CORPSE EATERS (1974) Kanada, 57 minuter. Regi: Donald R. Passmore & Klaus Vetter.

När man realiserar sin filmdröm

Ser ni denna farbror vet ni vad klockan är slagen!

Det sargade liket av en ung man anländer till en begravningsbyrå som får i uppdrag att preparera det för begravning. Mannen överlevde aldrig vad som till synes var en björnattack. Hans svåra skador tyder dock på att det är något helt annat än ett vilt djur som orsakat hans död.

Denna närbild behövdes.

Vad vi har här är ett pionjärverk inom kanadensisk gore. Ja, det är så blodigt att det enligt uppgift klippts bort flera gore-scener som därmed försvann för alltid. Man har också som gimmick att i filmens inledning pedagogiskt varna för kommande hemska scener genom att upplysa om ett varningsklipp med en illamående gubbe som visas precis innan det råa våldet, varpå man kan välja att stänga av eller begrava huvudet i (skäms)kudden.

Jo, det är livsviktigt att vi får se obducenten tömma exakt hela jävla flaskan.

Det är synd om det nu stämmer att flera gore-scener gått förlorade - för mycket mer har inte den här rullen. Det är ett totalt genomuselt amatörverk som inte ens har några förlösande roliga kalkonkvalitéer. Trots sin korta längd är det bara ett mischmasch av utdragna klipp och en raggstråtunn antydan till historia. Allt detta gestaltat av talanglösa amatörer.

Läkarna har redan gjort det mesta av jobbet då liket snyggats upp ordentligt redan.

Tydligen hade drive in-biografägaren Lawrence Zazelenchuk en dröm om att få spela upp sin alldeles egen skräckfilm på bioduken så han satsade sina surt förvärvade 36 000$ (Med all säkerhet kanadadollar med tanke på kvalitén...) och bestämde sig för att producera en blodig zombiefilm. Han skrev manuset (vilket inte kan ha tagit allt för lång tid) och delegerade ut regin till Passmore. Denne visade sig vara en sopa så fotografen Vetter fick ta över. Den senare hade uppenbarligen en förkärlek för extrema och onödiga närbilder samt inte fått något av budgeten till att ljussätta scenerna så det mesta ser ut som skit. Däremot är zombie-makeupen riktigt lågbudget-cool och det är faktiskt självaste producenten som ordnat med detta. Att det sedan skulle vara ett blodbad utan dess like är en klar överdrift, särskilt med dagens mått mätt. Men vi får en del hyfsad budget-gore ändå.

40-åriga ungdomar har kul med hångel, öl och arkivrockmusik. Snubben i randigt har dock en frigid och sur flickvän.

Lite kuriöst är att det i den onödigt utdragna scenen där ena paret grovhånglar (samtidigt som en uggla tittar på!) spelas schyst funkorkesterrock som plötsligt övergår i en instrumentalversion av Led Zeppelins "How Many More Times". Hade Zazelenchuk rättigheterna till denna? Nä, skulle inte tro det! Lite poetisk rättvisa ändå, med tanke på hur mycket Led Zeppelin har snott genom tiderna utan att namnge källorna.

BETYG: 1(+)/7 Ibland kanske man inte ska följa sina drömmar... Plus för zombie-makeupen och Zeppelin-stölden.

Han vill då vara med i kompisparets sexlek men får den kalla incel-handen.

En s k fluktuggla (döljer sig i den usla exponeringen) tittar fascinerat på.

Tjejerna vill gå på rockkonsert medan killarna vill övernatta på en kyrkogård (För att det är fredagen den 13:e!). Gissa vilka som vann.

De hittar en mysig krypta där de ska improvisera fram en svart seans. Då får Jesus ställa sig på huvudet.

Är det verkligen Jesus eller är det en korsfäst oscarsstatyett?

Mjöliga zombier går till attack!

Pass på! Nu händer det saker.

Zombien mumsar på vänsterhanden - han högg av på kvinnans högra arm...🤔

Zombie med byggdamm i håret utför cunnilingus på kvinnans navel.

Psoriasiszombie!

När man inte vill se mer av filmen.

Vansinne!!!

Ingen trailer. Dock hela jävla spektaklet!

Led Zeppelin ger danskjävlarna* allt de tål och lite därtill.

*Äsch sluta nu! Kan Ernst-Hugo säga så, så kan vi!