What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

måndag 21 december 2015

HER NAME WAS TORMENT (2014) USA, 50 minuter. Regi: Dustin Mills.



Och att se filmen var "torment"...

Säg hejdå till 50 minuter av ditt liv.

En förvirrad kvinna (Allison Egan) förhörs av en rättspsykiatrisk läkare efter att hon omhändertagits för bestialiska mord på dussintals människor. Vad döljer sig egentligen i hennes hjärna?

En topless-ängel. Oj vad konstnärligt...

Vad döljer sig i regissörens hjärna och vad döljer sig i våra hjärnor som orkar se skiten? Redan från första början står det klart att det kommer bli en seg resa med den långa förföljelsesekvensen samt den utdragna titelditon. Sedan leds vi direkt in i en psykos illustrerad främst av torture porn och nekrofili. God jul allihopa!

Vår anonyma protagonist.

Mills jobbar hårt med psycho-vinkeln i den här filmen och därför bjuder han på klyschiga ljudmattor och experimenterande med billiga bildeffekter. Detta är ett säkert kort för att maskera bristen på budget. Tyvärr skiner frånvaron av resurser igenom på andra ställen som exempelvis skådespeleri och gore. Brandon Salkil är föga övertygande som tortyroffer och lösnaglar, buttericksöga med halvmeters synnerv samt ett papier maché-lik bygger inte någon direkt trovärdighet. "Kan Jörg Buttgereit kan väl jag!" tycks Mills resonera.

Sköna naglar offret har.

Nej, det här är rent ut sagt pisstråkigt och när någon vill inkludera oss i sin psykos är det inte konstigt att redaktionsmedlemmarna på Udda Film börjar sms:a och planera kommande vecka i huvudet istället för att leva sig in i spektaklet i rutan.

BETYG: 1/7 Det finns garanterat sämre gjorda filmer än denna men jösses vad tråkigt med psykoser och torture porn.

Det här har en av våra redaktionsmedlemmar varit med om. Nageltrång is a bitch!

Time for some sweet lovin'!

"Din kuk är inte lik min kuk, det är en lik-kuk..." Var det inte nåt sånt Robban Broberg sjöng? Notera likets verklighetstrogna textur!

Aaahhh! Klimax verkar nära och då i en kaskad av klister och pappersmassa!

Han slipper i alla fall psycho-ljudmattan...

Uppspeedade huvudskakningar - det är riktigt sjukt!

"Men kolla noga då. Skeden ÄR ren."

TV-flimmer tonat med distad bild - helt sinnessjukt!

Här är han, filmens gudom: The Overseer! Ser ut som resultatet av en natt med ET och en "Bad Taste"-alien.

Käka frulle med suddigt fejs - HELT GALET SUPERSJUKT!!!

Trailer

Mills annonserar uppföljarens rollbesättning. Ve o fasa!



fredag 18 december 2015

WATERBORNE (2014) Australien/Storbritannien, 10 minuter. Regi: Ryan Coonan.



Skyltar finns av en anledning

Myndigheternas skyltbrigad dyker upp.

En parkvakt (Martin Blum) får larm om eventuellt förorenat vatten och åker ut till det aktuella vattendraget för att ta prover och sätta upp en varningsskylt. Han möter där en sur lokalbo (Don Bridges) som inte är överförtjust i myndigheternas överbeskyddande. Det är dock värre än någon av dem kan tro.

Skeptisk.

Då ger vi oss på ytterligare en zombiekortfilm då och denna med en klart australisk prägel. Vi menar då inte bara karaktärer som säger "G'day mate" och zombifierade kängurur (!) utan även den australiska förkärleken för varningsskyltar. Vissa redaktionsmedlemmar på Udda Film kan avge personliga vittnesmål om hur överbeskyddande den australiska staten är och hur detta gestaltar sig i en flora av varningsskyltar. Så passande då att sätta denna prägel på en kortfilm i en annars så uttjatad genre.

Yep, de är precis överallt i Australien, dessa skyltar.

Tekniskt är filmen mycket välgjord och proffsig. Även manuset är ett skolexempel på hur man bygger upp en historia för att avsluta med en twist. Man har verkligen disponerat den korta tiden väl. Självklart är det rätt pajigt med zombiekängurur men samtidigt ganska gulligt och då inte på något äckligt skoja-till-det-vis. Ryan Coonan har fått till det och verkar vara på väg att få finansiering till en långfilm. Good on ya mate!

