SJÄLANÖD (2014) Sverige, 90 minuter. Regi: Jonas Hansen & Robin Möller.

Det bubblar i 0-budgetsverige

En vacker bulimiattack inleder filmen.

Eric (Jonas Hansen) är en ångestdrabbad ung man som med hjälp av alkohol och droger gör
sitt bästa för att dämpa smärtan.Trots att han isolerar sig mer och mer i sitt
missbrukarliv försöker han hålla fasaden uppe gentemot sin syster Linnea (Anonym).
Hans geekiga kompis Jeppe (Robin Andersson) ser dock vad som håller på att hända och
försöker förtvivlat konfrontera sin vän.

Igenkänningsfaktor på denna. Så här brukar somliga på Udda Film-redaktionen bete sig vid 

teknikstrul.

Efter ett anonymt tips från en besökare här på Udda Film, som förmodligen var en av filmskaparna
själva, tog vi oss an detta rykande färska bidrag till svensk indiefilm. Lite vågat av
filmskaparna att placera halsarna under våra stränga bila då vi kanske inte är kända för
våra generösa betyg direkt.

Det blir emellanåt grant...

En klassisk spyscen inleder rullen för att varandra över i en telefonkonversation mellan
huvudpersonen och dennes syster. Vi blir här lite skeptiska då systerns pojkvän, spelad av
Joakim Johansson, samtidigt sitter och äter som vore det en Svullo-sketch. Vi roas då desto
mer av Erics svåra ångestutbrott på toaletten och kommer genast i rätt stämning igen.

Jeppe antyder ett fruktansvärt Syskonsalt.

Det här är en billig produktion och det syns. Det gör dock inte så mycket i en film som
denna då den sunkiga looken adderar till ångestkaoset som pågår. Vi är ganska imponerade
över skådespelarinsatserna i filmen då vi antar att vi inte har med skolade typer att
göra. Ofta är ju detta faktiskt en fördel. Ibland är det lite överspel här och där men det
smälter faktiskt rätt bra in i den skruvade atmosfären som råder. Det här är trots den
obefintliga budgeten en riktigt ambitiös våffla som vågar ta ut svängarna och i all ångest
är den rätt rolig på sina ställen utan att man försöker skriva humorn på tittarens näsa. Vi
antar att många och långa nätter ägnats åt klippningen då man genom den försöker förstärka
den drogade och ibland psykedeliska stämningen i filmen. Det är en fin symbios av galna
klipp, väl använd gratismusik och ett lite udda ljudspår som ibland låter som om det är
upptaget med en undervattenskamera.

Erics knarklangarpolare har en fin tischa.

Även om vi inte är helsålda på våfflan måste vi ändå applådera denna ambitiösa kraft som
puttrar på svensk films bakgård.Det finns ett schyst mörker här samtidigt som det är ganska
kul. En bonus är ju att Hansen är lite lik MP:s Gurra Fridolin (i vissa vinklar...) och t o
m låter som denne. Tänk er Miljöpartiets språkrör i nakenångest med spyor. Festlig, eller
hur?

BETYG: 4/7 Detta sköna ångestkaos känns som en blandning av Moodyson-galenskaper och valfri
Peter Wahlbeck-produktion med en krydda av Troma. Check it out folks.

Nope. Man biter inte hund.

En "zigenarunge" blir påkörd. Spelas förmodligen av Homer Simpson.

That's right!

"Class of Nuke'em High"? "Street Trash"???

En stark scen. Ja, nästan lika stark som mönstret på den där våttapeten.

För att bevara skärbrädans fräschhet bör den diskas omedelbart.

Trailer med bl a söt ko.

Själanöd - Hela filmen

Här kan ni se hela våfflan.

SMUSH! A DEADHEADS SHORT (2012) USA, 9 minuter. Regi: Brett Pierce & Drew T. Pierce.

Pet from the Cemetery

Flickan käkar middag med sina vänner. Lite som på Udda Film-redaktionen faktiskt.

En liten flicka (Georgia Rose Matlack) är ensam hemma under zombieapokalypsen och får oväntat besök av en zombie som fastnar i dörrens kattlucka. Den tuffa lilla tjejen är redo att försvara sig men upptäcker snart att zombien bara är hungrig.

Oväntat besök.

Ja, som ni förstår är detta ingen dokumentär om en av Los Angeles Lakers sämsta pointguards genom historien* utan ytterligare en "humoristisk" zombiekortis. "Hur kan denna masochism få pågå på Udda Film? Särskilt så här nära jul???" frågar ni er. Jo precis som Jesus på korset så offrar vi oss här på Udda Film för er skull. Just det! Till skillnad från John Lennon så jämförde vi oss själva just med Jesus Kristus.

Flickan är smart nog att påtala ishockeyns överlägsenhet gentemot fotbollen.

Filmen då? Ganska välgjord och snygg får vi väl säga men återigen denna bedrövliga humor. Zombie som käkar Jell-O, rapar och blir en liten snorunges husdjur är ju mer magstarkt än än en olympisk bassäng fylld med tarmar och avföring. Vi hade väl föredragit att få se ungjävelns ansikte bli uppkäkat av någon döing men tji fick vi.

