What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.
Visar inlägg med etikett Tina Krause. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Tina Krause. Visa alla inlägg

fredag 5 april 2024

DEVOURED! (2007) USA, 36 minuter. Regi: Gary Whitson.



Slukad hel

Idel bekantingar. Förutom fröken Carlton som vi inte tror oss haft nöjet att skåda förut.

Tre tjejkompisar (Pamela Sutch, Tina Krause & Vanessa Carlton) sitter och kollar på en fetischfilm där man krymper folk. Deras alkoholintag gör att de somnar och drömmer mysko drömmar. De avbryts dessutom titt som tätt av en snut (Dean Paul) som är lite för ivrig med att kolla hur det är med dem.

En förarglig bieffekt av att bli krympt är att man även får en grön aura och blir extremt lågupplöst.

Vi gräver fram ännu en W.A.V.E.-rulle ur vårt ymnighetshorn till filmarkiv och det är en ganska kort historia. Som vanligt får ändå Whitson rullen att kännas lång med eviga upprepningar och minimalt flyt. Fetischen är alltså mikromänniskor som slukas levande - med kläderna på... De tre tjejerna turas i alla fall om att ta varsin dusch men det näckas inte för det. Inte förrän pålitliga Tina kliver fram och visar allt det vill säga.

Ja, det är en rätt sömnig film detta.

"Specialeffekterna" är i vanlig ordning horribla, så plus för det men detta är ändå ingen höjdare då knappt något händer.

BETYG: 2/7 Nej, den här gången hände det inte speciellt mycket i Whitsons masonitkällare till filmstudio så även en dryg halvtimme kändes lång

Tina och Vanessa gör sina bästa David Bowie-imitationer när de är fångade i en mikrovågsugn.

Tina bjuder på sig själv.

Effekterna är....speciella.

"Kolla in mig! Jag är lågupplöst med grön aura."

Sorry, inget videoklipp denna gång.



söndag 24 december 2023

GIFTWRAPPED AND GUTTED (2019) USA, 101 minuter. Regi: Gary Whitson & Tim Ritter.



En våg-ad jul!

Ett stimulerande bad.

Chuck (Jason Pollock) är ett fyllo och en sopa som inte ens kan sköta sitt jobb som jultomte. Innan han hinner få sparken säger han upp sig och går hem för att supa. Väl hemma väntar istället tomflaskor och en fru (Laura Giglio) som har fått nog. När frugan inte längre vill veta av honom slår det över för Chuck och han vill nu hämnas på omvärlden. Tjejerna från baren han brukar frekventera ska ha julfest och de ska snart få känna på Chucks julhämnd!

 Heta fantasier om att pojkvännen äter henne.

God jul från alla oss på Udda Film och detta år blir det en alldeles speciell julklapp - nämligen en stinkare från ert favoritbolag W.A.V.E. Productions! (Just precis när ni trodde att W.A.V.E.-festivalen var över.)

Gary, eller förlåt - GW Lawrence - som han heter som skådis, agerar här indignerad TV-tittare.

Detta är som ni märker en relativt ny rulle från W.A.V.E. men trots det får vi återigen stifta bekantskap med ett gäng bekanta nunor (och andra kroppsdelar). Ovan nämnda Giglio t ex men även storstjärnorna Debbie D och Tina Krause. Huvudpersonen Holly (och hennes tvillingsyster Polly) spelade av Melissa Cannavo-Marino passar inte riktigt in i den annars medelålders ensemblen och hennes spinkiga lekamen matchar inte alls den vanliga W.A.V.E.-standarden. Snyggt ändå att hon bjuder till julfest där de medelålders tanterna får: grogg. kakor och dans till speed metal.

En alkoholiserad hyrtomte. En sådant banbrytande koncept!!!

Trots dryga tre decennier av filmskaparrutin ändrar Whitson inte sitt "vägvinnande" recept med utdragna evighetsscener, så ni inser vilket megamaraton det måste ha varit för oss att sitta igenom en W.A.V.E.-film av denna imponerande längd. Whitson är en mästare på att ta annars potentiellt kittlande företeelser som exempelvis wet t-shirt-framträdanden och förvandla dem till kinesisk vattentortyr.

Laura har blivit lite "zaftig" på äldre dar. You go girl!

Ni undrar kanske vad lågbudgetkollegan Tim Ritter har med den här våfflan att göra? Jo allt inleds med en märklig kortfilm där en brud (Shannon Stockin) har ett mycket avkopplande bad samtidigt som hon fantiserar om att hennes pojkvän (Shelbo Mullins) äter huden från hennes nyrakade ben... Detta Ritter-alster övergår sedan till huvudfilmen genom att Gary Whitsons karaktär sitter och tittar på den på TV.