BETYG: 5/7 Vi tänkte stark fyra först men vad fan, vi känner oss generösa idag. Förmodligen spelar ett visst jäv in med tanke på redaktionens australienerfarenheter.

Vad är det för något sött mitt på vägen?

Gulligt värre.

Gulligt...

Trailer


Tiggarvideo


Hela våfflan.



lördag 12 december 2015

IL COMMISSARIO VERRAZZANO (1978) Italien, 91 minuter. Regi: Franco Prosperi.



"They killed my cat!"

Någon måste ju dö.

Kommissarie Verrazzano (Luc Merenda) får en dag besök av den vackra Giulia Medici (Janet Ågren) som vill att han tar en extra titt på ett avslutat fall gällande hennes bror som skulle ha tagit livet av sig. Giulia menar att så inte är fallet och presenterar ett anonymt brev som stöd för sitt påstående. Verrazzano, som är en riktig kvinnokarl, kan naturligtvis inte neka den sköna Giulia och snart finner han sig inblandad i en riktig härva.

Något måste ju skrotas.

Italienska kriminalare från 70-talet brukar ju aldrig vara fel så vi bänkade oss förväntansfulla framför denna gamla våffla. Tyvärr måste vi säga att den här filmen inte levde upp till våra förväntningar då den mest kändes tam och rörig. Vi gillar ändå mysstämningen och den charmige Merenda men den engelska dubbningen var ingen höjdare. Röstskådisen som skulle gestalta Merenda levde inte riktigt upp till dennes trosfuktarstatus och den fåniga rösten var en smula distraherande. Även andra flyktiga karaktärer hade riktigt fåniga röster vars like man mest brukar höra i billigare produktioner. Dessa gjorde oss dock inget utan de adderade bara lite skön oavsiktlig humor.

Luciana Paluzzi möter upp i ledig klädsel.

Även om vi får se några gulliga små italienska bilar kvaddade så är det inte mycket till action i den här rullen och nakenheten är väl inte direkt överdriven heller. Nix, Janet lättar inte på paltorna däremot säger av någon anledning den fåniga röstskådisen "Skål" på svenska till Janets karaktär när de äter middag. Var de uttråkade under röstinspelningen och ville lattja till det lite? Hennes karaktär heter ju Medici (Florensskojerier där!) så där finns ingen svensk koppling, så passningen går då utanför diegesen - direkt till Janet som är svenska.

BETYG: 3/7 Svag trea dessutom. Segt och rörigt och inte ett dugg hårdkokt. Plus för mysig italiensk 70-talsstämning.

Hellooo doggie!

Något för herrarna (och även damerna).

Något för zoofilisterna.

Kommissarien skjuter en gangsterzombie.

Lite kameraporr.

Sorry folks, inget videoklipp denna gång.



torsdag 10 december 2015

JERSEY SHORE MASSACRE (2014) USA, 89 minuter. Regi: Paul Tarnopol.



Dokusåpa med bra händelser

New Jersey-skogarna är fulla av gangsters.

Ett gäng New Jersey-brudar drar iväg för en helg med festande men huset de hyrt har blivit dubbelbokat så istället för huset nära stranden får de ta sitt festande till ett hus ute i skogen. Det finns dock något ondskefullt i denna skog och då kanske inte ens muskelhukarna brudarna raggat upp kan rädda dem.

Något kommer rullande.

Dags för lite hjärndöd underhållning igen på Udda Film och det blir lite metabetonat när den hjärndöda underhållningen är en parodi på hjärndöd dokusåpa. Lyckligtvis slipper vi alla spoof-tendenser och man spelar ganska strejt utan överdriven flåshurtighet.

Ron Jeremy - alltid lika "rolig".

Det är egentligen ingen större skillnad mellan denna spelade dumhet och vilket avsnitt som helst av Paradise Hotel. Den positiva skillnaden är att dumjävlarna slaktas på bestialiska vis. Vad vi har är alltså en blandning mellan en dokusåpa och en gammal slasher. Självfallet är slasher-elementen uppgraderade till vår tids torture porn.

Klass och elegans är något man eftersträvar.

