ALL QUIET ON THE WESTERN FRONT (2022) Tyskland/USA/Storbritannien, 149 minuter. Regi: Edward Berger.

Same, same but different

Chaos does NOT reign.

Paul Bäumer (Felix Kammerer) och hans unga vänner är som många andra tonåringar ivriga på att få ge sig ut i kriget innan det tar slut. De tror fortfarande på retoriken om ära och segerparad på Paris gator. När de når skyttegravarna på västfronten uppdagas snabbt sanningen för dem.

"Fan ta ditt jävla nyckelben!"

Remake-tajm på Udda Film och detta är sannerligen en historia som tåls att berättas igen - och igen. Vi debila människor är ju helt oförmögna att lära oss av gamla misstag så en påminnelse som denna är alltid på sin plats. Apropå det så har vi ju skamligt dåligt minne här på redaktionen så att vi sett det gamla originalet från 1930 samt TV-remaken från 1979 hjälper oss föga då det var eoner sedan och vi inte minns ett skvatt av dem. Vi kan bara säga att vi verkligen gillade den förstnämnda och ryckte på axlarna åt den senare. Således kommer vi inte göra några stöddiga jämförelser med dessa.

När smutstvätt är ett utmärkt berättarmedel.

Stämningen sätts direkt med en otroligt vacker lugnet-före-stormen-scen varpå vi kastas in krigets galenskap. Istället för att dröja oss kvar i krigslarmet får vi ett montage av eftermälet där man väldigt effektivt visar en bild det meningslösa dödandet m h a uppsamlandet och recyclandet av döda soldaters uniformer. Ljudläggningen här för tankarna till "Apocalypse Now":s effektfulla övergång från takfläkt till helikopter när symaskinernas knatter börjar låta som kulsprutor. Snyggt!

Rektorn eggar upp de tyska ynglingarna med lite klassiska germanska gester.

När vi ändå är inne på ljud måste vi även nämna Volker Bertelmanns lågmälda och fina soundtrack där tonföljden A-C-E är ett genomgående olycksbådande tema. Det är sparsmakat och effektfullt. Det är skönt att slippa genreklyschorna med de episka stråkarna, den sorgsna taptotrumpeten och marschvirvelkaggen. Bertelmann bjussar istället på lite experimentella ljud som exempelvis trummande på slaka strängar m m.

Funkar varje gång.

Det finns en hel del välgjord action i rullen men känslan i berättelsen går aldrig förlorad och det är stundtals väldigt gripande. Att vi snabbt kastas in i krigets allra slutskeende kan tyckas lite överrumplande och märkligt då man kanske undrar hur man ska dra ut på storyn under så lång tid som det då är kvar av filmen. Detta är en listig förstärkning av berättelsen och accentuerar bara meningslösheten med det oändliga slaktandet av människoliv. Lite övertydligt kontrasteras detta med scener där generaler och regeringsrepresentanter vältrar sig i lyx och överväger huruvida det är en bra idé att avsluta kriget eller ej. Det är nästan så vi börjar nynna på Black Sabbaths "War Pigs" under dessa klipp. 😀

BETYG: 6/7 Äntligen en skön feel bad movie på Udda Film! Ibland blir en remake riktigt lyckad. Det går att göra riktigt bra film på detta uttjatade tema fortfarande.

Det är nåt otroligt sött över dessa vintage-gasmasker.

Det är nog inte dessa öppna landskap Ulf Lundell trivs bäst i.

1000 yard stare med vackra blåa ögon.

Apropå vacker, smaka på detta shot.

♫"Strange fruit hanging..."♬

Klavertramp på kompaninivå.

LOL. Högerextremister är sådana drama queens.

EJ en fältranson.

Bra stridsscener som inte övergår i vulgär flashighet.

Hm, det är inte alltid den där gamla David mot Goliat-varianten funkar.

Fransoserna bjuckar på flamberad tysk.

♫"Sida vid sida, tillsammans..."♬ Nej, vänta nu...

Det är rätt. Gå mot ljuset!

Trailer

Här har ni en live-version av Black Sabbaths "War Pigs".