CANI (1977) Turkiet/Italien, 86 minuter. Regi: Guido Zurli.

Kebabkriminalare

Turkiska tak är bra att springa på.

Ahmet (Piero Fabiani) är en misslyckad brottsling som drömmer om att bli en storgangster. Att då genomföra en väskryckning tycker han är en lysande idé men en rad slumpartade händelser förstorar situationen och plötsligt tycks han närma sig sina drömmars mål. När kommissarie Murats (Tarik Akan) kollega faller offer för Ahmets brottsvåg får plötsligt den blivande storgangstern en väldigt envis och målinriktad motståndare.

Varför denna upphetsade blick?

Turksploitation blandat med poliziotteschi lät som en magisk brygd att koka film på så det blev för Udda Filmredaktionen att bänka sig i den sunkiga soffan och mysa. För inte kunde väl detta slå fel? Nja, nu blev det varken så coolt eller roligt som vi hade hoppats på även om detta är en rätt okej film ändå.

Ahh...tits!

Vi bjuds på en klassisk språngjakt* på Istanbuls tak i inledningen och en del skön polisbrutalitet. Knappt halvvägs in i filmen förvandlas det till ett gisslandrama och även om Ahmet har en del sleaziga tendenser blir det aldrig riktigt någon "Last House on the Left"-stämning över det hela. Faktum är att det känns lite småsegt och utdraget i längden.  -SPOLER ALERT- En rolig detalj i slutet är när Ahmet helt plötsligt är sarkastiskt homoerotisk trots att han inte haft några skämtartendenser tidigare i filmen. Ögonblicket mynnar dessutom ut i ett meningslöst mord vilket alltid är en komisk bonus.

ACAB.

Tyvärr känns inte den här filmen lika hårdkokt som en poliziotteschi och inte lika pajig som de turksploitationvåfflor vi brukar kolla på så det blir något av en halvmesyr.

BETYG: 3/7 Helt okej men lever inte upp till våra lite för högt ställda förväntningar.

Dags för det klassiska skott-i-råttan-skämtet igen.

Just det!

Polisförhör.

Lite gisslan-sleaze blir det.

"Jag ska få dig intresserad av akvarier om det så är det sista jag gör!"

"Akvarier är IN-TRE-SSANTA!!!!"

Och så lite misogyni på det.

"Var är partajet?"

Snyggt strajpad snutbil.

Ett fint ögonblick.

Inget fjolligt låtsasagerande här inte. Borret snurrar för fullt. Muthafuckas ain't playin'!

Ibland blir det lite väl mycket fejkslitage i moderna retrofilmer men detta är äkta vara.

Tyvärr inget videoklipp denna gång.

*Eftersom vi inte orkade skriva ut "jakt till fots" myntade vi ett nytt ord. Vänta nu...nu skrev vi ju frasen ändå. Nåväl...