EUGENIE (HISTORIA DE UNA PERVERSIÓN) (1980) Spanien, 95 minuter. Regi: Jesús Franco.

En adaption på en adaption.

Kan man säga nåt finare till sin bror?

Det perverterade halvsyskonparet Alba (Mabel Escaño) och Alberto de Rosa (Antonio Mayans) kommer hem med ett läkarbesked om att Alba behöver vila p g a allvarlig sjukdom. Det är hon inte speciellt pigg på eftersom hon länge trånat efter sin halvbror. Samtidigt dyker den unga Eugenie (Katja Bienert) upp i grannskapet och drar till sig Albertos lust. Syskonparet börjar smygspana på Eugenie och ser snart till att stöta ihop med hennes föräldrar varpå Alba förför fadern för att på så sätt nå dottern.

Katja hälsar välkommen till ascoola Muralla Roja.

Vi kör väl en till variant då. Efter att äntligen ha kollat på Eugenie (1970) blev vi nyfikna på vad Franco skulle koka ihop ett decennium senare med samma historia och betydligt lägre budget. Dessutom var en av våra redaktionsmedlemmar sugen på att återbesöka de ljuvliga och klassiska Franco-locations han besökte i Spanien. Ja, ni känner igen de klassiska byggnaderna vid det här laget.

Antonio Mayans är helt begeistrad av den coola byggnaden.

Även i denna rulle medverkar vackra och sexiga damer. Den här gången är även Francos musa tillika fru Lina Romay med, men i en väldigt perifer roll som mänsklig hund (!). Kinky som han är regisserar Franco frugan att lapa på Mayans skinkor. Ja, det här är super-softcore med våldsamma och perverterade under- och övertoner. En känd knepighet är den välskapta Bienert som enligt uppgift bara ska ha varit 14 år när denna våffla spelades in. Detta skulle kunna lyftas fram som ett skolexempel på varför man bör be sina sexualpartners identifiera sig med legitimation innan man skrider till verket. Den unga damen ser allt annat än så ung ut. En kvinna i sina bästa år däremot är Mabel Escaño som är högst trovärdig som huvudförvridare på den arme fadern (Antonio Rebollo). Däremot är inga av karaktärerna i närheten av så intressanta som i föregångaren. Alltså reduceras filmen till ett fluktkalas där man njuter av kvinnlig skönhet, coola locations och diverse märkligheter.

Ja Antonio...

Det blir dock rätt tradigt efter halva filmen, särskilt när man staplar typ tre softcore-sexscener på varandra. Francos och Daniel Whites musik är gräslig. Ett puttrande gladjazztema i rena rama Albert och Herbert-stilen ligger hela tiden i bakgrunden och tar udden av en del av skönheten. Med den låga budgeten kunde Franco ha skippat soundtracket (Jo, han gjorde det delvis själv, men kunde ju ha sparat tid). Trist också att vår kopia är en sunkig urblekt VHS-variant som inte alls gör bilderna rättvisa. Nej, den gamle markisen de Sade föredrar nog den förra adaptionen av hans verk. Det gör i alla fall vi.

BETYG: 3(-)/7 Fagra damer och välbekanta locations men en onödig "remake".

...cockteasing is a bitch.

Muralla Roja är ännu coolare på insidan.

That's a good doggie! Lina Romay i sitt Candy Coster-alter ego som sexslav/hund! 🐶💗

Världsvant teasar hon killarna på Calpes strand.

Antonio kan bara flukta.

Mabel vet hur man attackerar en trilskande gylf.

Belöningen är lite mumsigt kalsongslick.

En topless fjortis ligger och läser en blaska. Det lockar fram - FLUKTNALLEN!

Puss på dig Fluktnallen. ♫"hhh-I'm not a guuuurrrl. Not yet a woman..."♬

Eugenies farsa är svinduktig på att mörka den exploderande åtrå han känner i detta ögonblick.

"Mmmhh...måste...lossa på snöret...aahhh...för solbrännans skull...mmmhhh"

Fluktnallen exploderar av åtrå!

Vad i hela helsefyr!?

Aha, hon leker med dockor.

Flukten blir intensivare.

Kyckling är chockad.

Denna bar nere vid havet är numera en ruin.

Eftersom Katja är så ung och oskuldsfull fluktar hon hellre på arkitektur än sex.

Apropå arkitektur - här har vi Ricardo Bofills andra ikoniska skapelse: Xanadu.

"Skål för att vi har en José Feliciano-lookalike med oss!"

Eisensteinska bilder under våldtäkt. Gissa vad denna betyder...

Smoke it!

Skrik som en...hund? 🐶

Antonio bygger ekivoka sandskulpturer.

Tyvärr inget videoklipp denna gång.

EUGENIE (1970) Spanien/Västtyskland, 87 minuter. Regi: Jesús Franco.

