BLUTIGER FREITAG (1972) Västtyskland/Italien, 102 minuter. Regi: Rolf Olsen & Lee Payant.

TGIF!

Ja? Är det så främmande för en tysk eller?

Det unga paret Luigi (Gianni Macchia) och Heidi (Christine Böhm) har tröttnat på den tröstlösa arbetarklasstillvaron och slagit sig ihop med den härdade brottslingen Heinz (Raimund Harmstorf) för att genomföra ett historiskt bankrån. Även Heidis bror Christian (Amadeus August), som precis deserterat från armén, ansluter, mest för att skydda sin syster då han inte ger mycket för den råbarkade Heinz. Saker går snabbt överstyr och bankrånet utvecklas till en gisslansituation, men Heinz tycker att han hela tiden ligger steget före polisen...

Lite inverterad polisbrutalitet. En tysk polis, blod och pissoar.

Achtung! Vi drar igång en spontan liten tyskfestival här på Udda Film med lite blandad kompott. Germaner tar efter italienarna (som så ofta förr...) och serverar upp en riktigt hårdkokt action/kriminalthriller. Dock med lite italiensk hjälp i form av produktion, musik och några skådisar. Vi på Udda Film - erkända germano- och italofiler - bänkar oss förväntansfullt.

Ett mer hårdkokt München än när Udda Films representant var på plats.

Tonen sätts per omgående med Heinz flykt från en stundande rättegång. Han använder brutalt övervåld mot poliserna som vaktar honom och känner inte en gnutta empati för en av medhjälparna som blir arresterad i fritagningen. Den naive Luigi ser ändå något gott i den brutale psykopaten men manuset drar ändå trovärdigheten i storyn till sin bristningsgräns då han tycker att det skulle vara en bra idé att genomföra ett stort rån med denna galning och till på köpet involvera sin älskade flickvän i det hela. Nåja, skit samma. Det spelar ju mindre roll i en exploitation-våffla som denna. Vi sväljer allt med hull och hår! (Hm, det lät homoerotiskt...)

Heidi är kontorsslav och jobbar med högteknologiska KOMPJUTÄRS.

Det är förstås väldigt förutsägbart men våldsamt och framför allt kul. Dynamiken mellan Christian, som är lite som ängeln på axeln, kontra djävulen på axeln i Heinz är skoj och det är (logiskt sett) ett mirakel att de kan koexistera. Filmen flirtar en hel del med samhällskommenterande och är definitivt präglad av den Baader-Meinhof-terror som pågick i Tyskland under denna tid.

Tyska kapitalister rasist-ojar sig i bakgrunden medan Luigi skurar den enes vindruta.

Musiken är lite schizad. Francesco de Masi står som upphovsman och visst är det bekanta toner med tidstypisk fuzz-gitarr och storbandsjazz. Men vi undrar hur filmmakarna tänkte med de märkliga musikvalen där man slängt in helt opassande swingjazz i bakgrunden, som t ex när snutarna går skallgång. Det blir lite komiskt, vilket inte gör något.

BETYG: 5(-)/7 Definitivt inget mästerverk men väldigt underhållande.

Heinz stenhårdhet artar sig inte bara i läderbraxer och dito jacka. Han har självklart även solbrillor i beckmörker.

Huga! Kapitalistarbetsplatsen har närt en kÅmunist vid sin barm.

Män lär känna varandra, som bara män kan.

När bybor i tyrolerhatt kommer i vägen för biljakten.

LOL. Lite artigt ändå, av dessa röda munkar.

Det gjorde ont att fastna med handen i syltburken.

Ånej! 😱

Inte ett jävla dumjävelsbarn igen! 😰

Se hur dumjävelskapen skiner ur småttingens fejs.

Jaså? Även att ett imbecillbarn skulle råka lägga vantarna på en av era granater?

♫"Happineeeeess is a warm grenade"♬

Vad spanar den solglasögonprydda manliga blicken?

Aha! Ett par lesbianben.

Men vad är det här för blick?

Byling som uppträdde lite väl heroiskt. Ja, snudd på dumjävel faktiskt.

Seså farbror, stilla sig nu. Vad röstade du på för en sisådär 30-40 år sen?

Avnazifiering fungerade kanske inte fullt ut.

Heinz visar sin snälla sida och bjuckar på en slurk.

En minst sagt flagrant härskarteknik.

Jesus: En Führer så god som någon annan...

Hello doggie!

Heinz ger sig på flatan - trots att hon har slips!

Raimund agerar bra som bad guy och kan givetvis leverera ett ypperligt rape face.

Plötsligt blir det eisensteinska metaforer av grövsta slag.

Sköna Daniela Giordano övertygar dock inte helt, vare sig som lebb eller våldtäktsoffer.

Eisensteinska metaforer försöker kompensera.

Heinz tycker sig ha gjort ett gott dagsverke.

Napoleon översåg tydligen glatt med vad de som har makt kommer undan med - inklusive han själv. Ja okej då...ända tills han dog den långsamma arsenikdöden förstås.

Trailer som självklart börjar med: "Achtung! Achtung!"

Lite De Masi-musik tillsammans med promobilder.

Filmens intro. Se Heinz knacka bylingar!

Biljakt på den bayerska landsbygden.

Hela våfflan. Tyvärr på engelska.

TUEURS (2017) Belgien/Frankrike, 86 minuter. Regi: Jean-François Hensgens & François Troukens.

En sista stöt bara...

Makeup-FX!

Under en välplanerad stöt mördas vittnen och en åklagare, känd för att ha jagat ett våldsamt terroristgäng för 30 år sedan. Rånarligan blir dessutom förrådd och ledaren Frank Valken (Olivier Gouremt) åker fast. Det råkar bara vara så att ligan är oskyldiga till just morden och nu behöver Frank rymma från fängelset för att rentvå sig.

Inga vittnen.

Lite oplanerat drogs den här lilla brottspärlan igång på Udda Films state-of-art-hemmabio (nåja...) och trots att vi är allt annat än frankofiler kan vi glatt medge att det dyker upp en och annan schyst våffla från de franskspråkiga länderna. Den här råkar vara en sådan. Den är knappast oförutsägbar och nyskapande men för oss som gillar tajta heist-filmer och våldsamma sammandrabbningar mellan dubiösa figurer är det en välspenderad halvannan timme.

Touched what exactly..? 😋

Nu är det inte riktigt en heist-film utan den bara inleds som en sådan. På ett riktigt bra sätt dessutom. Det blir genast mer komplicerat och mer klassisk brotts-thriller när något inte stämmer i utredningen av stöten. Tempot är högt och för en gångs skull önskar man nästan att filmen kunde vara lite längre för att bena upp härvan, då upplösningen känns lite jäktad. Det gör dock inte allt för mycket. Hårdkokt och kul!

BETYG: 5/7 Högt tempo, våldsamt och underhållande.

It's gåing daown.

En tårta för att fira en lyckad stöt?

Tvetydig.

Johan Leysen: Belgiens svar på Lance Henriksen.

Home sweet home.

Hans enda önskan är att få provspela för VIK Hockey.

Anslagstavlan är kriminalinspektörens bästa vän.

Spökplumpen gör en cameo.

Trailer