Vi förväntade oss en riktigt pinsam stinkare men blev positivt överraskade. Missförstå oss rätt. Det här är crap men inte så illa som man kunde tro och de mest irriterande momenten är väl muzak-varianten av klubbmusik och "funny guy" Ron Jeremy.

BETYG: 3/7 Det går faktiskt att se den här dyngan.

Inget sunkigt Ron Jeremy-hus. Kan detta duga istället?

Dork-skvadronen är på plats.

Douche-brigaden har anlänt.

Bekväm tupé?

Inga problem att parkera som förståndshandikappad.

Jovisst. Chokladkorven dyker upp.

Eftersom vi inte sett Jersey Shore vet vi inte om det är ironi att alla använder Rush Couture-kläder eller om det är vrålsponsring på G.

Film i filmen.

Blir det läckrare än så här?

Blodbad... (Ron Jeremy-nivå på det skämtet.)

Varför händer inte sånt här i Paradise Hotel?

Skrikande man smetar marmelad på fönstret.

Christina Scaglione berättar om filmen.



måndag 7 december 2015

KRAMPUS: THE CHRISTMAS DEVIL (2013) USA, 84 minuter. Regi: Jason Hull.



Kramp i hjärnan

Var har vi fokus någonstans då?

Jeremy (A.J. Leslie) är en snut som vigt sitt liv åt att hitta en mystisk barnamördare som han själv blev bortrövad av som barn. Han är den ende som lyckats klara sig levande från kidnappningen men hans minne av händelsen är höljt i dunkel, vilket kanske är tur då förövaren inte är av denna värld.

Ska vi försöka sätta skärpan då?

Frågan är om inte Jason Hull & Co. har hamnat på Krampus stygglista efter att ha skapat detta avskräde till film. Man har fullkomligt perverterat den mysiga gamla mellaneuropeiska legenden om Sankt Nikolaus onde följeslagare. I den här rullen har han blivit Jultomtens brorsa och verkar följaktligen runt juldagen istället för natten till den 6 december som legenden påtalar.

Omotiverad rysk roulette...om det inte är ett bakom-scenerna-klipp som smugit sig in förstås för då kan man ju förstå.

Vi blir mäkta förvånade när vi får veta att den här filmen hade en budget på 200 000$. Eller ja, att den hade en budget överhuvudtaget. SÅ dålig är den. Det skriker amatörproduktion om den från första sekund. Hull har enorma problem med att hitta skärpan och att låta bli att stöta till kamerastativet. Han har inte en susning om hur man klipper ljud och så har vi förstås de mer centrala delarna av produktionen där kunskapen är lika med noll: Regi, manus och skådespeleri. Självklart är effekterna skrattretande och polisinsatsen i skogen är fantastiskt usel med allt från "tuffa" handsignaler till heavy metal istället för ljudeffekter av automatvapen.

"Titta! En konstig gubbe i trädgården."

Vi gillar att Krampus helt omotiverat har en vuxen topless-brud i sin håla (kom ihåg, han jagar barn) och att Paul Ferm, som spelar Jultomten, tydligen skrämde livet ur pojken i buren på riktigt så man fick stryka någon sida ur manus så pojken skulle slippa agera mer mot den hårdföre ex-snuten. Ha ha, tänk om den arme pojken hade fått spela mot R. Lee Ermey istället då hade pojkvaskern skitit på sig innan han dog av skräck.

BETYG: 2/7 Ja faktiskt kan vi se lite humor i denna brutalt usla rulle.

Handsignalerna kanske blir motiverade om man beaktar hur svårt det är att se i den dåliga skärpan.

Snuff-domstol nästa, med tanke på hur verklighetstroget detta är.

Han må se tuff ut...

...men han har ett hjärta av gelé (uppenbarligen).

Krampus hypnotiserar bimbon med sina mystiska mjukgummifingrar. (fast på den här bilden ser det ut som bukkake-fingrar...)

Duktig barnskådis? Icke sa Niclas. Ungfan är så rädd för tomteskådisen att han tjuter på riktigt. (Snuff-domstol?)

Arg tomte!

Tur att Jultomten har koll på tiden i alla fall.

Det i särklass bästa i filmen kan man se på TV:n i bakgrunden.

Hoppas Bill Oberst Jr. fick det mesta av budgeten då han var den ende som skådespelade lite.

Har han råkat ut för Krampus bukkake-finger här?

Har han råkat ut för Krampus bukkake-finger här?

Teaser