Marie Liljedahl perverteras

Franco gör en svettig cameo.

Eugenie (Marie Liljedahl) är en flicka på väg in i vuxenlivet men är hårt hållen av sin mor (Maria Luisa Ponte). Hon längtar efter att tacka ja till den spännande madam Saint Anges (Maria Rohm) inbjudan om en weekend på en ö. Den världsvana Saint Ange arrangerar så mötet blir av bakom moderns rygg och hon och hennes bror Mirvel (Jack Taylor) tar emot den nyfikna och lyckliga Eugenie som är ivrig att lära sig om livet av Saint Ange. Eugenie får dock lära sig en läxa hon sent ska glömma.

Chricka Lee är en utmärkt narrator.

Återigen har vi grävt fram en rulle vi borde ha sett för decennier sedan. Så länge har den nämligen legat i det filmiska Joakim von Anka-valvet vi har här på Udda Film. Och vi ska kalla oss Franco-fans? Pfft! Nåväl, det här är sådant som kan hända när man samlar på sig skit maniskt istället för att stanna upp och njuta av det man införskaffat. Bättre sent än på torsdag dock, som det heter.

Så här ser sadister ut.

Det här är ju en av filmerna där Franco poppar upp över ytan av den trashiga sörjan han brukade simma omkring i. Även om Franco tycktes vara en ganska jordnära typ är den här rullen av det intellektuellare slaget och den gode Jesús verkade älska att hämta inspiration ur Markis De Sades verk, vilket är fallet även här. Förutom att behandla tabubelagda ämnen som människans skuggsida är detta en väldigt bildpoetisk film. Den är väldigt vacker med fina miljöer och drömska scenarier. Tyvärr ter sig fotografen Manuel Merino på fyllan då mängden ofokus är exceptionell, även för en Franco-våffla. Vi tänker att oskärpan är menad att bidra till den drömska atmosfären men den ursäkten funkar inte i alla scener då det på sina ställen känns helt omotiverat och bara ser ut som en grov miss.

Maria Rohm myser med en god bok: de Sade, såklart.

Apropå vacker, fröken Liljedahl är utseendemässigt fantastisk i rollen som den naiva unga damen. Hon gör en helt okej insats skådespelarmässigt också men Franco lyckas inte direkt förmedla hennes inre resa på ett bra sätt. Då är Maria Rohms karaktär bra mycket intressantare. Många sköna bekantingar poppar upp i filmen som: Herbert Fux, Paul Muller och självaste Chricka Lee. Det är kul att se Lee som en De Sade-narrator omringad av lättklädda damer och porrigt rött ljus.

BETYG: 4(+)/7 Vacker film med skön erotisk atmosfär och ljuva damer. Haltar på vissa punkter så den kvalar inte riktigt in på Best Of-sidan.

Här krumbuktar hon sig - precis som alla tjejer gör när de pratar i telefon med sina tjejkompisar.

Marie Liljedahl kommer när som helst brista ut i: ♫"hhh-I'm not a guuuuuurrrrl. Not yet a womaaan..."♬

Paul Muller: En stor älskare.

Tjänstefolket behöver veta hut ibland.

Madame sänder ut dubbla budskap - och då menar vi inte bara med strumpbyxor och sombrero.

Den oskuldsfulla Eugenie tycker alltså inte det är ett dugg konstigt att värdinnan möter upp i strumpbyxor, lätt genomskinlig virkad topp och sombrero?

Lite #metoo vid torkningen.

"Drömsk" ofokus. Vi kan väl inte direkt klandra Manuel Merino för att han tappade skärpan här.

Lilla Eugenie får nödvändig hjälp med inoljningen.

Dags för livslektion 1.

Värdinnans bror - tillika fluktare.

LOL. Det kan man kalla produktplacering. Fast frågan är om blickarna fastnar på denna sololja...

Det är "drömskt".

Klockan klämtar för din oskuld.

Skönhetsministeriet har sammanträde.

Madame gillar verkligen att klä sig luftigt.

Jack Taylor bjussar på skojiga färgglada "cigaretter" från Turkiet.

Herbert Flukt...förlåt - Fux.

Chrille tar också ett flukt.

Ojdå. Har Manuel Merino också tagit en av de där färgglada ciggen?

Klart att greve Chrickula inte blir utan fagra damer. Här uppvaktas han av den yppiga Colette Giacobine.

Vem ska trösta #metoo-knyttet?

Så "drömskt" när skärpan ligger på handduken i bakgrunden.

"Ninna ninna ni-na-na... Dagens boktips med Chrille Lee! *Boi-oing!* Philosophy in the Boudoir av Marquis de Sade!"

Underbar, rolig och vacker scen med den undersköna Marie Liljedahl.

Trailer

Härligt samba-lounge:igt från Bruno Nicolai.

Chrille snackar om hur han blev fintad av Franco. 😊