GATOR GREEN (2013) USA, 16 minuter. Regi: Jim Van Bebber.

Drutten & Jena på Van Bebber-vis

Lolita-MILF på "70-talsbaren".

Ett gäng vietnamveteraner löper amok på en bar/alligatorfarm.

Den klassiska röstgeneratorn!

Ja, mycket mer finns inte att säga om detta mästerverk signerat Van Bebber. Han går här i stark polemik mot krigshetsen som råder i hans land och genom denna halvallegoriska käftsmäll hamrar han hem meningslösheten i krigsdeltagandet. *Tystnad* Bwaahaahaahaa! Nej, vi skämtar naturligtvis. Det här är snarare en parodisk dyngvariant av alla psycho-vietnamveteranfilmer som dök upp på 70-talet. Det intressanta är att han lyckats få till en sådan amatörvideo-look när han trots allt filmat med en riktig 16-mm:s kamera. Meningen är ju att skapa ett retroutseende men det ser bara taffligt ut. Van Bebber verkar gå bakåt i sitt filmhantverk då han trots allt har några långfilmer och en del kortfilmer bakom sig.

BETYG: 2/7 Det här är en riktigt kass kortfilm som bjuder på några sneda leenden och inte mycket mer.

Jim Van Bebber spelar naturligtvis själv huvudrollen.

En söt filur.

Matningsdags. "Come here you gook!" säger han till den stackars alligatorn.

Ofrivillig rullstolsskjuts.

Fejkragg för att sälja tidseran. Ja, de där trosorna ser verkligen 70-tal ut...

Kannibalfilmsvibbar.

Sorry, inget videoklipp denna gång.

DEVIL'S EXPRESS (1976) USA, 83 minuter. Regi: Barry Rosen.

Demon in da hood - of Tanzania!

Perfektion.

Kung fu-mästaren Luke (Warhawk Tanzania) åker till Hong Kong för att uppgradera sina
kunskaper. Med sig har han sin odisciplinerade adept Rodan (Wilfredo Roldan) som istället
för att vaka över Luke när denne mediterar i djungeln beger sig på upptäcktsfärd. Rodan
hittar i en grotta en amulett han snor med sig. Tyvärr råkar denna amulett vara ett sigill
som håller en demon fången och när den tas bort frigörs demonen som är hack i hälarna på de
båda amerikanerna när de återvänder hem till New York.

Vad är mest intensivt, Rodans tjackblick eller hans skjorta?

Mannen med världens ascoolaste namn är tillbaka på Udda Film! Ja just det, Warhawk Tanzania
som vi senast recenserade i (Black Force (1975)). Den här gången blir det mycket roligare då han spelar man av folket i en blaxploitation-/kung fu-/skräckfilm.

Kusligt.

Självklart är det fortfarande i kalkonträsket den gode Tanzania harvar men i den här
våfflan blir det sällan tråkigt. Hur skulle det någonsin kunna bli fel när han spelar en
hellyllekaratemästare vars garderob skulle få Huggy Bear att kvida av vällust? När vi har
äkta New Yorkska gängbråk mellan asiater och svarta som är uselt koreograferade och
tonsätts av Patrick Adams stenhårda soundtrack? När vi har en mystisk demon som slaktar
folk i T-banan samt en kinesisk sensei vars makeup verkar vara gjord av trolldeg? Nej, ni
förstår att man snubblat över ett vinnande recept här.

Nåt vaknar till liv.

Förutom de sköna grundförutsättningarna ovan älskar vi de små detaljerna som t ex: att man
glömmer lägga på ljudeffekter i en slagsmålsscen, folk som råkar titta in i kameran,
Tanzanias guldsnickarbyxor och att hans sidekick lånat sitt namn från en japansk
monsterödla. Klart sevärd våffla. No jive muthafuckas!

BETYG: 5/7 Här kan man snacka om everybody was kung fu fighting. T o m en jävla demon!

Stay off the coke kiddies.

Warhawk har en perfekt fro när han stiger upp. Inget knullrufs där inte!

Kidsen älskar Warhawk.

Warhawk gettin down with his fellow brutha man.

Kort sagt, Warhawk: Folkets man.

Meow.

Black Spades säger: "Red Draaaagons, come out and pla-haaay!"

Enter the Red Dragons!

En intensiv poseringsbatalj utbryter.

Lufttrycket från sparken som landar några decimeter från Rodan kastar honom handlöst 

bakåt.

Rodan besitter mad skillz.

Chillax i T-banan.

Nej, Rodan är inte glatt överraskad. Han utbryter här i entusiastisk Bruce Lee-pose.

Vem behöver ljudeffekter i denna scen när Warhawk har på sig dessa brallor?

The wrath of Warhawk.

En skön bild med många dimensioner. Låt oss utveckla: 1. Warhawk med härligt war face. 

2. Läckert poserande asiatisk snubbe. 3. En tegelvägg som ser ut som omslaget till Sweets 

"Give us a Wink".

Makeup-FX som får Greg Nicoteros knogar att vitna av avundsjuka.

