkletad med vaselin el dyl som någon ostadigt håller framför kameralinsen. Classic!

Vaselin!

 

Mer pajigheter: Givetvis underblåser man stereotypen om romer som tjuvar då -SPOILER ALERT- ett berusat zigenarpar råkar släppa lös den första varulven då de är i färd med "typisk" romsk gravplunding. Senare i filmen dyker även en slags draculatyp upp som är i fjolligaste laget då han dansar omkring med sin stora mantel som är förstärkt med pinnar i sidorna så den ska kunna bredas ut som vingar.

Speedad varulv.

 

Denna vackra film med sin murrighet och gamla kryptor, tillsammans med en lagom dos oavsiktliga fånerier utgör en charmig helhet som kan ses som en mysig matiné.

BETYG: 4/7 Väldigt ofarlig skräckfilm som istället inger en myspysig murrig känsla.

Svartkonst!

Male bondage.

Murrig miljö.

Intressant frilla.

Kolsyreis.

Fjolligt viftande med mantel.

 

Tysk trailer - för att allt blir bättre på tyska!

 

FACE OF EVIL (2003) USA, 32 minuter. Regi: Ray Dennis Steckler.

 

 

Poänglös sleaze

Vad händer här då?

 

Ett medelålders pervo (Will Long) smyger omkring i Hollywoods tveksammare kvarter och fluktar på unga kvinnor i tajta kläder. Upphetsningen driver honom i vissa fall till mordisk extas. Samtidigt åker en motorcykelburen ung man omkring och rånar folk. Kommer deras vägar korsas?

Yep. De flesta fotografer arbetar barbröstade.

 

Vilken otroligt dum fråga ovan! Nästan lika dum som själva filmen. Naturligtvis kommer deras vägar korsas. Det kan väl vem som helst räkna ut. Vad Steckler dock inte kunde räkna ut var hur man skulle skriva ett manus så det här blev den mest poänglösa soppa man kan tänka sig med ett i sammanhanget adekvat superkorkat slut.

Flukt.

 

Tydligen ska emellertid detta vara en nedklippt softcore-version av "Perverted Passion" från 1974, en film vi "tyvärr" inte tagit del av - än. Det skulle väl förklara den totala porrstämningen i filmen men det ursäktar ju inte det oerhört märkliga musikvalet som definitivt är daterat efter 1974 med allt från disko till world music. Musiken är så långt ifrån vad man ser på skärmen man kan komma och blir naturligtvis till ett stort skämt. Inte ens när man tvingas använda gratismusik kan man göra ett sådant illa passande val till sina bilder. Steckler kan dock. Det är ändå lite småkul med detta kadaver till film och den kalkonartade sleaze-faktorn är ju hög.

BETYG: 2/7 Mer än så kan man inte ge detta spektakel.

Upphetsning.

Mord!

Medelålders nakenhet.

Motorcykeldesperado.

Face of evil!

Face of evil-igare!!

Face of evil-igast!!!

Face of utvecklingsstörd.

 

Tyvärr inget videoklipp denna gång.

 

ZOMBIE HUNTER (2013) USA, 92 minuter. Regi: Kevin King.

 

 

Wannabe cool...

Är det så man kan spy?

 

Efter att världen kastats in i en zombieapokalyps orsakad av drogen "natas" driver Hunter (Martin Copping) omkring i sitt vrålåk och slaktar de odöda. Hans planlösa tillvaro rubbas när han inser att han inte är den siste levande människan kvar på jorden och slår följe med ett litet sällskap överlevande. En hel värld av icke-levande gör dock sitt bästa för att decimera antalet överlevare.

Dåhhh-lig hårdrock.

 

Från ruta ett inser man att detta är ett fåfängt försök att göra en svincool grindhouse-aktig film. Den låga budgeten, bristen på talang och avsaknaden av känsla gör tyvärr uppförsbacken för brant. Cartoon-effekter och den grymme Danny Trejo i rollistan hjälper inte när man har dåligt sminkade morrande zombier som vid avlivning skvätter rosa (alternativt lila) blod omkring sig och då även ofta rakt på "kameralinsen". Karaktärerna är töntiga och endimensionella på fel sätt och hårdrocken som "smyckar" inledningen radiovänligt lam. Vidare lyckas man med konststycket att ha en strippa i rollistan som aldrig tar av sig kläderna. Faktum är att hon t o m drar igång en pole-dans till tonerna av någon pinsam amatörmetal utan att lätta på plaggen. Poängen med det??? Kronan på verket är förstås -SPOILER ALERT- de horribellt animerade monstren som dyker upp. Tänk er några monster från "Resident Evil" animerade 1992 typ. Specialeffekterna går givetvis i samma spår med datablod och uselt animerade stympningar.

Nope. Denna strippa tar inte av sig mer än så här.

 

Ändå är vi rätt generösa med betyget och totalsågar inte den här arma våfflan. Av någon anledning underhälls vi ändå i blygsam mån av detta spektakel så den får:

BETYG: 2/7 Hopplöst wannabe-crap som vill alldeles för mycket men som inte har förmågan att leverera.

Danny Trejo ger stjärnglans åt pekoral.

Denna effekt ser gräsligare ut i verkligheten.

