Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.
Skön inledning. Vi älskar dinosaurien i bakgrunden.
I en serie nedslag i den mänskliga vardagen dyker bl a Sam (Nils Westblom) och Jonathan (Holger Andersson) upp, två försäljare av skämtartiklar. Deras fruktlösa företagande öppnar filosofiska dörrar som åtminstone den ene av dem inte är beredd att kliva igenom.
"Hur bär du dig åt - männi-tja-tja!" som Lasse Åberg sa en gång i tiden.
Roy Anderssons senaste prisbelönade film är återigen en studie av människan. Han målar upp en hiskelig bild där ytlighet och total brist på empati råder. Nåja, kanske inte total då några av de gråa figurerna faktiskt visar tillstymmelse till omsorg men tillräckligt för att man skulle kunna dra den förhastade slutsatsen att Andersson är en misantrop av stora mått. Nu tror vi ju inte att fallet är så då hans filmer alltid har en skön värme som pulserar bakom den öststatsfärglösa fasaden.
"Jag kan ta den där."
Vi väljer att tolka filmen som Anderssons lupp satt på den själsdödande samhällsmaskinen som zombifierar mänskligheten. Absurditeterna avlöser varandra i den här rullen, men det är ju det som är själva poängen. Vi människor beter oss ju fullkomligt absurt och Andersson pekar på detta med den sedvanliga glimten i ögat.
Tangolärarinnan tycker om den unge mannen lite för mycket.
Även om vi på Udda Film tycker Roy Andersson är smått genialisk var vi ändå inte superroade av den här filmen. Vi slets mellan beundrandet av universumet han skapat och känslan av att vi faktiskt är lite trötta på det. Det vore spännande att se Andersson göra något helt annorlunda istället. En del småskratt och vördnad för det fantastiska hantverket blev det men tyvärr också en del tittande på klockan.
BETYG: 4/7 Roy Anderssons universum har stagnerat lite men ett geni har ju en hög lägstanivå.
Skämtartiklar ÄR roliga. Kolla bara på alla brudar som springer omkring med buttericksläppar nuförtiden.
Karl XII och hans karoliner dyker upp och det börjar genast spänna i SD-byxorna.
Men hur ska de processa det här kungabeteendet?
Andersson slänger in en liten ljusglimt av mänsklig värme.
Sedan kommer verkligheten. :-D
Ännu en ljusglimt. Detta är vad det kokar ner till gott folk. Lite kärlek och en söt vovve!
Filmens grymmaste och roligaste ögonblick.
Ouch! Sug på den. Det genomruttna kapitalet får en välförtjänt känga.
Jay Baruchel kommer till Los Angeles för att hälsa på sin gamle kompis Seth Rogen. Han vill helst bara ha en kul kväll på tu man hand med massor av röka men Seth släpar iväg honom på brakfest hos James Franco. Plötsligt bryter hela Helvetet löst - bokstavlig talat. Apokalypsen är i full gång och enda tillfälligt säkra platsen verkar vara Francos hus där Jay får finna sig i att söka skydd med ett gäng dryga skådisar han hatar.
Sen blir det ett sliskigt hollywoodpartaj hemma hos James Franco.
Hoppsan! Udda Film beger sig ut på tunn is och slänger på en komedi. Har vi totalt sålt ut efter all antikomediagitation eller är vi bara storsinta nog att vidga våra vyer? Nja, vi hade en god känsla rörande den här rullen och vi blev faktiskt inte besvikna.
Rihanna har kul, trots att hon har mer kläder på sig än vanligt.
I god "Entourage"-anda rör vi oss i det sliskiga Hollywood och drogerna flödar. Plötsligt kastas vi in i en apokalypskomedi komplett med CGI-demoner och ett brinnande LA. Pajigt? Jovisst, men det är ju själva meningen här och det görs på ett väldigt roligt vis. Även om vi inte kollat på dessa herrars andra komedier har vi ett hum om den förpubertala nivån och den post-Cheech & Chong-rökiga humorn. Det bjuds på tonvis av den varan här och ta dig Satan - det är riktigt roligt. Ja, till den graden att det faktiskt hörs ett och annat gapflabb i Udda Film-soffan.
BETYG: 5/7 Vi hissar vitt flagg och erkänner att det faktiskt fortfarande kan göras roliga komedier.
Michael Cera har dock inte så mycket kläder på sig.
Märkliga saker börjar hända när pojkarna drar och köper cigg.
Äsch, ännu en typisk LA-löpeld?
Michael Cera i bryderi.
Shit...eller öh piss, happens. Det tråkiga är bara när mongona inte torkar av efter sig.
En mänsklig fotboll.
Lite drogeskapism.
Pojkarna gör en film för att fördriva tiden.
Vem har kladdat ner Francos blaska?
Jonah Hill får nattligt besök av den här typen.
Nix, det är inte pommac i glaset.
Just det!
Jonah har ändrat karaktär.
Channing Tatum är någons sexgimp.
Satan har många ringlande ormar...
Inte fan kan det vara Himmelen när Backstreet Boys finns där?
Ett år har gått och det är återigen dags för Utrensningsnatten. I Los Angeles förbereder sig en mor och dotter (Carmen Ejogo & Zoë Soul), barrikaderade i sitt hem. Ute på stan har ett ungt par (Zach Gilford & Kiele Sanchez) hamnat i trubbel då deras bil lagt av och slutligen ger sig en ensam man (Frank Grillo) ut i jakt på hämnd. Under natten sammanflätas deras öden.
