What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

lördag 18 juni 2016

THE LAST DESPERATE HOURS (1974) Italien, 92 minuter. Regi: Giorgio Stegani.



Jagad - maffia style

En varm och kärleksfull inledning.

Maffiabossen Mancusos (Antonio Sabato) skoningslösa och arroganta stil väcker irritation bland rivaliserande gäng och de bestämmer sig för att likvidera honom. Mancuso är dock inte född i farstun och lyckas undkomma ett attentatsförsök med livet i behåll. Vad han däremot inte undkommer under sin flykt är att bli biten av en råtta i det labb han råkar passera. Tyvärr är det inte bara stelkramp han behöver oroa sig för utan det visar sig att råttan bar på ett experimentellt virus som kommer att döda honom inom 24 timmar om han inte behandlas. Sjukhus är uteslutet då polisen kommer ta emot honom med öppna armar och samtidigt vill fortfarande hans rivaler ta livet av honom. Mancuso är en jagad man och tiden är inte på hans sida.

Punktering.

Att milanofestivalen här på Udda Film fortsätter blir tydligare när vi talar om att filmens originaltitel är "Milano: Il Clan dei Calabresi". Vi är åter med i matchen igen efter den lite långtråkiga The Killers are our Guests (1974) då den här rullen var riktigt bra.

Läskigt att ha ett gäng arga kosmonauter efter sig.

Tempot i filmen är bra och Sabato gör ett mycket bra jobb i huvudrollen. Återigen bjuds vi på mycket härlig musik signerad Gianni Marchetti med allt från porrfilms-wah wah till lek med bebop. Vi gillar också hur manuset inte bara fokuserar på själva flyktelementet utan även på Mancusos alienation då allt fler vänder sig mot eller från honom. Det känns roligt när våldet och action-elementen blir kryddor i en film och inte dess höjdpunkter.

BETYG: 5/7 Fin helhetsupplevelse med bra fart och välspelade roller.

Kan aldrig vara bra att bli biten av en bondage-råtta.

"Hääär är mitt finger."

Italienskt parsamtal.

Den eviga samverkan mellan den milanesiska polisen och HBTQ-personligheter.

Vad tänker du göra med den där mojängen?

Du vet att du liknar Harry Reems när du blir arg?

En random doggie chillar när kommissarien kommer på besök.

Vem kan det vara som har en så smakfullt inredd lya?

Självklart vår HBTQ-vän.

The Thin White Duke?

Någon ska tydligen åka och se på fotboll.

"Det här är Milano!"

Helt plötsligt är det "The Life of Brian".

Det är otäckt att bli stenad kids.

Trailer med feta mustascher och buskiga armhålor.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar