SLASH ZOMBIES (2010) Israel, 4 minuter. Regi: Ofer Pedut.

 

 

Slash crap

Zombie? Njaaeee...

 

I Israel tycker man tydligen det är intressant att göra zombiefilmer utan zombies (förutom någon dönicke som får halsen avskuren) och fokusera mer på relationsproblem. Vad man vill säga med denna meningslösa film begriper vi inte. Budskapet blir inte tydligare för att man plockat hela dialogen från "Five Easy Pieces" utan snarare ännu märkligare. Ehh? Snark...

BETYG: 1/7 Hantverket motsvarar väl inte andra filmer med detta betyg med den negativa WTF?-upplevelsen* får oss att drämma till med en etta.

Bra metod att avliva zombier? Njaaeee...

Handling? Njaaeee...

 

Hela crappet.

 

*Ja, det finns även positiva WTF?-upplevelser.

 

OUTPOST: BLACK SUN (2012) Storbritannien, 101 minuter. Regi: Steve Barker.

 

 

Outpost: Boring Sun

Bra idé att ha söt tjej i huvudrollen? Njaaaeee...

 

När nu ondskan släppts lös ur den gamla nazibunkern visar det sig att energifältet de odöda nazisterna verkar inom hela tiden expanderar. Detta får till följd att de odödliga SS-styrkornas mördarmarsch sträcker sig allt längre och längre från det ursprungliga epicentret och inget tycks kunna stoppa dem. Sista chansen kan vara en elitstyrka som neutraliserar energifältet om inte dessa lyckas återstår endast en slutgiltig lösning...

"With this ring I thee wed..."

 

Hoppsan! Vi lyckades få till en oavsiktligt spännande resumé av handlingen som i själva verket är riktigt tråkig. En ung söt tös (Catherine Steadman) har nu introducerats i skeendet och tillsammans med ännu en vetenskapsman (Richard Coyle) befinner de sig i händelsernas centrum. Boooring! Borta är Pullos... förlåt, Ray Stevensons stenhårda charm som förgyllde första filmen (http://uddafilm.blogspot.se/2014/02/outpost-2007-storbtitannien-86-minuter.html). Man har helt enkelt skalat bort allt som var bra med förra rullen och dessutom höjt pajighetsnivån genom att introducera en slags SS-häxa som går omkring och fnittrar "ondskefullt" i bunkern. REALLY!? Och nej, det är inget äckligt försök att vara komiska heller utan...ja, vi vet inte varför. Tyvärr är det inte heller så dåligt att det är roligt utan bara patetiskt.

Ni trodde trabanten var död? Icke då.

 

Nu är inte den här filmen horribelt dålig eller superkalkonartad utan bara ganska tråkig så det får bli en:

BETYG: 2/7 Typiskt uppföljarsyndrom med degradering av charm och innehåll.

Nåt klickade i hjärnan på de återuppväckta nazisoldaterna och numera använder de sina klassiska handgranater som klubbor istället.

Sällskapet häpnar över inredningsdetaljerna.

Nu är de igång med sina experiment igen, di dära nassarna.

Ehhh WHAT!? Yup, en nazizombiehäxa...

Som nån jävla H.R. Giger-installation.

Mer heminredning à la Castle Wolfenstein.

Så här kan man se ut efter thailandssemestern om man inte är försiktig. Tänk på att använda hög solskyddsfaktor kids!

Åh jösses! Pajighetsratten på 11.

 

Trailer - på tyska! Det blir mer effektfullt så.

 

OUTPOST (2007) Storbtitannien, 86 minuter. Regi: Steve Barker.

 

 

Dessa naziexperiment...

"Pullo" krigar vidare.

 

Legosoladet DC (Ray Stevenson) och hans gäng anlitas av en hemlighetsfull ingenjör för vad
som verkar vara ett rutinuppdrag där ingenjören skall skyddas i den krigshärjade zonen de
befinner sig i. Målet är en gammal bunker där saker snabbt förändras från rutin till en
kamp för överlevnad.

"Kåntakt frånt!!!"

 

I den här ganska underhållande filmen rullas en klassisk historia om mystiska
naziexperiment fram. Föga nytt under solen men ändå en kittlande grundplåt för en
lågbudgetskräckfilm. För krigsfilmsälskarnas skull följer vi ett brokigt gäng legosoldater
som ska vara utvalda elitsoldater från jordens alla hörn. Dessa är ledda av den charmige
Pullo. Ja, vi kan inte låta bli att adressera Ray Stevenson vid namnet han bar i TV-serien
"Rome" spelande den älskvärde gladiatorn/legionären. Skådespelet är schyst av de flesta inblandade i
den här filmen.

Vad har de nu ställt till med, nazisterna?

 

Första hälften av rullen är således rätt spännande och intensiv då våra hjältar famlar i
mörkret och slåss mot en okänd fiende. Det börjar tyvärr gå utför när vi närmare bekantas
med hotet. -SPOILER ALERT- Kanske ingen större spoiler men det är döda SS-soldater som
utgör hotet och först beter de sig som gäckande vålnader som bara dyker upp ur tomma intet
och antingen dödar någon eller bara annonserar sin existens. Mot slutet byter de
oförklarligt taktik och beter sig som hjärndöda zombier som bara stapplar fram ur skogen
och vägrar falla för kulsvärmarna våra vänner skickar mot dem. Detta förtar naturligtvis
all trovärdighet manusförfattaren försökt bygga upp i sin relation med publiken och det
blir bara löjligt. Att man dessutom inte kunde låta bli att måla dessa billiga monsterådror
i nyllet på SS-officeren och låta zombiesoldaterna morra är ju trist och skänker en viss
buttericksatmosfär åt filmen.