BETYG: 2/7 Ja, hantverket höjer betyget på denna disneyfiering av genren.

Jell-O med vispgrädde och något beigt skit. Mmmmm!

En hårdrockare dyker upp.

Hela filmen.

*Smush Parker är inget namn som väcker goda associationer hos Lakers-fansen.

SUPER BRAINY ZOMBIES (2014) Storbritannien, 22 minuter. Regi: Hazel Hayes

Metafilm på mediagymnasienivå

Snyggt grepp på låtsas-AK:n.

Ett lågbudgetfilmteam håller på och spelar in en zombiefilm i skogen när de plötsligt attackeras av riktiga zombier. Regissören Hazel (Hazel Hayes) är en av två överlevare. Men överlevde hennes själ?

Nå, så illa är det inte. Det är från filmen i filmen.

Vi fortsätter att plåga er, men framför allt oss själva, med zombiekomedikortfilmer. Här är det mer amatörmässigt och gore-effekter samt zombie-makeup blir lidande. Man har dock satsat mer på en story här - och misslyckats. Det blir väldigt spretigt när man inleder som en asdålig zombiekomedi för att mot slutet försöka klämma in en mer allvarlig sensmoral. När man dessutom genomför detta med vad som tycks vara ett kompisgäng istället för skådespelare blir det ganska pinsamt.

Dessa märkliga tarmar såg i alla fall bättre ut än CGI-blodet.

Vi hyser dock lite mer sympati för ambitionen bakom denna film än de flesta andra pekoral till zombiekortisar vi masochistiskt kastat oss över på sistone. Vi låter oss dock inte luras av de flashiga eftertexterna så det blir:

BETYG: 2/7 Svag tvåa dessutom. Skämta inte med en genre som redan är rolig. Få klarar av det.

Ni anar nivån?

Hazel är kanske inte världens bästa regissör eller skådis men en vacker tös är hon.

Trailer

Hela filmen.

ROTTING HILL (2011) Nya Zeeland, 4 minuter. Regi: James Cunningham.

Zombiekärlek = Total skräck

Det bästa i filmen: Söta får.

Zombieapokalypsen är över oss men att mänskligheten dör ut behöver inte betyda att kärleken dör med den

Här börjar tokerierna...

Vi kräktes lite i munnen när vi skrev ovanstående resume av filmen. Som ni förstår är detta ytterligare en katastrof till zombiekomedi. Humorn är sedvanligt ointelligent och baseras på hur dråpligt det kan bli för två ruttnade älskanden. Grejen är bara att vi ruttnar fortare än zombierna - och då är filmen bara fyra minuter lång.

Gore i CGI-form. Skaplig ändå då det är glada skol-kids som gjort den.

Filmen är full av CGI som tydligen är gjort av elever från någon animationsskola och dessa är väl hyfsat utförda men hjälper föga då grundpremissen är über-pinsam. Zombie-romcom? Really!?

BETYG: 1/7 Sämre hantverk har definitvt skådats men sådana här pinsamheter till historier får oss att kräkas likt flickan i "City of the Living Dead".

Lady och Lufsen-skämt känns jävligt fräscha...

Romantiskt med molnskådning.

Sex och zombier: Skrattfest! ELLER!?!?!

"Hilarious" twist.

Hela pekoralet.

PLAY DEAD (2011) USA, 17 minuter. Regi: Andres Meza-Valdes & Diego Meza-Valdes.

Doggies and the dead

Äsch, överdrivet. Klart det går att klappa dohhh-ggie!

Zombieapokalypsen är över oss (igen) och den bästa chansen att överleva verkar vara att tillhöra hundrasen. Det lurar dock många faror i denna nya brutala värld, även om man är människans bästa vän.

Gotti-gott-gott.

Zombiekortfilmerna vill aldrig ta slut här på Udda Film och här är det ett gäng hundar som är i fokus. Vi måste ge kredd till filmmakarna som i en kortfilm tar på sig den svåra uppgiften att regissera djur. Nu kanske hundarna inte har det genomslag skådespelarmässigt man skulle kunna önska av historien men ändå.

Här börjar det bli löjligt...

Hundarna fungerar mest som en berättarmässig transportsträcka mellan de olika blodiga scenerna av zombiekaos då den känslomässiga sidan vi är ganska säkra på finns i manuset inte riktigt går fram. I början är det också ganska löjligt med en liten kärleksparentes mellan två hundar varav den ena är en sådan där äcklig genetisk råtta man har i handväskan. Sådant uppskattas verkligen inte på Udda Film-redaktionen då vi är uttalade hundrasister. Accessoar-"hundar" är i våra ögon ett slags perverst frankensteinexperiment som syftar till att förströ sjuka människor.-SPOILER ALERT- Ni förvånas då inte vår glädje när detta lilla as möter sitt välförtjänta öde!

Party like it's the apocalypse.

Det tar sig dock och det är bra tempo i filmen. Slutet är en skön twist med total skräck!

BETYG: 4/7 Neozombier och accessoarhundar till trots är detta en schyst liten rulle.

Graciöst hundsim.

Såja, slicka med din bajsiga tunga.

Nåt gott förbereds.

Äckligt as!

Zombiekaos.

Trailer med klipp som inte finns i filmen.

Hela filmen.