THE DEFILER (2016) Finland, 24 minuter. Regi: Artturi Rostén.

Future perkele

En dyster cyberpunk-värld...

Greta (Diana Ball) sitter i kurran när hon plötsligt får veta att hennes älskade Mini (Sara Koiranen) är i mer trubbel än tidigare. Hon bryter sig prompt ut och ger sig på jakt efter sin älskling i den degenererade cyberpunk-världen.

...med laglöshet på gatorna.

Satana! Finsk kortfilm på Udda Film och den här håller minsann inte igen på något sätt. Vi serveras ytterligare en 80-tals-throwback komplett med elektro-soundtrack. Här är det inte någon emfas på berättarkurvor eller karaktärsresor utan en ål-in* bergodalbana av cartoon-våld och snaskigheter. Greta är som en butchig terminator som dock inte behöver några artificiella hjälpmedel för att krossa skallar eller slita ut struphuvuden.

Och varm kärlek!

Snaskigheterna består främst i -SPOILER ALERT- diverse bögerier och nu börjar det bli svårt att se skillnad på äkta penisar och gummiditon så manliga skådisar med mikropeniskomplex kanske borde ställa upp i sådan här rullar som får dem att se riktigt välhängda ut? :) Förutom SM-bög-fellatio bjuds det även på både kiss och bajs. Dock kanske i lite för måttlig mängd för de tyska tittarna... (RELAX vi skämtar bara...eller?)

Blodiga tuttar!

Självklart har en sådan här våffla en superboss. Här i form av Eggy (Kristian Aho) som ser ut som en blandning av Jugge Nohall och Jabba the Hutt. I slutscenen har han på sig en mask som skulle få Leatherface att gnissla tänder av avund.

BETYG: 5/7 Kul ultravåld som säkert också värmer den splatterälskande HBTQ-personens hjärta.

Nattklubb med tydligt fokus.

Gogo-flickorna behöver dock inte dansa.

Det är serverat!

Silver har en fin protes...och även en lydig fluffer.

Han dog som en champ!

Fast han verkar precis innan ha satt sig i en Nöt-Créme...

När Club Goa möter Star Wars.

Diana lär nog hetsa upp många femdom-entusiaster här.

The future - när man har belysning i sin bag.

"Jag synar din Peter Jackson och dubblar."

Öronvaxmask?

Söta Sara behöver vara shibari-bunden för den här lekfulla riten.

Trailer-nen

Här är en någorlunda kvinnlig bild på ex-brottaren och muskelknippet Diana som sparkar röv i filmen.

*Som den uppmärksamme läsaren (högst troligt en fiktiv person...) tidigare noterat älskar vi vår nya svenska stavning av detta engelskspråkiga uttryck.

Rant episode 3: Vi gick in på ett Blogger.com-forum och hakade på i en tråd där det klagades på det nya gränssnittet. Där slängde vi in en kommentar, utan att ta till obsceniteterna vi svänger oss med här samt utan direkta hatangrepp. TRE minuter senare var tråden låst . 😅 Nu har vi i alla fall listat ut att man måste ta till EXTRASTEGET att byta till html-kod om man vill bädda in videor. För vi användare uppskattar ju så jävla mycket att behöva göra extra mycket jobb när det inte behövs. Dessutom får man numera klicka TVÅ gånger för nytt inlägg istället för en. Vad ska idiotjävlarna hitta på härnäst? Att man ska ha bank-ID och 23 st. tillfälliga koder för att skriva ett inlägg? Kom igen nu muppjävlar! Visst kan ni väl göra det ytterligare lite krångligare?

#FuckYouBloggerCom

THE EXQUISITE CORPUS (2015) Österrike, 19 minuter. Regi: Peter Tscherkassky.

Erotiska mardrömmar

Sol, seglats och nudism!

Ett nudistpar seglar upp till en strand. Där ligger en naken kvinna och sover djupt. Vad är det hon drömmer om egentligen?

Men där ligger det ju nån.

Nu jävlar blir det konstfilm på Udda Film! Vi slänger oss in i Peter Tscherkasskys postmoderna värld där han bekvämt nog eliminerat skådisar och film-crew och bara recyclar gamla klipp. Vi avundas honom verkligen för vi begriper inte hur han kommit runt copyright-biten.

Oj! Hon har negativa tankar. Snart kommer positivitetsfascisterna och tar henne.

Anywho, som ni säkert förstår är det inte klassisk berättarstil vi bjuds på här utan mer på stämningar och referenser. Tscherkassky hämtar inspiration från 20-talets surrealister och själva filmtiteln skvallrar ju om vilken teknik regissören fascinerats av. "Cadavre exquis" är ett lattjo sätt att samarbeta ni säkert själva testat på i något sammanhang. En person påbörjar ett verk och skickar sedan vidare det till nästa person, som inte får se vad den första gjort, lägger till sin del och skickar vidare tills alla bidragit och man kan avnjuta verket i sin helhet.

