Udda film: EUGENIE (1970) Spanien/Västtyskland, 87 minuter. Regi: Jesús Franco.

söndag 10 maj 2020

EUGENIE (1970) Spanien/Västtyskland, 87 minuter. Regi: Jesús Franco.

Marie Liljedahl perverteras

Franco gör en svettig cameo.

Eugenie (Marie Liljedahl) är en flicka på väg in i vuxenlivet men är hårt hållen av sin mor (Maria Luisa Ponte). Hon längtar efter att tacka ja till den spännande madam Saint Anges (Maria Rohm) inbjudan om en weekend på en ö. Den världsvana Saint Ange arrangerar så mötet blir av bakom moderns rygg och hon och hennes bror Mirvel (Jack Taylor) tar emot den nyfikna och lyckliga Eugenie som är ivrig att lära sig om livet av Saint Ange. Eugenie får dock lära sig en läxa hon sent ska glömma.

Chricka Lee är en utmärkt narrator.

Återigen har vi grävt fram en rulle vi borde ha sett för decennier sedan. Så länge har den nämligen legat i det filmiska Joakim von Anka-valvet vi har här på Udda Film. Och vi ska kalla oss Franco-fans? Pfft! Nåväl, det här är sådant som kan hända när man samlar på sig skit maniskt istället för att stanna upp och njuta av det man införskaffat. Bättre sent än på torsdag dock, som det heter.

Så här ser sadister ut.

Det här är ju en av filmerna där Franco poppar upp över ytan av den trashiga sörjan han brukade simma omkring i. Även om Franco tycktes vara en ganska jordnära typ är den här rullen av det intellektuellare slaget och den gode Jesús verkade älska att hämta inspiration ur Markis De Sades verk, vilket är fallet även här. Förutom att behandla tabubelagda ämnen som människans skuggsida är detta en väldigt bildpoetisk film. Den är väldigt vacker med fina miljöer och drömska scenarier. Tyvärr ter sig fotografen Manuel Merino på fyllan då mängden ofokus är exceptionell, även för en Franco-våffla. Vi tänker att oskärpan är menad att bidra till den drömska atmosfären men den ursäkten funkar inte i alla scener då det på sina ställen känns helt omotiverat och bara ser ut som en grov miss.

Maria Rohm myser med en god bok: de Sade, såklart.

Apropå vacker, fröken Liljedahl är utseendemässigt fantastisk i rollen som den naiva unga damen. Hon gör en helt okej insats skådespelarmässigt också men Franco lyckas inte direkt förmedla hennes inre resa på ett bra sätt. Då är Maria Rohms karaktär bra mycket intressantare. Många sköna bekantingar poppar upp i filmen som: Herbert Fux, Paul Muller och självaste Chricka Lee. Det är kul att se Lee som en De Sade-narrator omringad av lättklädda damer och porrigt rött ljus.

BETYG: 4(+)/7 Vacker film med skön erotisk atmosfär och ljuva damer. Haltar på vissa punkter så den kvalar inte riktigt in på Best Of-sidan.

Här krumbuktar hon sig - precis som alla tjejer gör när de pratar i telefon med sina tjejkompisar.

Marie Liljedahl kommer när som helst brista ut i: ♫"hhh-I'm not a guuuuuurrrrl. Not yet a womaaan..."♬

Paul Muller: En stor älskare.

Tjänstefolket behöver veta hut ibland.

Madame sänder ut dubbla budskap - och då menar vi inte bara med strumpbyxor och sombrero.

Den oskuldsfulla Eugenie tycker alltså inte det är ett dugg konstigt att värdinnan möter upp i strumpbyxor, lätt genomskinlig virkad topp och sombrero?