BRIGADE OF DEATH (1985) Frankrike, 98 minuter. Regi: Max Pécas.

Nästan hela regnbågen representerad!

Frankrike har vaskat fram sitt svar på Lee Marvin, Javier Bardem och Bud Spencer för att spela sadistiska torpeder.

Sedlighetspolisen Gérard (Thierry de Carbonnières) får snart en mordhärva på halsen när prostituerade mördas. Det stannar dock inte vi det utan även kollegor och närstående blir offer varpå Gérard börjar utkräva sin egen rättvisa.

Nej nej. Det här är inga regnbågsrepresentanter, bara ett par fransmän som är typiskt franska.

Det var inte länge sedan vi avnjöt en sleazig fransk 80-talsvåffla (Knife Under the Throat (1986)) och det verkar ju vara ett vinnande recept (Bra empiriskt underlag baserat på endast en film!) så vi grävde fram en till. Vår gamla favorit Brigitte Lahaie är med i denna också men endast i en liten biroll och chockerande nog bjuckar erotikaktrisen bara på en upskirt i denna rulle. Men lugn, den som känner igen namnet Max Pécas vet att det kommer serveras mängder av hud oavsett och mycket riktigt - filmen inleds med ett besök hos de lokala transsexuella hororna och deras affärsidé är att stå längs vägen och visa sina inte alltför vackra 80-talssillisar. När sedan ett gäng svartklädda motorcyklister massakrerar dem får vi även "nöjet" att se dom helt nakna hos rättsläkaren, komplett med hagelhål i magen.

Här däremot har vi en stereotypfjolla.

Japp. Det är en rå film och råare ska det bli. Det är en hårdkokt värld där kriminella misshandlar kvinnor på löpande band och värst är den sadistiske bögen Costa (Jean-Marc Maurel) som synbart njuter av att åsamka sina medmänniskor smärta. Han blir allt galnare vartefter filmen fortskrider och det på ett ganska roligt överspelat vis. "Transor och bögar?" säger ni. Jodå, vi får självklart även ta del av lite mysig lesbianism då vår hjälte som sagt är vid sedlighetsroteln och därmed "tvingas" konfronteras med en massa sexuella situationer som exempelvis fotosessioner och livesex på sexklubbar.

Det är inte lätt att vara stereotypfjolla på film.

Thierry de Carbonnières är kanske inte den coolaste hårdingen men det gör inte så mycket då filmen ändå är späckad med sex och våld. För ovanlighetens skull gör man sig inte heller lustig över HBTQ-representanterna i filmen (med ett smärre undantag för en stereotypfjolla...). förutom den sedvanliga snutjargongen med "faggots" o s v. Vilken amerikansk film som helst skulle ha tagit tillfället i akt att spotta oneliners hos rättsläkaren eller regisserat fram en obekväm stämning när vår hjälte besöker en läderbögklubb. Inte denna våffla. Kudos för det. Även om det är skoj när det är icke-PK på träsknivå kan vi ändå uppskatta när man (under denna tidsera) avvek från hö hö-normen.

BETYG: 5/7 Pécas levererar med en riktig sleaze- och våldsfest.

Fotokursen har en annan slags homosexualitet som tema idag.

Nope, det är inte Jesús Franco.

Verkligen onödigt misogyn kommentar när hon bara vill vara trevlig.

I en gränd är hans kompis en smula mer misogyn.

Brigitte Lahaie känner sig som hemma med ett älskande par i bakgrunden (Nej, det är inte en Led Zeppelin-release-fest!).

Robert Ginty gör en cameo?

Max Pécas kör lite FPS innan detta ens blev en spelgenre.

Just det! Det gäller er tjejer också.

Polisiära förhörsmetoder.

Nämen va fan? En riktig person och inte en lealös docka??? 😟

Fredagsmys med lite porr.

Lee Marvin-lookaliken har dragit på sig en polotröja som signalerar självsäkerhet! 😁

Hon drog den slutsatsen av hans leende.

Han gillar inte att höra att han är cray-cray.

Cray-cray...

Ord och inga visor! Bara för att han är bög måste han väl inte hata kvinnor så mycket?

Är det en raggningsgrej på bögklubbar, att dricka med mungipan? 😀

Det blir en och annan pimp hand i denna film - och då snackar vi bland de grövsta av sitt slag (no pun intended).

Där här är vad man i NBA-basketen kallar en "wind up" då man diskuterar flagranta fouler.

Tänk på det homofober. Man vet aldrig om bögen man hatar på har en flaska syra på sig. Låt det bli en läxa!

Costa diskriminerar inte när det gäller att skada folk.

Han tycker om det - oerhört mycket!

Vår hjälte är klädd för ett återbesök på läderklubben.

Trailer

KNIFE UNDER THE THROAT (1986) Frankrike, 81 minuter. Regi: Claude Mulot.

Le Giall-aux

Stark öppning med Florence Guérin springande på gatorna endast iklädd rock och söndersliten negligé.

Catherine (Florence Guérin) är en glamour-modell som råkar vara lite psykiskt instabil. Att hon vid ett flertal tillfällen sprungit naken till polisen och hävdat att hon blivit våldtagen vinner henne inga trovärdighetspoäng. När någon sedan börjar trakassera henne och mörda folk i hennes omgivning står hon plötsligt väldigt ensam då ingen tror på henne.

Frankrikes svar på Lance Henriksen putsar sitt objektiv. Hm, undra vad det är för flarra där i förgrunden?

