O IS FOR ORGASM (2012) Belgien, 4 minuter. Regi: Hélène Cattet & Bruno Forzani.

Det är O:et i tjoffet som gör'et!

Vi är inte läderfetischister här på Udda Film men kanske ändå giallo-fetischister? Detta är hett!

En kvinna når klimax trots - eller tack vare - brysk behandling.

Extrema närbilder.

I detta korta bidrag till skräckantologin "The ABCs of Death" slipar paret Cattet & Forzani på sitt abstrakta audiovisuella berättarspråk. Det är stiligt och stajligt som satan och mycket av det vi ser vidareutvecklade paret sedan i långfilmen The Strange Color of Your Body's Tears (2013) När vi går tillbaka till den gamla recensionen märker vi att vi blev lite överväldigade av tsunamivågen av bilder och ljud, vilket är fullt förståeligt då filmmakarparet har som mål att angripa tittarnas hela känsloregister.

Hur man gör ett icke-vulgärt money shot. BAM!

Denna kortfilm kan därför vara en lämplig uppvärmning om man trots allt vet att uppskatta den poesi av ljud och bild paret skapar. Det finns ingen handling, bara känsla. Utrymmet för tolkning är enormt men samtidigt överflödigt. Rid bara på känslovågen!

BETYG: 5/7 Cattet & Forzani i sitt audiovisuella esse. Det är porr! Men inte sådan som ni tror.

Hela filmen.

HÖRE DIE STILLE (2016) Tyskland, 95 minuter. Regi: Ed Ehrenberg.

Hör magen mullra...

Misandristtanten delar med sig av logiken hon ackumulerat genom livet.

En pluton tyska soldater anländer till en ukrainsk by med tyskättlingar. Eftersom de är långt bakom fiendens linjer är de misstänksamma mot invånarna, trots att de är Volksdeutsche. Invånarna själva har inte behandlats väl av Röda Armén men debatterar ändå livligt var deras lojalitet ska ligga. Sakta byggs en viss tillit upp mellan soldaterna och invånarna eftersom de senare bestämt sig för att agera välvilligt. En av invånarna, Martha (Clarissa Molocher), är dock fast övertygad om att ryssarna bör underrättas då det skulle förbättra invånarnas ställning i de misstänksamma kommunisternas ögon.

Ja hur?

Wehrmacht marcherar in på Udda Film igen men de har inte så många ryssar att slåss mot, om man nu inte ser folktyskarna i byn som ryssar förstås. Dessutom verkar ju dessa vara riktigt hyvens. Eller? Den här filmen handlar om hur krig kan göra annars anständiga människor till brutala mördare. Hur misstänksamhet och vrede snabbt kan få en situation att eskalera bortom räddning. Enligt regissören ställer rullen den hypotetiska frågan: "Vad skulle jag ha gjort?".

Det är som om hon talar direkt till SD:s väljarbas.

Intressant frågeställning i detta sammanhang då karaktärerna beter sig på de mest märkliga vis och agerar som ingen vettig människa skulle ha gjort. Martha, som ska vara någon slags tuff brud med rättspatos, vill man ju från första stund ska få en luger upptryckt i gommen, dumjävel som hon är. Hon förleder dessutom en unge som i sin egen gränslösa idioti agerar katalysator för den katastrof som skall komma. Den tyske löjtnanten (Lars Doppler) bidrar med sitt eget schizoida anfall till händelseutvecklingen. Här kan man verkligen snacka om att psykotisk skuldbelägga kvinnor för sina egna tillkortakommanden. Karaktärernas agerande blir sedan bara mer och mer udda. Folk offrar sig villigt. Tyskarna har ett änglalikt överseende med en fanatiker i plutonen som -SPOILER ALERT- t o m skjuter en av deras egna.

Dumjävelsbarnet spexar till det.

Förutom karaktärernas märkliga beteende är det något med scenografin och skådisarna som gör att man inte tror på det som sker. Det visar sig ha sin förklaring i att hela ensemblen är ett gäng sistaårsstudenter på München Film Akademie. Så återigen är det lite av en studentfilm vi kollar på. Men då alltså bara skådisarna. Annars ser det riktigt bra ut med fina kalla färger i den ukrainska (filmat i Polen...) kylan. En detalj med ljudet bara. Vår kryptiska ingress refererar till -SPOILER ALERT- det fåniga pålagda ljudet av knorrande tarmar när en av soldaterna samt en av byflickorna får i sig gift. Det låter nästan som om vi plötsligt tittar på en Svullo-sketch där någon just ska dra av en brakskit.

BETYG: 3/7 Trots ett inte alltför välskrivet manus och en del vedervärdiga karaktärer (som man inte ska hata) är det ändå hyfsat underhållande.

Den tyske löjtnanten har en PERFEKT munkfrilla.

Vem sa att tyskar inte har humor?

Ett hajlande kaninkadaver: hilarious!

Sen blir det allsång - på tyskt vis.

