Udda film

måndag 16 februari 2015

YELLOW (2012) Storbritannien/Tyskland, 26 minuter. Regi: Ryan Haysom.

Gult är minsann inte fult!

Schysta spex.

En seriemördare härjar i storstaden och en ensam man (Stephen M. Gilbert) har tagit på sig
ansvaret att stoppa denne. De två antagonisterna är sammanvävda i en pervers symbios där
skuld, synd och straff är komponenter som får deras världar att snurra.

Kanyl-cam.

Oj oj! Den här filmen får oss på Udda Film-redaktionen att kollektivt hoppa omkring som
uppspelta hundar som just fått veta att de ska få gå ut. Filmen sitter som en smäck från
första sekunden och detta mycket tack vare Antoni Maiovvis briljanta soundtrack. Snacka om
att sätta tonen, både bildligt och bokstavligt. Den ödesmättade elektroniska musiken
skvallrar direkt om det mörker vi har framför oss.

Hallå där Buñuel. Voff voff.

Vad som direkt följer är rena rama bildpoesin, där vår huvudperson billedes glider omkring
i natten i ett outtalat Berlin, korsklippt med ett brutalt men ack så vackert mord i bästa
giallo-stil. Den svartbehandskade mördarens slutkläm är en direkt hyllning till
surrealistklassikern "Den Andalusiska Hunden".

En bild säger mer än 1000 ord. Lysande!

Det som är så fantastiskt med den här våfflan är att den är en crowdfundad
lågbudgethistoria där hantverket verkligen får en att tro annat. Den underbart vackra
cinematografin är enligt eftertexten enbart skjuten på Canon 5D Mk II-kameror (dock med
proffsiga Zeiss-linser) men vi såg nog allt en Red-kamera på en bild i extramaterialet.
Skit samma! Det är för jävla snyggt i vilket fall. Jon Britt som är den ansvarige A-
fotografen har använt sig av kort skärpedjup, väldigt subtila dollyåkningar och snyggt ljus
för att få den här knappa 50.000kr-historian se ut som en miljonfilm. Att ha Berlin som
backdrop gör ju inget heller, särskilt inte som man är duktiga på att scouta coola
inspelningsplatser.

Living the dream...

Det är detaljerna som gör denna film så briljant. Allt från den klassiska giallo-tematiken
till den gamla bruna manchestersoffan vår antihjälte ligger uthälld på. Samtidigt pågår en
spännande konflikt mellan de båda motståndarna. Mitt i denna konflikt är de ändå
sammanlänkade på ett obehagligt nära sätt. Till och med castingen är lysande då den gamle
mannen spelas utmärkt av Gilbert som ser ut som en blandning av Andrej Tjikatilov och Lucio
Fulci. Han osar verkligen av en mörk börda, vilket Gilbert förmedlar perfekt utan att
yttra ett ord i hela filmen.

Filmens enda goof där han spelar in telefonmicken istället för högtalaren. MEN, det

finns en twist som kan bortförklara det hela...

Det är svårt att hitta något dåligt att säga om denna underbara kortfilm så det faktum att
några bildsekvenser gick över huvudet på oss spelar ingen roll då det faktiskt adderar till
känslan av märklig giallo-film där det bildpoetiska uttrycket ofta är viktigare än själva
logiken. Såååå...kan det bli så att...vi faktiskt ger denna film...det oerhört sällsynta
betyget...___?

BETYG: 7/7 Ja! Det får bli Udda Films andra fullpoängare någonsin. Det blir inte mycket
bättre än så här med de förutsättningar man hade. *Stående ovation*

Stajlat mord.

"Rooooooxanne..."

En stilig bild som ger subtila ledtrådar.

Pantomimteater på hög nivå. Yep, Rocco Menzel som spelar mördaren är tydligen mimare.

Klassiskt våld - klassisk sax.

T o m den gamla snorricamen* åker fram.

Locations är halva berättelsen.

Hammer time bitches!

Ja jävlar i helvete vilken location-porr! Kubrick skulle pollinera direkt.

Märks det att Olaf Ittenbach är inblandad?

Trailer

*En snorricam är en kamera monterad på skådespelarens bröst och som pekar på dennes nylle

och därmed ger en skönt stressig effekt. Tänk selfie-cam.

lördag 14 februari 2015

MAID IN SWEDEN (1971) USA, 80 minuter. Regi: Dan Wolman.

Storstaden fördärvar!

Det gamla SJ-tåget tuffar fram genom ett underbart sepiatonat 70-talssverige.

16-åriga Inga (Christina Lindberg) reser från landsbygden för att hälsa på sin storasyster (Monica Ekman) i Stockholm. Den naiva flickan får snart uppleva en annan slags resa - den in i vuxenvärlden...

Vackra Christina tittar drömskt in i framtiden.

"Maid in Sweden" är en sådan där film man undrar varför man aldrig tagit sig tid att titta på tidigare. Om ni undrar så ser faktiskt Udda Films redaktionslokal lite ut som Joakim von Ankas valv där man istället för berg av pengar har drivor av film. Därför försvinner många guldkorn i mängden och får ligga i träda i åratal. Så var verkligen fallet med denna film.

