HE KNOWS (2022) USA, 101 minuter. Regi: Steven Morris.

Julstämning är överflödigt

Pojken med issues har samma sorts Baja-hoodie som många på Udda Film-redaktionen. Vad säger det om oss?

Lilla Christina (Jonni Shandor) växer upp i ett otryggt hem där hennes far misshandlar hennes äldre halvbror. En kväll blir dock fadern brutalt mördad av en tomtenissemaskerad typ och samtidigt försvinner halvbrodern. Christina (Kayla Kelly) växer sedan upp och får själv en dotter som nu hunnit bli tio år gammal. Minnena av tomtenissen är fortfarande färska i minnet och Christina bearbetar dem genom att göra serier om honom. Men nu står julen för dörren och plötsligt börjar folk i hennes bekantskapskrets att dö.

För tydlighetens skull.

När det är juletider plöjer vi på Udda Film som vanligt crappiga våfflor med julanknytning. Ja vi är noga med ordvalet där då julstämningen i den här rullen är ganska så sparsmakad. Men men, huvudanledningen att vi väljer den här filmen är förstås att Jessa Flux medverkar i den. 😍

Hell yeah! Kryddorna till pizzan?

Anslaget är hyfsat även om man direkt känner av lågbudgetkänslan. Tomtenissens mord är lagom grovt och en ambitiös animerad titelsekvens följer ackompanjerad av en faktiskt ganska okej variant på faux 80-tals-metal. Därefter börjar det spåra då Morris uppenbarligen har grava problem med att få fram trovärdigt skådespeleri ur sin ensemble. Den tioåriga dottern som spelas av Morgan Pyle är föga trovärdig då hon snarare gläntar på tonåren än är så ung. Hon är inte heller så duktig flickstackaren. Kelly som spelar modern är kanske ännu sämre, vilket blir tydligare och tydligare ju längre filmen lider.

Säger nog en del om denna film.

Jessa Flux då? Ja tyvärr har hon en väldigt liten biroll och glöm att hon eller någon annan passar på att ta en dusch, älska eller bara ta av sig kläderna utan någon som helst anledning. Hon är tillbaka i sin typecastade roll som ytlig bimbo som här går omkring i ett par inte alltför klädsamma flätade peruker. Man hajar förstås direkt att hon och bimbokompisen spelad av Stephanie Riley är kanonmat för tomtenissen. (Eller..?!)

Tar skithuspapperet slut ropar du bara efter tomtenissen.

Filmen är självklart på tok för lång då den inte kan bäras av ensemblen. Tekniskt är den väl okej men det blir lite pinsamt när Zach Meiser i en scen viskar sin replik och man har tabbat sig vid inspelningen så ljudet måste höjas bara vid själva repliken med superbrus som följd. Sådant kan man ju kanske ha överseende med i  en sådan här produktion men eftersom tekniken fungerade så bra för övrigt stack detta ut ordentligt.

Prozac ska aldrig tas i lagom mängder.

Själva tomtenissemördaren verkar ha något slags Art the Clown-komplex då det ska mimas och gestikuleras jovialiskt. Ja han är som en riktig C-variantblandning av Art och Krampus. Den senare eftersom han har en relation till tomten men ser sig nödgad att straffa alla som varit stygga.

BETYG: 2/7 Filmen hade mått bra av en rejäl frisering och en hög dos onödig nakenhet. Morden kunde ha varierats och kryddats lite bättre också

Japaner gör detta snyggare.

Nej, det är Jessa!

Tomtenissen har ett gigantiskt Art the Clown-komplex.

Hennes hals ser mystiskt svullen ut. Det var nog rätt tanke att försöka skära upp den för att lätta på trycket.

Nej det är inte riktigt "Come and See" ni tittar på.

Teaser