WHO SAW HER DIE? (1972) Italien/Monaco/Frankrike, 94 minuter. Regi: Aldo Lado.

Det härligt mörka Venedig!

Det som begravs i snö kommer upp i tö - även döda barn.

En liten rödhårig flicka mördas i Frankrike av en slöjbeklädd gumma i svart. En tid senare välkomnar skulptören Franco (George Lazenby) sin lilla dotter Roberta (Nicoletta Elmi) i Venedig. Även hon har rött hår och det dröjer inte länge innan den slöjbeklädda mördaren börjar följa efter henne.

Ah! Vackra Venedig. Lite mer dränkt nu än när redaktionens utsände var där men vi får hoppas de fått ordning på vattenmassorna.

Vi återvänder till det trygga italienska 70-talet och en av våra favoritstäder i Venedig. Problemet med detta är att vi ofta förlorar oss i det visuella då staden i sig är en labyrint av sliten skönhet. Inte nog med det. Den beslöjade damen har ett eget soundtrack som utgörs av Ennio Morricones fantastiska "Canto Della Campana Stonata" och vi går helt upp i den suggestiva ekokören. M a o hamnar filmens mordmysterium för vår del helt i gondolernas kölvatten.

Nämnde utsände myser till när kameran random-panorerar över denna byggnad som råkar vara stadens ondskefullaste hus. Palazzo Dario har inget med filmen att göra annars.

Karaktärerna är inte jätteengagerande och trots att det är en giallo är morden inte speciellt blodiga, även om de har en viss "charm" i och med omständigheterna de görs under. Vi kan alltså fritt ägna oss åt att insupa den sköna atmosfären. En av våra redaktionsmedlemmar sörjer att han inte såg denna film innan han var i Venedig då han hade kunnat strosa omkring med Morricones soundtrack i lurarna om han hade haft koll.

BETYG: 3/7 Betyget bygger helt på atmosfär och musik. Mysteriet är ganska tråkigt.

You know her, you love her - Nicoletta Elmi.

Så ascool barnkaraktär! Hon vill inte följa med och se hur en tidningsredaktion funkar utan vill hellre lyssna på när de coola jazzkatterna musicerar.

Filmens creepigaste ögonblick.

Palazzo Dario skymtar till igen utanför fönstret.

Så oansvarigt av pappa Lazenby att begå hor när en mystisk mördare (med ett störtskönt soundtrack!) är ute efter hans dotter.

Framtidens Danilo Gallinari fostras.

När ditt barn snorklar - fast utan snorkel.

Mot San Michele - kyrkogårdsön. Därav den snofsiga båten.

Vänta...det är en giallo och det är en svart handske...hm..

Klart fräckt att mörda nån på främre raderna i en biograf mitt under filmvisning.

Ännu en canon-kille som försöker bryta Nikon-dominansen.

Lika bra, med de där usla oreanga kuverten.

Glatt kalas med intravenösa droger och horsmiskande.

Nämen! Mys-giallo med stickade handskar.

Ej lealös. Tvärtom. Väldigt stel.

De gyllene åren när nyheter sköts på film.

Trailer

Det svincoola Morricone-motivet: "Canto Della Campana Stonata".