Udda film: Edwige Fenech

Visar inlägg med etikett Edwige Fenech. Visa alla inlägg

söndag 7 juli 2019

5 DOLLS FOR AN AUGUST MOON (1970) Italien, 81 minuter. Regi: Mario Bava.

Bildporr

De är rika och blasé.

Ett gäng odrägligt rika personer samlas på en avlägsen ö för att försöka övertala professor Farrell (William Berger) att sälja sin ovärderliga formel till dem. Samtidigt går de bakom ryggen på varandra för att få exklusiv rätt till professorns arbete. Farrell vägrar dock trots löjligt generösa erbjudanden. Kanske behövs starkare övertalningsmetoder? Plötsligt börjar folk att dö, en efter en...

Edwige vet i alla fall hur man får fart på män.

Det här är återigen en sådan där rulle som legat i decennier i vårt spindelvävsrika filmvalv och som märkligt nog alltid har förbisetts. Nu har ju Mario Bava en ganska ojämn karriärskatalog så hans goda rykte till trots finns ju en del crap. Den här filmen var han enligt uppgift inte ett dugg stolt över och såg den endast som klassiskt horkneg där han fick betalt för att göra film av ett tveksamt manus. Vi är av en annan åsikt.

Fantastisk location! Eller..? Nix. Bara ett exempel på Bavas trolleritrick. Det svincoola huset är fejk.

Vi kan väl hålla med om att manuset av Mario Di Nardo är lamt och en fånig variant av Agatha Cristies "Tio små negerpojkar"* men Bava har verkligen gjort det bästa av det och då, vad det verkar, helt omedvetet. Till att börja med är ju våfflan, som vanligt när Bava är i farten, en fest för ögat. Färgsprakande och minutiöst välkomponerade bilder. Även när han verkar driva lite med produktionen och lägger in lite absurda element lyfter det faktiskt filmen. Det är ju rätt komiskt när det stajliga husets frysrum fylls upp av inplastade lik till tonerna av ett ostämt piano. Vilket automatiskt segway:ar in oss på Piero Umilianis musik som är härligt lounge:ig och passar perfekt - även de kontrapunktiska styckena - till bildflödet.

BETYG: 5/7 Ja, det är en sådan stilistisk bildporr att vi fullständigt skiter i att storyn är sisådär. Dessutom är ju Edwige Fenech nästan garanterade extrapoäng i vårt vetenskapliga betygssystem.

Edwige bejakar sin slinkighet.

Ett mord har just skett och alla tittar misstänksamt på varandra.

Misstänksam.

"Hm. Who dunnit?"

Även Bingo Rimér är misstänksam.

Ja, och inte vilka bottles som helst utan självklart klassisk giallo-saft.

William Berger blir #metoo:ad av Edwige. "Stackars" jävel.

Howard Ross har hittat en intressant cigaretthållare - och även en spännande röd hårfärg.

Men de toppas lätt av dessa sexiga kalsipper.

Oj, han stannade perfekt placerad framför palmerna. Detaljer kära kids, detaljer!

Läckert. Bladen bildar nästan perfekt en klassisk hand-framing man ser alla dedikerade fotografer och regissörer springa omkring och göra.

Mer bildpoesi. Notera glaskulorna i bildens nederkant. Vi har just följt dessa, rulla från en scen till en annan och landat i denna. Ascoolt!

Måste vara sån där vegopropaganda...

Vidvinkel + cool location = ascoolt.

Frän trailer.

Edwidge Fenech dansar loss inför blaséfolket.

Edwige är kramig.

Edwige i dödlig bondage presenterat på ett så stilistiskt vis att Lasse Hallström får råbånge.

Piero Umilianis ledmotiv. Svincoolt! Spetsa särskilt öronen vid 1:49 för lite bekant sång...😊

Hela filmen.

*Som nu självklart fått en ny PK-titel: "Och så var de bara en", vilket även följer det engelskspråkiga tillvägagångssättet där originaltiteln var "Ten little niggers". Fast i USA var de 74 år tidigare när de döpte om boken till "And then there were none".

Från början var det mängder av kontroversiella omslag (kanske tio?)...

...men nu är det bara ett kvar. (Not really, men det passar ju vårt ordvitsiga narrativ.)

torsdag 23 februari 2017

THE STRANGE VICE OF MRS WARDH (1971) Italien/Spanien, 96 minuter. Regi: Sergio Martino.

"Oooooh - Vienna!"

Edwige ger bilden av den misshandlade kvinnan en vackert ansikte.