"Coolt!" tänker ni. Think again.

Nån slags druvjuice på "kameralinsen".

Really? REALLY!?

 

Trailer

 

THE HIRED GUN (1989) Sverige, 91 minuter. Regi: Arne Mattsson & Mats Helge Olsson.

 

 

Regissören som aldrig försvann - ur våra hjärtan

Episk död.

 

Legosoldaten Mike (Frederick Offrein) anlitas av ett gäng nynazister för att lokalisera och hämta en mystisk metallåda som ligger gömd i ett gammalt tunnelsystem under en amerikansk militärbas. Han får dock snart lära sig att nynazister inte är något att lita på...

Men är det inte..!?

 

Ja, hur naiv måste denne Mike vara för att agera centralkaraktär i en film med en sådan banal handling? Yes, det är verkligen infantilt så det räcker och blir över. Alltså precis så vi vill ha det när Mats Helge Olsson sätter sitt namn på en produktion. Inspirerade av den genommysiga dokumentären "Regissören som Försvann" av Melker Becker och Mattias Lindeblad bestämde vi oss för att genast kasta oss över en MHO-film som legat länge på Udda Films VHS-hylla och samlat en oförtjänt mängd damm. Man blir ju sällan besviken av denne kultfilmmakares alster och så icke heller denna gång.

Och kolla vem vi har här då! (Notera det hygieniska rökandet)

 

Som gravt antytts ovan är manuset på lekisnivå och skådespeleriet löjeväckande. Att alla inblandade har mer eller mindre roliga engelska accenter är ju en underbar krydda och vissa ordväxlingar - "briljant" regisserade av MHO - är ju dolda klassiker som bara väntar på att få erkännande. Vi blir nyfikna på hur egentligen regisserandet delades upp då en av upphovsmännen till den svenska synden - Arne Mattsson - står listad som delansvarig till detta "mästerverk". Filmen ser ju trots allt ut som en typisk MHO-produktion med allt vad det innebär. Man har hottat upp rullen med att kasta in ett par, för kultfilmälskare, välbekanta ansikten som Heinz Hopf och Paul L. Smith i filmens inledning. Den förre är kanske för den breda publiken mer känd från Ingemar Bergmans "Fanny och Alexander" eller rollerna i några av Sveriges största såpor. Den senare medverkade bl a i den episka kultrullen "Pieces" som vi f ö varmt rekommenderar. Denna våffla kan vi väl också rekommendera om än med viss reservation då vi enkom baserar det på dess underbara kalkonfaktor.

BETYG: 4/7 Underbart uselt som sig bör när Mats Helge Olsson är inblandad - och vi säger det med värme och kärlek!

Ni som kan er Mats Helge Olsson-film känner förstås igen herr Offrein och hans fluffiga härlighet till hår.

Lars Gunnar Andersson som skönt menlös gimp.

Booya! Genialt av Mats Helge Olsson att låta ljuset fångas i Frederick Offreins evinnerliga fluff. Här syns även hans favvopolotröja sticka fram under uniformen.

 

Tyvärr inget klipp från filmen i fråga men istället en sneak peak på ovan nämnda dokumentär om regissören.

 

THE AFTERMAN (1985) Belgien, 79 minuter. Regi: Rob Van Eyck.

 

 

Belgisk apokalyps

"Hellooo baby!"

 

En man (Jacques Verbist) sitter tryggt i en bunker och beskådar gamla journalfilmer från en svunnen värld förlorad i en förmodad nukleär apokalyps. En dag avbryts hans tillvaro av en explosion som tvingar ut honom i en okänd omvärld där människan reducerats till djur.

The fjutschör: Kompjutärs and aerosol cheese!

 

Denna obskyra lågbudgetrulle är minst sagt ovanlig med sin brist på dialog och avsaknad av konstnärliga pretentioner. Vi följer kort och gott huvudkaraktärens öden i en nihilistisk värld fylld av våld och sex - ofta i kombination. I denna värld har djuret inom människan tagit överhanden och emotionella yttringar får stå tillbaka för ren pragmatism. Ändå sås hoppets frö av att mannens vägar korsas av en kvinna (Danielle Detremmerie) som själv gör sitt bästa för att överleva. Kan dessa två utveckla något slags känslomässigt förhållande trots allt?

Vår hjälte i ett ögonblick av smärta och fasa.

 

Filmen inleds tungt med, till chockvärdesälskarnas förtjusning, -SPOILER ALERT- maggotätande, nekrofili och bögvåldtäkt. Det blir dock inte så mycket gore, dock en del nakenhet. Ett udda munksällskap passerar revy men inte utan att lämna ett komiskt intryck. Dessa detaljer till trots är filmen överlag rätt tråkig och slutet känns ganska löjligt.

BETYG: 3/7 Filmen vinner på sin originalitet och en del skojiga detaljer men är i längeden lite tråkig.

Kan det ha nåt med denne mans njutning att göra?

Eller dessas???

En annan form av njutning.

Oj! Mitt i allt blodbad har ett metaansikte skapats.

 Satanistiska homomunkar?

Vad är det för löjlig bössa?

Hoppsan! Underskatta inte framtidens ammunition.

 

Nej, det är inte Ilsa Tigress of Siberia.