Sköna drömmar minsann.

Nu blir det förstås inte riktigt på ovan nämnda sätt när vi bara har en regissör men de tidigare filmmakarna Tscherkassky "lånar" klipp från bidrar då till en helhet de inte själva kunde förutse. Inledningsvis befinner vi oss i ett typiskt nudistscenario med sol och bad. Helt meningslöst som det brukar vara i sådana slags filmer. När nudistparet hittar den sovande kvinnan börjar det dock hända saker. Vi kastas in i hennes drömmar genom manipulation av både bild och ljud. Tshcerkassky massakrerar verkligen bilderna han jobbar med. Vänder dem in och ut genom att göra dem negativa, Exponerar flera klipp på varandra, klyver och delar dem, kladdar på med text och skräp etc. Drömmen börjar ganska lugnt och sensuellt varpå erotiken stegras och förbyts i en kaotisk bildkakafoni som gränsar mellan mardröm och våt dröm. En stor bidragande faktor i stämningsbyggandet är Dirk Schaefers ljuddesign. Ibland känns det nästan som om man tittade på en lite snyggare heterosexuell variant på en Kenneth Anger-film.

BETYG: 4/7 Vi fascineras av detta bild- och ljudkaos och kommer nog söka upp fler Tscherkassky-rullar.

"Nyyyyyyyce!" för att citera Stu Lantz*.

Hoppsan! Här har vi snott från "Malabimba".

Aw yeh...

Men är det inte Kathleen Turner i peruk?

Jomen visst är det "China Blue" det pallats från.

Projektoramok.

Lättsmält trailer

Hela filmen MEN med nytt galet soundtrack, Av det lilla vi orkade lyssna på är originalet verkligen att föredra.

Här skulle vi då haft ytterligare ett klipp om inte kuksugarna på Blogger.com plockat bort inbäddningsalternativet. Istället får ni en fisig länk till hela filmen HÄR (med originalljudet** som sig bör).

*Stu Lantz är legendarisk expertkommentator på Los Angeles Lakers sändningar. (Vem hade trott att han skulle figurera i samma sammanhang som konstfilmer? 😊)

**Ett klart bevis på hur jävla mentalt handikappade folket på Blogger.com är manifesterar sig genom att deras stavningskontroll vill att vi ska särskriva "originalljudet". 

RANT Episode 2: Nu driver asen på Blogger.com med oss. P g a att kukhuvudena fuckat upp bildhanteringen laddas alla bilder upp i motsatt ordning än vad som ämnas. Vi bemödade då oss med att döpa om alla bilder till reverserad ordning bara för att få se den batchen laddas upp - i motsatt ordning ändå. Vi testade då att återigen döpa om bilderna. Denna gång i a-b-c-form. Samma pissiga resultat. Vid tredje omdöpningen lyckades vi till slut få upp bilderna i rätt ordning. Då började textformateringen bråka istället...

Minns ni hur vi ville att de ansvariga på Blogger.com skulle skadas i vårt förra rant? Efter denna uppladdning har HATET multiplicerats och vi vill nu urinera i alla de hål ispiken gjort i den anonyme ansvariga fittans nylle.

#FuckYouBloggerCom

BLACK GUNN (1972) Storbritannien/USA, 97 minuter. Regi: Robert Hartford-Davis.

Not his B.A.G

Gangstrarna lyckas på nåt sätt undvika att se hur utklädd Scott ser ut.

Gunns (Jim Brown) yngre bror Scott (Herbert Jefferson Jr.) leder den revolutionära gruppen B.A.G. vilka sysslar med en del kriminell verksamhet för att finansiera sina aktiviteter. De tar sig dock vatten över huvudet när de rånar den lokala maffian ledda av Capelli (Martin Landau). Så Scott har inte bara polisen efter sig utan även maffian. Gunn kan inte kontrollera sin hetlevrade bror och vill samtidigt hålla sig utanför kriminella aktiviteter då han har sin framgångsrika nattklubb att tänka på. Föga förvånande hittar maffian brodern före polisen och deras rättvisa är skoningslös så plötsligt finner sig Gunn i en situation där hans vrede styr honom istället för rationellt tänkande.

De svarta revolutionärerna är riktigt ironiska med sin maskering.