Här dör hon en lååångsam död, som man gör när man blir bunden med julgransbelysning.

Vår sorgliga jultradition fortsätter då detta också är en hiskelig upplevelse av seghet, så återigen måste vi istället rekommendera den ljuva Treevenge (2008).

BETYG: 2/7 Inte ens en reunion av W.A.V.E.:s superstjärnor kan rädda denna sega soppa då Whitson vägrar frisera sina långa scener.

Gary har byggt en fin och verklighetstrogen bar i sin "studio".

Ti-hi. Den där källaren känner vi igen. Debbie D känner vi ju förstås också igen.

Neeej! Trots att hon har så starka halsmuskler.

Neil Breen nickar godkännande åt denna greenscreen.

Debbie slår ett slag för medelålders wet t-shirt.

Miss Pandora blir då också sporrad.

På baren har de en fantastisk 3D-TV som får det att verka som om texten skulle hoppa ut ut rutan.

Tina wet t-shirtar sig ilsket för tomten.

"There can be only one - Santa."

Tjejfest!!! Grogg, hostmedicin och metal.

När dina bröst påminner om Björn Borgs ögon.

Ska man skratta eller gråta när tomten viftar med kniv som vore det värsta TV-shoppen?

#metoo med kroppsdel. Tomten är en sån spjuver.

Det där realistiska knivsåret får en att undra om detta inte är snuff.

Trailer som endast innehåller bilder från Ritters kortfilm. 😀

Trailer 2 har i alla fall en del bilder från huvudfilmen.



tisdag 19 december 2023

THE ARCHER (1997) USA, 42 minuter. Regi: Gary Whitson.



OS-träning i skogen

Va? Är Laura Giglio med i filmen?

Två unga tjejer (Tina Krause & Deana Demko) beger sig till skogen för att sola och dricka öl, men i buskarna lurar en sadistisk mördare (Michael Priem). Och vad värre är - han är inte ensam!

Nähe, hon var bara backdrop till FBI-varningen.

Här har vi ytterligare en våffla som går under In Dire Straits-etiketten men som ni ser på vilka som är inblandade är en vintage W.A.V.E.-rulle. Det bjuds förstås inte på några överraskningar här utan Whitson kör på med sina långa scener som aldrig sett röken av en redigeringssax. Ja, redan från första sekund får vi ta del av hur krångligt det kan vara att stänga en bagagelucka om kylväskan är lite för stor... Detta följs direkt av en bilåkarscen som även om den är alldeles för utdragen inte riktigt kan rivalisera ditoscenerna i Birdemic: Shock and Terror (2010) och Rock'n'roll Nightmare (1987). 🙂

Har man en pilfetisch gillar man att pilla på sina pilar.

Vi älskar att tjejerna är så rädda för ormar att de beslutar sig för att dra på sig lårhöga porrstövlar för att skydda sig. 😄 Filmen gör även gällande att de flesta kvinnor som besöker skogen gör det iklädda antingen hotpants eller bikini. 👍 Mest löjeväckande är förstås mördarna. De har någon slags fetisch för att skjuta pil i kvinnors navlar. Väldigt nischat minsann! I klassisk W.A.V.E.-stil spelas dessa av färglösa män som stelt rapar fram sina repliker och får därmed ämnen som nekrofili att låta som att diska. Som bonus får ni även Whitsons andetag bakom kameran och ljudet av apparatens motorzoom. 😀

BETYG: 3(-)/7 Genomuselt förstås men tjejerna är bra i sin bimbohet och Priems absolut livlösa replikleverans är charmigt.

Sånt här behöver vi se mycket (och länge!) av.

"Tihi fnitter. Nu kan ormarna gott försöka bita oss. Tihi."

De går in i skogen och småpratar.

Låt oss få ta del av det hela vägen hit bort. Detta inklusive en paus de tar där borta i gläntan innan de försvinner ur bild.

Skogen är det perfekta stället att skaffa en solbränna!

Klart de inte ser honom (eller märker det ljudliga prasslandet) när han är så välkamouflerad.

När det blir lite tradigt att lapa sol kan man alltid spontandansa lite.

Pillra navel med skitiga fingrar. Mmm...

Deana ute på skogspromenad.

Asch då!

Tönt i cowboyhatt. Blir det mer skräckinjagande än så?

Whitson är en mästare på att frejma bilden. Han landade till slut på denna bild efter att ha ryckt lite i stativet.

Pamela Sutch gör ett kort framträdande.