Julie Wardh (Edwige Fenech) anländer i Wien med sin make som har affärer där. Julies sadistiske ex-pojkvän Jean (Ivan Rassimov) gör sig då påmind men Julie vill inte längre veta av hans våldsamma natur. Samtidigt råkar en mördare härja i staden och denne börjar snart fokusera på den uttråkade Julie. Hon börjar även uppvaktas av den stilige playboyen George (George Hilton) vars charm hon i längden inte kan motstå. Hon får dock bittert ångra sin romans när mördaren ringer och utpressar henne över hennes snedsteg. Julie misstänker direkt sin ex-pojkvän men vad ska hon göra åt saken?

Spejsad lägenhet.

Giallo-klassikerna avlöser varandra här på Udda Film. Återigen dyker den vackra Edwige Fenech upp i huvudrollen och tillskansar därmed automatiskt filmen en extrapoäng. Förutom det är vi inte överexalterade av denna rulle. Missförstå oss rätt. Detta är en mysig giallo med jetsettiga italienare, en del naken hud och en elak Ivan Rassimov så det är helt klart en skön våffla men vi kan väl inte direkt hålla med om de hyllningar filmen generellt fått motta. Det beror kanske på att vi inte är dyngtorska på genren och är väldigt snäva i vår tolkning av vilka element som ska vara med.

Gräsligt badrum...men vem fan tänker på det?

Det är dock i vanlig italiensk ordning väldigt snyggt med vackra miljöer och fint kameraarbete. Lagom sleazigt blir det också, särskilt när partybrudar i pappkläder river dessa av varandra. Man hör genomgående under filmens gång suckar i Udda Filmsoffan "Vad vacker hon är..." när huvudpersonen dyker upp. Så vi är inte helt svårflirtade.

BETYG: 4/7 Lagom skön giallo som lyfts av Fenechs stjärt...förlåt - stjärnglans.

"Tihi, fnitter. Då måste vi ju slita sönder dem. Tihi."

De hippa partygästerna samtycker.

Plötsligt denne elake figur.

Vadå "inte papperstrosor"? De måste av ändå!

Plötsligt dyker elake Ivan upp i en mardröm.

Shaving time.

Nämen se där - en duschscen.

Illa riktad mens.

Det står henne upp i halsen.

Detta badrum har coola planscher istället för gräslig kakelutsmyckning.

Resultatet av klassisk tonårsrakning.

Innan mobiltelefonens intåg hade man rakknivar med inbyggd ficklampa istället.

Skojiga ljudeffekter när djuren gör entré.

Stigma kan faktiskt vara kul.

Här du Martin Timell, lite gaffa kan snabbt täta vilket fönster som helst!

Teaser

Trailer

Hela filmen!

torsdag 5 januari 2017

ALL THE COLORS OF THE DARK (1972) Italien/Spanien, 95 minuter. Regi: Sergio Martino.

Satan grejar psykisk ohälsa

Vad nu? Är vi i en Tom Petty-video?

Jane (Edwige Fenech) är traumatiserad efter att först ha mist sin mor och sedan sitt barn i en olycka. I hennes mardrömmar dyker en otäck blåögd man med kniv upp. När varken pojkvännens vitamin-cocktails eller psykiatri hjälper följer hon en grannes råd och hänger med på en svart mässa. Plötsligt blir hennes mardrömmar verklighet.

Frank Sinatra?

Ha ha. Det låter förmodligen oerhört pajigt när man läser vår märkliga resumé men fullt så endimensionellt kanske det inte är. Sergio Martino har lekt mycket med att sudda ut gränsen mellan fantasi och verklighet, i bästa giallo-stil, så det blir något av en psykologisk thriller av det hela.

Lite på sniskan där...

Satanselementen kan direkt härledas till "Rosemary's Baby" och de ger filmen en skön touch. Det som är pajigt är förstås de bleksminkade satanisterna och Ivan Rassimovs blåa plastlinser som exponeras tydligt i klassiska italienska ögonnärbilder. Detta är dock en pajighet som värmer våra Udda Film-hjärtan så det adderar snarare än tar något ifrån filmen.

Efter den mardrömmen måste Edwige ta en sexig dusch.

Man har även hittat fina miljöer trots att man lämnat det vackra hemlandet. England har fått stå till tjänst med de miljöer man inte spelat in i klassiska De Paolis-filmstudion i Rom. Det är även fint kamerajobb där man slängt in många extrema vidvinklar för att förstärka känslan av förvrängd verklighet som Jane upplever.

BETYG: 4/7 En typisk mysfilm som bjuder på skön stämning.