THE KILL TEAM (2019) Spanien/USA, 88 minuter. Regi: Dan Krauss.

Skarsgård, the next Generation Kill

Den gamle plutonledaren försöker lära spolingarna lite om hyfs och moral.

Den unge rekryten Andrew Briggman (Nat Wolff) är ivirg att tjäna sitt land som soldat i armén. Han placeras i Afghanistan och påminns snabbt om krigets otäcka verklighet när sergeanten som leder hans pluton sprängs i luften. I dennes ställe dyker den hårdföre sergeanten Deeks (Alexander Skarsgård) upp och genast skiftar plutonens moraliska kompass. Briggman kan inte ställa upp på de överlagda mord plutonen utför och slits mellan att göra sin moraliska plikt och att inte själv bli en måltavla.

Men plötsligt är det en ny sheriff i stan.

Det här är faktiskt en adaption på en dokumentär regissören gjorde sex år tidigare och som de guldfiskar vi är minns vi inte mycket av den. Det hade nog hjälp om vi recenserat filmen då något åtminstone hamnat på pränt. Nåja. Vi har i alla fall för oss att verkligheten var lite värre än den här historien då om vi inte minns fel det var en viss ovilja från arméns sida att gå till botten med problemet. Inget nytt under solen där då den ökända My Lai-massakern (eller Son My-massakern som den är känd här) i Vietnam begravdes i flera år av militärmakten innan sanningen kom fram.

Även ett psycho kan gulla med sina barn.

Nu ser inte vi den här filmen som ett typexempel på vad den amerikanska armén sysslar med utan mer som en studie av ett enskilt fall och i synnerhet ett exempel på människans vidriga natur där en dominerande alfamobbare tar kontroll över en grupp lättledda idioter ( d v s vanliga människor...). Om någon inte rättar sig in i ledet blir livet för denne stackare genast surt. Stellan Skarsgård är riktigt bra som den obehaglige Deeks och i samma andetag slås vi av hur bra castat det hela är då Skarsgård är som en man bland pojkar. Det är inte första gången Skarsgård spelar amerikansk sergeant i Mellanöstern. Han medverkade även i schysta serien "Generation Kill". Här är han dock betydligt obehagligare. Vi känner igen den här typen av människa som njuter av att spela spel med människors sinnen. Sådana psychon har vi stött på och Skarsgård porträtterar det bra. Nat Wolff gör också ett bra jobb men hans karaktär är lite mesigt skriven.

Haschrökning. Ett av de grövsta brotten man kan tänka sig! 😱

Ibland känns det nästan lite som om det finns smygande passningar till Kubricks "Full Metal jacket" och då tänker vi främst på karaktären Gomer Pyle. Briggman alieneras också från gruppen men av helt andra skäl och -SPOILER ALERT- finner sig även han sitta med pipan till ett maskingevär i munnen.

Busted...

Nu är det förstås inte riktigt samma antikrigsfilmsnivå på den här rullen utan snarare infinner sig en viss klaustrofobisk/paranoid känsla då man inser hur sårbar en karaktär som Briggman (eller verklighetens Adam Winfield) blir i en så utsatt situation. Att soldater faktiskt mördar människor i krig är ju för att det är så lätt att komma undan med det. Det finns många berättelser om "fragging" där man skjutit medsoldater. I vissa fall för att ha en bättre chans att överleva själv. exempelvis när befäl utsatt manskapet för onödiga risker. Självklart kan man då även göra detta när man vill mörka sina egna vedervärdiga tilltag.

BETYG: 5/7 Klassisk dilemmahistoria i krigsmiljö med bra skådespel.

Briggman sätts på prov.

Så, man eller mus?*

En oskyldig död och en sörjande far. 1-0 till The Kill Team!

Peppet är på topp efter denna gärning.

Hederliga gamla Bettan. Inget high tech-skit här inte.

♫"Yo! His palms are sweaty, knees weak, arms are heavy. There's vomit on his sweater already, mom's spaghetti. He's nervous, but on the surface he looks calm and ready."♬

Inte en krigsfilm utan denna klassiska silhuett.

Spelar de in en rap-video eller är det klassisk mobbning på gång?

När mobbarna låter dig hämta de sönderskjutna måltavlorna.

När man får fingret av någon fast i plural.

Briggsy hör R. Lee Ermeys uppmaning från "Full Metal Jacket". "AAAAAAAAAARRRRGGGGH!!!"

Trailer

*Tolka själv vilket agerande som genererar det ena epitet eller det andra...