Han hatar verkligen blowjobs.

Tysklands sorgliga svar på Edward Norton ställer den eviga tyska frågan.

Inte skulle väl ni..?

Living life deliciously.

Målgrupp för denna film: Dick Cheney.

Jamen gör det då! SNÄLLA!

När dina små pojkstreck just orsakat din mors död.

Skön karaktär. Här shame:ar hon sina kamrater istället för att tala om att det är hon som är till skuld för allt.

Under tiden har Ursula det lite kymigt.

Kolla! De har redan rest en staty av den tyske löjtnanten.

När nazismen slår över.

"Lookie, lookie - red hands!"

Vi håller med nazifanatikern. Jättemärklig skrattfest mitt i livsfaran.

Trailer

MELON RAINBOW (2015) Danmark, 28 minuter. Regi: Laurits Flensted-Jensen.

Attention - whore?

Kvällskneget.

På dagarna jobbar Melissa (Victoria Carmen Sonne) som hemtjänstbiträde på ett boende för blinda men på kvällarna ikläder hon sig rollen Melon Rainbow, det pornografiska svaret på kåta mäns önskningar.

Dagsknäcket. Härligt mysig Roy Anderssonsk komposition.

Vår resumé ovan gör knappast denna kortfilm rättvisa då den handlar om så mycket mer. Ironin är att Melissa är en tjej som så innerligt vill bli sedd och får nöja sig med att jobba bland blinda eller för folk som bara ser henne som ett runkobjekt. Samtidigt finner hon en viss trygghet hos en av de boende, Albert (Albert Mogensen), som p g a sin blindhet inte är kapabel att döma henne efter utseendet. Han är rena motsatsen till Melissas flickvän som hånar Melissa för hennes okurviga figur. Melissa ser en chans att verkligen bli "sedd" för den hon är av Albert, men vågar hon verkligen?

Albert i all sin minimalism. Notera dock robot på hyllan! 💗

De här kortfilmen är en studentrulle gjord på Den Danske Filmskole och och kvalitén är verkligen hög. Man brukar oftast använda studentfilmer, med all rätta, som avfärdande exempel på dynga. Men här blir vi verkligen imponerade över hur man vågar dröja sig kvar i långa bilder och hur man utnyttjar tekniken till sin fördel. Ett bra exempel på det senare är hur ljudbilden förstärks när Melissa testar att vara blind. Påminner väldigt mycket om Cattet & Forzanis mästerliga ljudbild i Amer (2009)

Melissa dansar loss till Robyns "Show me Love". Vad har de egentligen för jävla generös filmbudget på Den Dankse Filmskole?

Teknik i all ära. Det viktiga är ändå att det är en engagerande berättelse och att den är välspelad. Check. Flensted-Jensen har gjort ett bra jobb med att låta skådespelarna skina i samklang med ljud och bild. Den vågade scenen känns fullt adekvat i sitt sammanhang och -SPOILER ALERT- ser betydligt verkligare ut än sexinspelningsscenerna i TV-serien "The Deuce" med de lustiga gummipenisarna. 😊

BETYG: 5(-)/7 Väldigt bra för att vara en studentfilm. Både tekniskt och berättarmässigt.

Lite humor i chatt- och annonsfälten.

Schyrre flickvän.

Här dröjs det kvar...

...i långa bilder till tonerna av Alberts melankoliska pianostycke.

Inte direkt 4K på den gamla olympusen.

Så här ser man ut när man är blind.

Shake dat ass, mormor!

Trailer

Hela rullen.

SEYTAN (1974) Turkiet, 100 minuter. Regi: Metin Erksan.

Turksatan

Vänta nu...är det turkiska "El Topo" vi kollar på?

Lilla Gül (Canan Perver) bor med sin mor (Meral Taygun) i ett flådigt hus i Istanbul. Märkliga ljud hörs från vinden och Gül tycks veta konstiga saker och pratar med en fantasifigur som heter Kapten Lersen. Saker går från lustiga till obehagliga när Güls beteende blir alltmer oroväckande. Sjukvården kan inte hjälpa Gül och till slut tvingas modern söka okonventionell hjälp.

Va fan är det där!?

Denna turksploitation-klassiker har legat en evighet i Udda Films dammiga valv och av okänd anledning aldrig tittats på. Ibland är det dock inte så dumt att ha gamla pärlor på lut bland all dynga vi konsumerar här. Ja, den här våfflan lever upp till hajpen.

Inte Pazuzu i alla fall.

Som de flesta redan vet är detta en total turkifiering av William Friedkins "The Exorcist". Denna film måste ha OS-guld i flagrant stöld då det är en total remake med en fjärt av originalets budget. T o m Mike Oldfields "Tubular Bells" har slängts in. Oklart dock vad det är för versionen av låten. Det är i alla fall inte en muzak-variant utan den faktiska låten.

Lilla Gül är en mönsterdotter. Mamsen är tillika en mönstermorsa, men skojigt nog en total bitch mot resten av omvärlden.