Blaxploitation-tajm igen på Udda Film och det brukar ju vara trevligt. Allt pang-pang och rasistiska honkeys till trots är detta ingen superhöjdare. Jim Brown är relativt blek (no pun intended...) i huvudrollen och han har väl inte mycket hjälp av manuset heller som är rätt dumt på sina ställen med lite korkad dialog som grädde på moset. En karaktär som är rätt kul är Kriley, spelad av Bruce Glover, som ansvarar för gangstrarnas "rättsskipning". Hans oundvikliga dust med Gunn är tyvärr något antiklimaktisk.

Bruce Glover är skön som Kriley.

Man förväntar sig såklart ett funkigt soundtrack när det vankas blaxploitation och Tony Osborne är mannen som ska få dig att dansa. Men inte heller här är det något speciellt att snacka om. Musiken är adekvat men det är ju inte direkt så man börjar sitt-dansa i soffan. "Men då har han ju gjort ett utmärkt jobb!" kritiserar ni. Kanske det, då musiken aldrig bör stjäla uppmärksamheten enligt alla filmskapandets regler. Blaxploitation är dock en sådan genre där generella regler ska brytas och genrediton ska efterlevas och då bör man ha ett soundtrack där huvudet tvingas röra sig fram och tillbaka i takt med musiken.

Hans medhjälpare är ett äckel. Men vad ska han göra med snorgubben?

Vi saknar även knippet med foxy ladies som brukar poppa upp i dessa våfflor. Gunns "squeeze", spelad av Brenda Sykes, är verkligen motsatsen till vad Sir Mix-a-lot rappade om när det begav sig. Tjejer har dessutom ovanan att behålla paltorna på, vilket är högst ovanligt. Någon vårtglimt bjuckar väl Sykes på men var är alla gangstervåp som älskar att strutta omkring som Herren skapade dem? Tro dock inte att det inte blir något mansgriseri. Skit rinner neråt så "The Man" trakasserar de svarta som i sin tur sätter sina kvinnor på plats. Vår hjälte vägrar exempelvis att sätta sig på bönpallen när han ska åka iväg med en MC-buren brutta. Prompt kommenderar han henne till bönpallen (på hennes egen båge!) och sätter sig själv bakom styret. Puckot missade därmed chansen att legitimt krama om damen som vi creepiga bönpallsentusiaster skulle ha gjort.

BETYG: 3(-)/7 Det är väl en okej rulle men den saknar det lilla mysextra.

Aha, OK.

Martin Landaus karaktär har en egen approach till gangsterbossrollen.

Var det här MCA fick inspiration till karaktären Nathan Wind/Cochese*?

Eldstrid mitt på gatan. Men kolla in snubben i rött. Vilken stance!

Gangstrarna besvarar elden. Men vad är det för fuskig metallananas han till höger har?

Frustrationen när man försöker få en SD-röstare att tänka till.

Eftersom Gunn sitter på ordförandeposten i präktighetsutskottet missar han en skön åktur med denna dam. Och vi missar en ev. sexscen med sköna Luciana Paluzzi. 😞

Slips och blodsplatt går bra ihop.

Flådigt värre. Gunn passar även på att skoja till det när han döper sin klubb.

Fräsig skjorta du Gunn...

"Ånäh lilla gumman!...

...DU får sitta på bönpallen."

Kriley kanaliserar sin inre Henry Chinaski.

Återigen ser vi en film där en Rolls Royce används på ett diskret sätt. Här: I biljakt!

Föraktet...när Kriley väser fram the gamla N-ordet.

Då blir det ett sånt vilt slagsmål att..oops..skjortan råkade visst...aaahhh..mmmhh...gå sönder.

Gunns flickväns rumskompisar vill ta hand om vår hjälte...

...när flickvännen plötsligt dyker upp. Hon ser dock inte ut att ha några problem med att kompisarna hon bor med vill tömma hennes kille på säd.

Nog för att Martin var med i "Månbas Alpha", men inte fan hade de väl några ljussablar där?

Det är ingen fara! Den här snubben lär nog komma tillbaka - beväpnad med en häcksax.

Trailer

*Här har ni MCAs fräscha karaktär.

Och här är karaktären in action i hiten "Sabotage".

RANT: Detta är första inlägget vi inte längre har ett val att jobba med gamla gränssnittet längre och HATET mot Blogger.com är överväldigande. De satans jävla asen har självklart inte korrigerat ett enda jävla snedsteg de gjort i och med detta nya pissgränssnitt. Vi är så oändligt upprörda över att det nu adderas hundratals (och vi skämtar inte ens) extraklick plus att bilderna laddas upp i fel ordning. Det är ju inte ett dugg jävla asjobbigt att korrigera...😒 Och kolla hur de arma videoklippen ser ut nu när hjärndödskommitén tagit bort möjligheten att bädda in klipp. Låt oss uttrycka oss så här: Vi skulle inte direkt gråta om någon hackade den ansvarige för detta elände 53 gånger i ansiktet med en rostig ispik.