Hon tycker det är sååå roligt!

Nix pix husfix - inget videoklipp här inte.



tisdag 12 december 2023

FEMALE MERCENARIES 2: THE MAD DOCTOR OF ZOMBIE ISLAND! (2008) USA, 80 minuter. Regi: Gary Whitson.



Kan inte Dr Gabrielle stoppas!?!?!

Verkar som Jorden fick en rejäl kyss när hon träffades av meteoriten. Så pass att hon hamnade mellan två mysko planeter.

Den galna doktor Gabrielle (Pamela Sutch) är tillbaka med besked! Hon har klonat fram en ny armé och har även sin sadistiska syster (Bobbi Madison) vid sin sida. Alexis (Barbara Joyce), vars formel för kloning den elaka doktorn stal, försöker desperat stoppa henne.

Laura vill inte vara sämre än Hultsfreds Bajsmannen.

Äntligen! Efter 13 långa år kom det till slut en uppföljare till Female Mercenaries on Zombie Island (1995). Självklart måste vi då peta in den här våfflan i vår pågående W.A.V.E.-festival här på Udda Film.

Spelar roll att man kapar aktörernas huvuden då!

De första tio minutrarna fylls ut av recycling från del ett, för varför inte? Sedan presenteras vad som borde vara huvudkaraktärerna, men det visar sig vara ganska perifera typer som självklart inte tillför ett smack till den enormt röriga handlingen. Jo, det blir ganska snabbt kaos då karaktärer klonas hejvilt och snart vet man inte vem som är vem och på vilken sida de är. Som ni hajar spelar det ju mindre roll då de ändå bara ska dö på löjligt utdragna vis.

Hångelstunden tar en otäck vändning när han plötsligt vill äta henne - och då inte på det sätt hon vill.

Att filmen har fel bildförhållande är ju lätt att fixa men vi börjar undra så smått om Whitson fyllebeskurit filmen då vi får se en hel del karaktärer som inte får plats i bild. Det repetitiva soundtracket är lite lattjo också (När det inte dränker dialogen förstås) då tritonelgitarrerna kryddas med sampling av en kissekatt! 😸

Den goda doktorn slappnar av med lite Tina Krause.

Det som är mysigt är att Whitson & co. jobbat hårt här med rekvisita, dekor och "specialeffekter". De fult målade plywood-väggarna är bl a smyckade med sådana där stötskydd i frigolit som apparater packas med i kartonger. För det ser ju lagom spejsat ut. 🙂 Skjutvapnen alla har ser ut att väga ca 23g och greescreen-elden när uslingar bränns på bål ser verkligen "välproportionerad" ut.

Oj! Skapligt sugmärke.

Mysig är också den allstar-ensemble som medverkar. Förutom ovan nämnda aktriser dyker även: Tina Krause, Laura Giglio och Debbie D upp. Det är ytterligare ett gäng brudar och snubbar samt även GW Lawrence - a.k.a. Gary Whitson - förstås.

Laura ser lite bestialisk ut.

Pricken över kalkon-i:et är att våfflan slutar med en massa olösta berättelsetrådar, så i ett stillbildsmontage presenteras dessa med just frågan vad som hände med dessa och att svaret kommer i del tre. Nu har det gått 15 år sedan den här rullen gjordes och vi väntar fortfarande på en upplösning... 😄

BETYG: 3/7 Lika generöst betyg som för första delen men här poppar kalkoncharmen som gör W.A.V.E. så älskvärda fram.

Som ni ser på Bobbis min ser hon verkligen fram emot att få tortera Debbie D.

Först måste man lätta lite på paltorna.

Sen laddar vi för en rejäl rallarsving!

Där har ni det: The joy of torture!

Det kan aldrig bli för många Debbie D.

Låt er inte distraheras av brudarnas kamp på liv och död. Stanna upp och njut av frigolitstötsskyden på väggen.

Österländsk kampsport lär oss att man kan balansera mittchakrat genom att puta med röven och därmed få större energi i kampmomentet.

Det är svettigt att kämpa på liv och död.

Dessa specialeffekter är nästan lite överkurs för W.A.V.E.

Apropå specialeffekt. Vad sägs om detta realistiska pannskott?

Realismen förhöjs ännu mer av Barbaras plågsamt långsamma död.

Hon är en briljant genialisk doktor, men hon har lite svårt med vad som är upp och ner på korken... 🙄

Hennes ondska vet dock inga gränser. Först vrider hon nacken av flickstackaren, SEN klatschar hon till röven på henne. Aaaww yeeehhhh...

Beklagar. Inget videoklipp denna gång heller.