Andaktsfullt beundrar de det stilrena i den fruktade flaggan.

 

Med detta sagt så är filmen ändå rätt underhållande och kommer undan Udda Films motordrivna
kedjesågningar.

BETYG: 4/7 Yep! Den må vara löjlig och fantasilös under andra halvan men är ändå
tillräckligt nöjsam i sällskap med en påse ostbågar.

En inte helt övertygande 40-talsanimation.

 

Trailer

 

NECROPHILE PASSION (2013) Österrike/Tyskland, 52 minuter. Regi: Tom Heidenberg.

 

 

Germansk perversion

Fantastiskt skådespeleri av Günther då han inte med minsta ryckning låtsas om att en

myra kryper över hela hans fejs! Yes, det är den lilla pricken under vänstra ögat.

 

En inte fullt frisk man (Günther Brandl) hittar liket av en naken kvinna i skogen och efter
att ha skrinlagt pliktkänslan av att ringa polisen ger han efter för sina riktiga impulser
och tar med sig liket hem för en skön stund. Dådet sporrar honom att göra upp med sin
flickvän som tagit deras förhållande till en nivå bortom dysfunktionell.

Vad skulle ni göra om ni hittade ett lik i skogen? Ja just det!

 

Jaha. Då har vi på Udda Film återigen lurat in oss själva i ett mörkt depraverat hörn
endast ljussatt av sensationalism. Man kan fråga sig vad vi förväntade oss av denna rulle.
Oavsiktlig humor? PK-kross extravaganza? En, mot alla odds, bra film??? Naturligtvis fick
vi ingetdera. Detta är bara en tråkig, förvånansvärt pretentiös och pervers amatörrulle.
Vad är det med dessa germaner och deras nekrofilifetisch? Detta skall vara en slags resa i
huvudpersonens plågade inre och tydligen skall vi också chockas av de härliga sexscenerna
med "ruttnande lik" vars yttre skikt märkligt nog är förvillande likt gasbinda. Men
självstympande ångest och sexscener med inte alltför attraktiva tatuerade brudar väcker
varken sympati eller upphetsning utan ger bara gäspningar. Next!

BETYG: 1/7 Kanske inte det sämsta vi sett här på Udda Film men vi var inte på humör för
tysk ångestperversion.

Mamma var hård mot vår hjältes yngre jag.

Ett utmärkt fundament för vilken relation som helst.

Fantastisk male nudity.

Ååååååkej...

Dagens anatomilektion: Under hudskiktet finns en vävnad av gasbinda.

En känsla av fredagsmys.

Visdomsord på en fond av Video Copilot-effekter.

 

Teaser

 

Hela jävla filmen. Endast fransk text.

 

 

ROMMEL (2012) Tyskland/Frankrike/Österrike, 119 minuter. Regi: Niki Stein.

 

 

Rävig ökenkrigare

Hel del av denna vara.

 

Snaran knyts åt runt det stortyska riket då de allierades invasion av Västeuropa står för
dörren. Den gamle ökenräven fältmarskalk Erwin Rommel (Ulrich Tukur) har fått ansvaret för
försvaret och gör sitt bästa med knappa medel för att stävja den förestående invasionen.
Samtidigt pyr missnöjet i riket med Hitlers allt mer nyckfulla befäl och en statskupp
planeras. Konspiratörerna inser det enorma PR-värdet krigshjälten Rommels stöd skulle ge
och försöker få honom ombord.

"Ach du Scheisse!!!"

 

Den här filmen fokuserar m a o på Rommels sista månader i livet, för ni som kan er historia
vet ju hur det slutade. Vi ska dock inte sätta igång någon luppgranskning av historiska
fakta här, vilket brukar vara brukligt bland nitiska världskrigsentusiaster, utan bara
konstatera att man håller sig rätt bra till kända fakta och kryddar med några fiktiva
detaljer.

Heil den där lilla figuren i mitten.

 

Den som förväntar sig en episk krigsfilm lär bli besviken då detta mer är ett biografiskt
drama med mycket dialog. Produktionen känns lite billig och blir ganska uppenbar i de få
action-scenerna när man bjuds på en del riktigt fula explosioner. Detta gör oss dock inte
speciellt mycket då vi ändå tycker det är ett intressant och relativt välspelat drama. Det
är lite lustigt hur "Der Untergang", och då i synnerhet Bruno Ganz, har satt standarden för
hur Hitler ska spelas så när denne ökände figur dyker upp i Johannes Silberschneiders
gestalt förväntar man sig nästan (med ett begynnande fniss) hur den lille diktatorn ska
explodera i ett raserianfall, vilket då inte sker.

BETYG: 4/7 Intressant biografi för entusiasterna.

Kanske inte helt porträttlik men ändå rätt tydlig.

Hoppsan! Lugg på sniskan.

Läckra läderrockar. Hugo Boss?

Grabbarna leker med en föregångare till dataspelet "Panzer General".

"Verdammt!!!"

Halvdan situation...

Nazisterna låg långt fram i hembioutvecklingen.

Jobbigt när de där typerna ringer på.

 

Klipp när Rommel träffar Hitler.

 

Hela filmen - med rysk voiceover... För att ni behöver det.