Som giallo-entusiaster och allmänna eurosleaze-fans hoppades vi att denna franska 80-tals-giallo med heta Brigitte Lahaie i en av rollerna skulle bringa oss lite mysig underhållning och inledningen levererade verkligen då vi fick se Florence Guérin fly genom Paris mörka gator med en generöst uppknäppt kappa och muffen ute för vädring.

Florence försöker lägga fram bevis hos snuten.

Man märker snart att emfasen ligger på sleaze och inte på en genomtänkt historia. Inte oss emot och detta betyder att fröken Guérin i tid och otid "måste" näcka framför kameran. Lahaie, som man förväntar sig ska bära det tyngsta nakenlasset, har en relativt tillbakadragen roll men lyckas förstås ändå visa sina behag, om än i alldeles för korta ögonblick.

Le Flick tar det ganska chill.

Själva giallo-storyn är som sagt rätt dum och man slänger in händelser och karaktärer bara för att skapa villospår trots att det skapar gigantiska hål i berättandet. På tal om karaktärerna så agerar de flesta väldigt märkligt. Fastighetsskötaren (Pierre Londiche) i början av filmen som får spel över nakenfotograferingen på kyrkogården han förvaltar är bara den förste i en lång rad av udda figurer. Catherines knarkstinna ex-pojkvän (Emmanuel Karsen) är en annan som är festligt bonkers. Förutom en massa mardrömmar och vanföreställningar (?) om att hon blir gruppvåldtagen beter sig Catherine väldigt besynnerligt. Även för en nakenmodell är det exceptionellt gränslöst att hela tiden blotta sig i tid och otid, särskilt på en polisstation. 😆 -SPOILER ALERT- I filmens upplösning är hon skrattretande reaktionslös när någon smugit in en mapp med foton under dörren som visar sig vara bilder på hennes pojkvän med avskuren hals. LOL. Hon reagerar desto mer i filmens asgarv till slutklipp där hon får ytterligare ett flåsarsamtal trots att alla potentiella gärningsmän nu är döda. 😂

Vi måste etablera att Lance är en riktigt sleazig fotograf - och nej, Fujica har inget med det att göra.

Det är inte bara historien som är lökig. Vissa klippnings- och fotoval är amatörmässiga med helt omotiverade toningar till svart och kamerapanoreringar som stannar på inte helt genomtänkta ställen. Detta stör oss dock inte nämnvärt då det liksom hör till i sådana här eurotrash-rullar. Våldet är dock i tamaste laget för att vara en giallo. Det är mest enkla lösningar där man mer ser eftermälet av dåden än gore:iga hugg och slag, men som sagt, man kompenserar rikligt för det med all sleaze och vill alla femnazis ha vatten på sin kvarn är denna rulle en utmärkt trigger då var och varannan karl är en sjövild våldtäktsman. 😄

BETYG: 4(+)/7 Härligt sleazig rulle men en riktig fattigmans-giallo med korkad story och knasiga karaktärer.

Sällskapet har hyrt en kyrkogård för att göra sina smutsiga foton.

Nej det tycker han inte - för det är inte han som säger detta.

Här kanske ni anar vad kyrkogårdsvaktmästaren egentligen tycker?

Publiceringen blir en succé.

Jodå, "Lance" heter JB i filmen och för att vi inte ska glömma det har man ställt fram en J&B-flarra på bordet.

JB har klumpfot. Kan det betyda att han....är en mördare!? 😱

Kyrkogårdsvaktmästaren "läser" bildreportaget.

Fluktar lite.

Och återvänder till bildreportaget.

Det väcker hans intensiva kvinnohat!

Bildreportaget ger honom inte erektion...

...utan indignation!!!

Sen kommer gråten. 😢

Han går ut och spanar creepigt på den unga kvinnan.

Undertextningen är inte den bästa och här har vi en klassisk freudiansk feltextning. 😊

Florence näckar gärna i denna 80-talsfilm. Här gör hon det i sitt 70-talsbadrum.

LOL! Skön variant av telesexterror när man diskuterar att använda modellens foton som kleenex. Hög sleaze-poäng på den!

JB med sin....giallo-blask.

JB är inte bara sadist - han är även våldtäktsbenägen (Eftersom han är man. Ain't that a fact ROKS?).

Vår hjälte får ett peppande besök av Brigitte Lahaie.

JB skapar ny konst. Här får en random A-lagare vara med. Han kanske tillhör samma A-lag som undertextaren?

That is one happy A-lagare! 😃

JB vill att det ska vara lite mer #metoo över fotosessionen.

Javisst ja, det är ju en giallo!

Le Flick vill vara stenhårda och visar att franska snuten minsann åker med öppen ruta mitt i vintern.

Florences ex är en intensiv kille.

Nej! Det är faktiskt ex-pojkvännen som säger detta och inte Florence. 😁

Oj! Shit is going down.

Brigitte är äntligen naken i ett avslappnande bad med sin freestyle*.

Varför skyler giallo-handsken hennes behag? Rena rama lustmordet.... *Syrsor*

Florence i en av sina rapey rapey-mardrömmar.

Alla vill fan vara Christina Lindberg!

Ex-pojkvänenn är intensiv igen.

Hela våfflan!

*Ja barn, en s k freestyle är alltså en portabel kassettbandspelare som var populär på 80-talet och varför man valde att i Sverige döpa om en walkman till "freestyle" är helt obegripligt.