Sällan har korsningen Broadway/7th St i Downtown LA sett så öde ut.
Ingressen syftar inte så mycket på vad karaktärerna i filmen lär sig utan snarare på vad regissören och manusförfattaren DeMarco verkar ha lärt sig. Vad vi har här är det helt osannolika scenariot där en kalkonartad film (The Purge (2013)) har fått en uppföljare som är mycket bättre - och håll i hatten - den är gjord av exakt samme person som gjorde kalkonföregångaren. Det föranleder frågan: Var han apfull och stenhög förra gången?
Dexters avlägsna släktingar ska ha lite skoj.
Nu är inte det här en intellektuell hinderbana till film direkt utan bara en våldsam flykt-action-historia med en lättviktig sammhällskommentar men den är vad den borde ha varit första gången. DeMarco fick helt enkelt till det den här gången och har därmed skapat en slags "Flykten Från New York" eller "The Warriors" för 2010-talet.
Det finns ändå tid för ömhet.
Även skådespeleriet är mycket bättre denna gång trots mindre kända ansikten. Det blir bara lite överspelat när de dekadenta rika dyker upp men det kan man leva med. Samspelet mellan karaktärerna är fortfarande klichéfyllt men okej i sammanhanget. Upplösningen känns lite pajigt i "Hostel"- och "Running Man"-anda och så kommer det förstås en moralkaka men allt är förlåtet då DeMarco faktiskt tagit sig ordentligt i kragen.
BETYG: 5/7 Jajamen! Starkt betyg för denna uppryckning till efterföljare.
Är det Tommy Lee Jones där i förklädet?
Det finns även tid för att pynta.
Snudd på taskigt.
Lite överspel samt överdos läppfyllning à la Buttericks.
"Jävla kärring! Nog med detta jävla sitcom-skådespeleri!!!"
USA 2022. Regeringen har utlyst en årlig natt för Utrensning då under en 12-timmarsperiod alla brott är tillåtna. Även mord. Detta har drastiskt sänkt nivån av kriminalitet samtidigt som säkerhetsindustrin blomstrar. James Sandin (Ethan Hawke) har gjort sin lycka på denna industri och förbereder sig med sin familj, i den lyxiga jättevillan de bor i, för Utrensningsnatten. Men det rigida säkerhetssystemet i villan kan inte hindra familjens son (Max Burkholder) från att släppa in en hemlös man i nöd och i afton har nöden bokstavligen ingen lag.
Grannen gör sig redo för den sköna aftonen.
Den här filmens koncept verkade spännande, hur orealistiskt det än må vara, och vi hade små förhoppningar om en någorlunda originell rulle. *Ljud av gameshow-felsignal* Filmen började lovande med apokalyptiska övervakningsbilder på människor som hade ihjäl varandra och detta skapade en liknande myspysfaktor som hos en skön zombiekatastroffilm. Tyvärr anade man snabbt oråd när dialogen rullade igång och allt kändes genast skitnödigt skådespelat.
Superkäck och naturlig familjemiddag.
Ja tyvärr suger manuset och då särskilt interaktionen mellan människorna (läs: dialogen). Det är verkligen stenkorkat och höjs inte det minsta av regin som tillåter annars hyfsade skådespelare agera som om de hade kvastskaft uppkörda i hålet där inte solen skiner. Filmen degenererar snabbt till en klyschig belägrings-/hotfull-inkräktare-historia och de flesta usla karaktärerna beter sig omotiverat skådespelarpsykotiskt.
"Jahopp. Snart drar slakten igång. Dags att dra igång mitt fina säkerhetssystem."
Med detta sagt har våfflan ändå en del underhållningsvärde. Lite som att kolla in en gammal stenkorkad och superklyschig slasher-film. Roligt också med det infantila försöket till kritik av samtiden.
BETYG: 3/7 Patetiskt försök till någon slags kvasisamhällskommentar men rätt underhållande i sin klyschiga dumhet.
Här är säkerhetssystemet! Eller..?
Tonårsdottern begår naturligtvis hor.
Aha! Det är så Thomas Öberg* ser ut utan sin mask?
Äsch dummer! Det är ju den skådispsykotiske ledaren för mördargänget, inte Thomas Öberg.
Ingen kaosnatt ska hindra dem från att leka fetischlekar. "Now you be the silver mummy!"
I och med att vi tycks ha gått in i en ny moralskitnödig tidsålder tvår vi härmed våra händer gällande ansvar för innehållet i denna lysande kulturblogg. Vi kan helt enkelt inte ansvara för de missförstånd som kan tänkas uppstå när man inte förstår sarkasmer eller den humorform där man säger motsatsen till vad som är sant för komisk effekt. Allt är inte blodigt allvar, kära dumskallar.
#JeSuisMrCool #RIPSiewertÖholm
BEST OF UDDA FILM
Mot all förmodan ger vi en del filmer riktigt högt betyg. Här hittar du alla de pärlorna. Klicka på bilden för att komma till filmhimmelen!
OBS! Om din sökning aldrig ger ett skit kan felet vara att du inte söker från förstasidan. Ja, sökmotorn är i paritet med vissa filmer här... Klicka bara på Udda Film-loggan högst upp så kommer du till förstasidan. Gör sedan ett nytt sökningsförsök!
Inlägg
.png)