Hemma i byn jobbar mamsen på i sin bästa husmors-outfit.

Genast kastas vi in i ett underbart alternativt universum där tidigt svenskt 70-tal råder i svag sepiaton. Det alternativa med detta universum är att att alla talar engelska med mer eller mindre schyst svensk brytning och när man åker tåg i detta universum stiger man av på Sundsvalls station men befinner sig ändå i Stockholm. Givetvis har detta mysuniversum även ett kanonbra soundtrack där ett gäng herrar låter väldigt lika Crosby, Stills, Nash & Young. Till på köpet har musiken komponerats av någon som heter Nash, dock Bob i förnamn, inte Graham.

Bäst att klä om innan man når storstaden.

I övrigt är detta en typisk sexploitation-rökare där den bedårande Christina Lindberg är perfekt som den oskyldiga flickan fångad i en sexgudinnas kropp. Ja, lite som Britney Spears skulle ha velat vara när hon sjöng sina cockteasiga lolitalåtar. Att den unga Ingas sexuella uppvaknande sker genom våldtäkter och lesbiska övergrepp adderar bara till den sköna sleazigheten, d v s om man inte är för PK, tar det på fullaste allvar och upprörs å det grövsta. Det roligaste är ju att den gamla klyschan, där våldtäkten övergår i ett lustfyllt hämningssläppande, gödslas till max. Ingalunda betyder ett "nej" ett "nej" i denna kåta fantasivärld.

BETYG: 5/7 Underbart murrig 70-talsfilm, och då menar vi inte bara vackra fröken Lindbergs venusbehåring. Schyst tidsdokument med bra soundtrack.

Givetvis finns en fluktare på plats.

"Vad kan han någonsin tycka vara så intressant???"

Framme i Sundsvall! ...ELLER!?

Syrrans sliskige pojkvän Casten. Notera cool affisch.

Sundsvall Torg! Eller vänta nu...

Vad håller syrran och Casten på med egentligen?

"Ha ha hi hi ho ho he he. Kyckling! Det är gött det."

Dags att krypa till kojs.

Drömmar om bira på ett källarhak.

"Otäckt..."

Drömmar om lesbiskt ofredande.

Bäst att kolla vad syrran och Casten håller på med istället för att drömma mardrömmar.

Hmm, okej...

Något väcks inom Inga och hon börjar gnida en erogen zon som råkar vara höger höft.

Syrran Greta är verkligen fin i det schysta sepialjuset.

Inga går på dejt med sliskig snubbe, tillika polare med slisk-Casten.

Det slutar givetvis med dejt-rape.

Som övergår i romantisk kalsongsex.

Minicyklar! Är 70-talet ascoolt eller är det ascoolt?

En tur genom gamla stan där de röda regerar.

Christina Lindberg lämpar sig mycket väl för slowmotion-dusch.

Efter det blir det bad, men vad händer då?

Ånej! Manchester-Casten hävdar sin rätt att kräva sex.

Husmorsmamma är glad att hennes oskyldiga tös är tillbaka i byn.

Den episka slutrepliken sitter som en smäck. Booya!

Njut av den underbara trailer, komplett med sliskig narrator.

Ser man på. Hela filmen!

tisdag 10 februari 2015

FALLEN ANGEL: THE BARRY MASON STORY (1994) USA, 46 minuter. Regi: Wesley E. Llewellyn.

Jesus tar bikers i örat

Yep, det finns verkligen så här lama outlaw-klubbar tydligen...

Barry (Jimmy Rogsdale) tar över ett MC-chapter som är involverade i droghandel och prostitution. Kriminaliteten eskalerar när klubben blir införlivad i den större MC-klubben Legion Of Hell. Barry känner sig inte helt bekväm i situationen och när han blir far till en liten flicka börjar han omvärdera sitt liv och vill lägga av med biker-livet. Hans forna kamrater vill dock inte släppa honom så lätt och i slutändan kanske det bara är Herren som kan hjälpa Barry.

Låt VM i peruk och lösmustasch börja!

Som ni förstår var det lite svårt att skriva ovanstående resumé utan att dra på smilbandet. Det här är ungefär så "bra" man kan förvänta sig. Hårdföra "bikers" med peruker och lösmustascher skänker hundraprocentig kredibilitet till filmen. Inte ett svärord yttras bland de förtappade knuttarna och Barrys mamma är den enda som har hans respekt. Outtröttligt predikar hon Herrens ord för Barry och när denne hamnar i en riktigt tajt knipa -TYP SPOILER ALERT- släpper han garden och ber den Allsmäktige om hjälp.

Presidenten har en rackarns schyst kepa. Köpt den i The Castro eller?

Inte nog med det. Vi får även njuta av en otroligt stark scen där Barrys dotter -SPOILER ALERT- förmedlar Kristi kärlek till en biker som just ska mörda Barry så denne istället för att mörda faller i gråt och kapitulerar inför Herrens oändliga kärlek. Fantastiskt!

BETYG: 5/7 Herren vet hur man levererar en schyst kalkon.