De katolska elementen i originalet har fasats ur för att bättre tillgodose den turkiska publiken och fader Karras har ersatts av Tugrul Bilge (Cihan Ünal), en slags vetenskapsförfattare som skrivit om exorcismer. Turkarna är en smula pryda så Bilges morsa "suger INTE kukar i Helvetet". Den turkiska prydheten artar sig så att man inte uttalar sådana vulgariteter. Istället visar man saker. Så Regans våldsamma krucifixonani har ersatts med ett ännu våldsammare huggande i "hugget" med en brevöppnare som råkar ha ett djävulshuvud. Menstruationsfobiker varnas!

Turkarna slår ett slag för att bryta könsstereotyperna. 😀

Det är nästan lite italiensk känsla över filmen, och då tänker vi särskilt på scenerna i den flådiga lägenheten, då det är riktigt giallo-färgglatt och fint. Många turksploitation-rullar brukar ha riktigt urvattnade färger vilka nästan blivit en del av estetiken. Fler och fler turkvåfflor dyker dock upp i restaurerade versioner så det blir väl ändring på det. Turligt nog har ingen ändring skett på undertextningsfronten och den är som vanligt löjeväckande dålig och skojig. Tyvärr måste vi säga att undertextaren till den här rullen lägger in lite egna kommentarer här och där, vilket det borde vara skottpengar på. Hens "medvetenhet" i kommentarerna är bara irriterande och maskerar på intet sätt den usla översättningen i övrigt.

Mor behöver VERKLIGEN tvätta håret.

Det är mycket som är kul i den här filmen, särskilt då om man är bekant med originalet. Det är väldigt uppfriskande att se lökiga lågbudgettolkningar av olika scener och effekter. Originalets ondskefulla andeväsen Captain Howdy blir t ex Kepten Lersen, vilket låter som en Pippi Långstrump-karaktär. Den ursprungliga Pazuzu-statyn har ersatts av någon slags papier maché-godzillakropp med ostigt djävulshuvud. Underbart! Efter en lång rad av genuina LOL-ögonblick blir filmens upplösning med själva exorcismen något av ett antiklimax. Visst, det är lite småkul att man ser linorna när Gül leviterar eller att turkarna inte hade råd att visa rökiga utandningar när det blir kallt i rummet utan illustrerar detta med att Bilge kör en klassisk åkarbrasa, men man vill ju ha något av en turkexplosion i slutet när uppbyggnaden av ofrivillig humor varit så fin innan.

BETYG: 5(+)/7 Riktigt skojig turkifiering av klassiska "Exorcisten". Tappar tyvärr fart i slutet.

Va? Har Gül redan börjat spy?

Guvernantbruttan är verkligen duktig. När hon plinkar på pianot kommer det bl a toner av harparpeggion.

Skit i det nedskalade turk-ouijabrädet - kolla in bordsduken!!! Som en psykedelisk giallo-dröm. 💗

Det kan man verkligen fråga sig.

*Boing* "Dagens boktips".

Flickan ger verkligen ett glatt fejs till uttrycket "ignorance is bliss".

Stackars Gül verkar lida av uttorkning med den färgen på urinen.

Ironin i denna textrad är gudomlig! 😆

Gore-operation!

Undertextaren kommenterar... 🙈

Äru dum i huve' eller? Ska man verkligen behöva förklara "psychopatalojical"???

Denna stillbild kan inte alls förklara hur kul det här verkligen ser ut i rörlig variant.

Coola turksnutar smyger in ett litet "i" på snutbilen.

Apropå coola turksnutar, skön kommissarie som ledigt glider omkring i den flådiga lyan och blossar på sin tagg på ett eurotrashigt vis.

Där rök den mödomshinnan. Hail Seytan! Detta skulle f ö kunna vara ett skivomslag.

Skitglad.

Underbar huvudsnurrtolkning.

Ser ut som Gül ätit indisk ghee. Inte undra på att hon spydde rakt ut!

Just denna bild har betydligt coolare estetik än originalet.

LOL.

Du vet att din dotter är besatt av Djävulen när hon plötsligt har fått Rudy Sarzos* pudelfrilla.

Finns inget som skyddar mot ondskan så bra som en hederlig lerinpackning.

Vad är det för lina man ser framför exorcistens hand?

"Hail papier maché-Seytan!"

Vi vill bara uppmärksamma er på VIDDEN av Güls utsvängda brallor.

Gül är: Kåt, hysterisk...ja nästan besatt skulle man kunna säga.

Gül lackar när farbröderna vill leka bondage.

Horseplay i sängkammaren.

Apropå Rudt Sarzo, här headbangar Gül som om hon lyssnade på Quiet Riots "Metal Health".

Hela våfflan. Tyvärr otextad och inte ens med Youtubes kalkonmässiga autotextning.

*Rudy Sarzo. Legendarisk hårdrockbasist som spelat med, typ alla.