GIFTWRAPPED AND GUTTED (2019) USA, 101 minuter. Regi: Gary Whitson & Tim Ritter.

En våg-ad jul!

Ett stimulerande bad.

Chuck (Jason Pollock) är ett fyllo och en sopa som inte ens kan sköta sitt jobb som jultomte. Innan han hinner få sparken säger han upp sig och går hem för att supa. Väl hemma väntar istället tomflaskor och en fru (Laura Giglio) som har fått nog. När frugan inte längre vill veta av honom slår det över för Chuck och han vill nu hämnas på omvärlden. Tjejerna från baren han brukar frekventera ska ha julfest och de ska snart få känna på Chucks julhämnd!

 Heta fantasier om att pojkvännen äter henne.

God jul från alla oss på Udda Film och detta år blir det en alldeles speciell julklapp - nämligen en stinkare från ert favoritbolag W.A.V.E. Productions! (Just precis när ni trodde att W.A.V.E.-festivalen var över.)

Gary, eller förlåt - GW Lawrence - som han heter som skådis, agerar här indignerad TV-tittare.

Detta är som ni märker en relativt ny rulle från W.A.V.E. men trots det får vi återigen stifta bekantskap med ett gäng bekanta nunor (och andra kroppsdelar). Ovan nämnda Giglio t ex men även storstjärnorna Debbie D och Tina Krause. Huvudpersonen Holly (och hennes tvillingsyster Polly) spelade av Melissa Cannavo-Marino passar inte riktigt in i den annars medelålders ensemblen och hennes spinkiga lekamen matchar inte alls den vanliga W.A.V.E.-standarden. Snyggt ändå att hon bjuder till julfest där de medelålders tanterna får: grogg. kakor och dans till speed metal.

En alkoholiserad hyrtomte. En sådant banbrytande koncept!!!

Trots dryga tre decennier av filmskaparrutin ändrar Whitson inte sitt "vägvinnande" recept med utdragna evighetsscener, så ni inser vilket megamaraton det måste ha varit för oss att sitta igenom en W.A.V.E.-film av denna imponerande längd. Whitson är en mästare på att ta annars potentiellt kittlande företeelser som exempelvis wet t-shirt-framträdanden och förvandla dem till kinesisk vattentortyr.

Laura har blivit lite "zaftig" på äldre dar. You go girl!

Ni undrar kanske vad lågbudgetkollegan Tim Ritter har med den här våfflan att göra? Jo allt inleds med en märklig kortfilm där en brud (Shannon Stockin) har ett mycket avkopplande bad samtidigt som hon fantiserar om att hennes pojkvän (Shelbo Mullins) äter huden från hennes nyrakade ben... Detta Ritter-alster övergår sedan till huvudfilmen genom att Gary Whitsons karaktär sitter och tittar på den på TV.

Här dör hon en lååångsam död, som man gör när man blir bunden med julgransbelysning.

Vår sorgliga jultradition fortsätter då detta också är en hiskelig upplevelse av seghet, så återigen måste vi istället rekommendera den ljuva Treevenge (2008).

BETYG: 2/7 Inte ens en reunion av W.A.V.E.:s superstjärnor kan rädda denna sega soppa då Whitson vägrar frisera sina långa scener.

Gary har byggt en fin och verklighetstrogen bar i sin "studio".

Ti-hi. Den där källaren känner vi igen. Debbie D känner vi ju förstås också igen.

Neeej! Trots att hon har så starka halsmuskler.

Neil Breen nickar godkännande åt denna greenscreen.

Debbie slår ett slag för medelålders wet t-shirt.

Miss Pandora blir då också sporrad.

På baren har de en fantastisk 3D-TV som får det att verka som om texten skulle hoppa ut ut rutan.

Tina wet t-shirtar sig ilsket för tomten.

"There can be only one - Santa."

Tjejfest!!! Grogg, hostmedicin och metal.

När dina bröst påminner om Björn Borgs ögon.

Ska man skratta eller gråta när tomten viftar med kniv som vore det värsta TV-shoppen?

#metoo med kroppsdel. Tomten är en sån spjuver.

Det där realistiska knivsåret får en att undra om detta inte är snuff.

Trailer som endast innehåller bilder från Ritters kortfilm. 😀

Trailer 2 har i alla fall en del bilder från huvudfilmen.