En parad av stil. Från Warhawks gyllene snickarbraxor till detektivens begynnande 

väsbynacke och vidare till den störtcoole snuten i bakgrunden med långa lockar och 

fantastiska polisonger.

Brother Theodore gör sin bästa hitlerimitation.

Som något ur en Fulci-film. Fast pre-Fulci...

En sista läcker bild på Warhawk Tanzanias utstyrsel.

Teaser

Wah-wah-orgie i detta smakprov på Patrick Adams soundtrack.

Jösses vilken svinbra låt! Adams bjussar på något som låter som en stenhård föregångare till signaturen till Aschbergs show. Notera även kung fu på adamsäpple.

Ytterligare sköna toner.

Nikki Pattons enda men sköna bidrag till soundtracket.

Nästan lite italofunk över denna.

Och här är hela filmen!

PS. Snyggt att bilden på omslaget ser mer ut som Fred Williamson än allas vår Warhawk.

JOSEF (2011) Kroatien, 86 minuter. Regi: Stanislav Tomic.

Överlevnadsvandingspokal*

En dålig dag på jobbet.

Ond bråd död råder på slagfälten i första världskrigets Galizien och ofta är det tillfälligheter som är skillnaden mellan överlevnad och död. En kroatisk soldat (Neven Aljinovic Tot) i den österrikisk/ungerska armén överlever av en tillfällighet en rysk attack och stapplar bort från skyttegravarna i en upphittad uniform med tillhörande identitetsbricka. Denna nya identitet ska nu komma spela huvudrollen i en serie slumpmässiga händelser.

Hårda bud i Mellerud.

Det här är en rätt klurig liten film som nästan har en känsla av förväxlingskomedi över sig utan att därmed ramla in i komedifacket. Det är trots allt en rätt brutal berättelse om överlevnad och konsekvenser. Tonen är ändå vagt humoristisk och handlingen bjuder på ironiska twistar.

Mönstring.

För att vara en lågbudgetfilm är den riktigt snygg och ganska ambitiöst gjord med fin scenografi. Ljussättningen är lite lustig ibland vilket får det att se ut som det skulle vara green screen i bakgrunden men ändå rätt cool.

Någon har pyntat.

-SPOILER ALERT- Twisten i slutet är rätt rolig också. Det visar sig att den siste soldaten som plockar upp identitetsbrickan är ryss och då kommer att bli Jugoslaviens framtida ledare Tito, då vi redan tidigare sett att ID-brickan har namnet Josip Broz. Han försvinner iväg i fjärran på ett lastbilsflak tillsammans med bl a en soldat som just trimmat sin mörka mustasch till en liten välbekant rabatt under näsan... Tydligen inspirerades filmen av en gammal konspirationsteori om att den verklige Josip Broz dog och ersattes av en rysk agent som sedermera blev Jugoslaviens ledare Tito.

BETYG: 4/7 Intressant och ironisk film vars grundstomme är riktigt bra men som brister lite i karaktärsuppbyggandet.

Avancerad zoologisk våldtäkt?

Finns ingen ursäkt för att inte vara läcker i fält.

Vem där?

Så hitchcockskt det blir i skyttegraven.

Hårda bud, sa Kristi Brud.

En sådan där gasmask från WW1 som gjordes i CCCP på 70-talet...

Jovial typ i bekant mustasch.

Trailer

Hela filmen (otextad...)

*Sådär ja! Det var länge sedan vi byggde ord här på Udda Film.

THE CAT, THE CUPBOARD AND THE SCREAMING WOMAN (2009) Holland, 14 minuter. Regi: Mr. Psycho.

Tiden öppnar alla sår

Desillusionerad.

Traumatiserad av sin pojkväns cykelöde stapplar kvinnan (Mirte Eggenkamp) omkring i sin lägenhet när en olycka inträffar som lamslår henne. Det enda levande väsen som finns i kvinnans närhet är en katt.

Olyckan är framme!

I en direkt fortsättning på (Honey, I'm Going to Ride my Bike! (2009)) följer vi den olycksalige cyklistens chockade flickvän som i sitt tillstånd råkar välta en garderob över sig själv och därmed är fast under dess tyngd. -SPOILER ALERT- Hon försöker desperat vädja till katten som glider omkring i lägenheten men självklart dör hon, ruttnar och blir kattmat. Detta är rätt så utdraget och inte speciellt underhållande förrän det blir riktigt absurt med överdriven gore och maggots, som man f ö frossar ordentligt i. Katten behöver ju inte bli matad under sin långa vistelse i lägenheten då det finns ett helt lik att kalasa på, så när den återvänder till sitt riktiga hem är matte förvånad över vilken toppform kissen är i.

BETYG: 2/7 Mer utdragen och inte lika kul som första delen.

Fångad.

Panik!

Vädjan.

Filmjölk?

Chillax.

Tant väcker kisses intresse.

Nya husdjur.

Daddy's home.

De Kat ,De Kast En De Krijsende Vrouw trailer by filmow

Trailer