Udda film: Lou Ferrigno

torsdag 6 april 2017

SINBAD OF THE SEVEN SEAS (1989) Italien/USA, 93 minuter. Regi: Enzo G. Castellari & Luigi Cozzi.

Muskelmatiné

Stackars Edgar. Hans namn blir associerat med all världens skitfilmer.

I den fredliga staden Basra* är allt frid och fröjd ända tills den onde trollkarlen Jaffar (John Steiner) bestämmer sig för att ta makten och gifta sig med kungadömets prinsessa. När Sinbad (Lou Ferrigno) återvänder till staden från en seglats med sina män och prinsessans trolovade prins attackerar Jaffar dem och skickar även iväg de magiska ädelstenar som beskyddat staden. Sinbad måste nu rädda sina män och återfinna ädelstenarna innan allt är förlorat.

Whöt!? Argentos leading lady Daria Nicolodi som sagotant?

Muskelfesten med Lou Ferrigno fortsätter här på Udda Film och här har vår muskelhingst bytt skepnad (dock ej kläder) från Hercules till Sinbad. Kalkonpartajet når nya nivåer när regissörer åker in och ut ur produktionen, som tydligen var ämnad som en miniserie för TV från början.

John Steiner i en rolltolkning som aldrig kommer överträffas i världshistorien!

De galna specialeffekterna från herculesfilmerna är nedtonade här men kompenseras med härligt lama monster, märkligt långa slowmotion-sekvenser med muskelmän och en fantastiskt överspelande John Steiner. Hans agerande är en royal straight flush i teatralt vansinne som lyfter den här rullen till nivåer Jon Lovitz aldrig i sin vildaste fantasi skulle kunna skämta fram. Samtidigt vadar man i härligt utvecklingsstörda stereotyper som skulle få våra kära PK-väktare** att begå kollektiv seppuku om deras fascistiska allseende öga skulle kastas på detta mästerverk.

T o m ett dödshot kan spelas över.

Tyvärr finns även en del minustecken. Bristen på gore och nakenhet känns ju given i ett sådant här barnkalas men vad synd att kasta bort sekvensen med Sinbads batalj mot spökkrigarna. Här slängdes ett riktigt cheese-ögonblick bort när dessa döingar bara var tomma riddarrustningar och fajten blev en enda lång gäspning. Men vänta, det skulle bli mycket värre än så! Filmens absoluta lågpunkt var självklart comic reliefen den gode trollkarlen Nadir (Leo Gullotta) plågade oss med. Det enda roliga med det fanskapet var att han verkade ovanligt nöjd med att se sin dotter smeka Sinbads muskulösa kropp...

BETYG: 5/7 Dessutom en stark femma! det mesta av det höga betyget beror på John Steiners fantastiska tolkning.

Den manliga blicken dröjde sig kvar...

...väääldigt länge...

...på dessa muskelhingstar. (I slowmotion!)

Se upp för dessa hand puppet-pirajor! Deras aptit är så stor (och snabbverkande) att fem vuxna karlar försvinner spårlöst i denna lilla bassäng på nolltid.

Från Undervärlden kommer en armé av odöda.

Heart of evil!!!

Hercu...förlåt, Sinbad med sitt glada gäng: Kapten Klänning, Punkkinesen, Vikingfarbrorn, den fjollige Prinsen och Poochie (eller Pucci?)!

Sinbad kör på med lite hederlig grab-ass. Fjollprinsen är i extas.

Det här oraklet verkar man ha hittat på någon alternativ nattklubb i Berlin.

Hoppsan! Luigi Cozzi tog visst med sig Dödskallegrottan till den här våfflan också.

Jesus? Är det du?

Och Herren lät sitt ansikte skina över syndaren.

Vikinggubben är just på väg att få smaka på lite hederlig pussy power.

Amazondrottningens främsta vapen är att posera.

Här poserar hon Hulk till underkastelse.

Muskelmärren Teagan Clive gör kanske världens meningslösaste roll. Hon nämner någonstans att hon ska kämpa mot prinsen men det blir aldrig av.

Kapten Klänning tycks ha hittat nåt hallucinogent.

LOL. Jaffars "I'M WINNING!!!" får Charlie Sheens senare catch phrase att blekna.

Hans "CHAAHHH!" går inte heller av för hackor.

Är det verkligen korrekt att spela tokrolig orgelmusik när en småväxt person knåpar i rutan?

Tanning Mom gör en cameo.

"I can trust no one! LET ALONE A WOMAN!!!" Gör det dramatiska överspelet hans misogyni mindre trovärdig?

Det här kunde ha varit så awesome...

Likt valfri zombierulle av Fulci.

Hulken hånler åt dig.

Vi dröjer oss för ett ögonblick kvar vid denna uppenbarelse.

Att skriva in sådana här karaktärer borde beläggas med lagens hårdaste straff.

Swamp Thing is on fi-yah!

Mühh-skler och åhh-dror! Mmmm...

I en animerad bur musklar sig Lou förtvivlat.

P g a av de inoljade mühh-sklerna ska visas i slowmotion får hans fluffiga frilla eget liv.

Trailer

Episka ögonblick med John Steiner i detta klipp!

Sinbad totalhånar Jaffar.

Hand puppet-pirajor och müüühh-skler!!!

Hela våfflan!

*Det var då det...
**Vi vill förtydliga att vi är gamla skolans PK-motståndare. Innan nynazisterna kidnappade termen. (Var det PK av oss att säga så..?)

måndag 3 april 2017

THE ADVENTURES OF HERCULES (1985) Italien/USA/Holland, 88 minuter. Regi: Luigi Cozzi.

Hulken blir King Kong!

HBTQ-inledning.

Hercules (Lou Ferrigno) återvänder när Zeus (Claudio Cassinelli) behöver honom för att återta de sju blixtarna ett gäng makthungriga gudar stulit. Han behöver kämpa hårt för varje blixt och tiden är knapp då denna nedriga stöld satt universums krafter i rörelse och fått månen att rusa mot jorden i en kollisionskurs!

Fire Monster från Cartoon Network.

Vi kände att det var lika bra att blåsa igenom även denna uppföljare när vi ändå avnjutit Hercules (1983).Så efter cirka åtta minuter av ytterligare en skapelseberättelse och resumé av första filmen rullar spektaklet slutligen igång för egen maskin så att säga. Tendensen blir tydlig med en gång. Skådespelarna får här lov att gå teater-bananas upphöjt till 83. En snubbe i röd fnaskperuk och fjäderboa nästan sjunger fram anledningen till varför en inte helt trovärdig "jungfru" ska offras till ett monster som ser ut att dyka förbi på kafferasten från Cartoon Network.

"Iiiiiiihhh! Specialeffekterna har gått överstyr!"

Lou Ferrigno är lika inoljad som i första våfflan och motståndet han möter här är kanske ännu bisarrare än meccano-monstren från föregångaren. Det är mängder av animerade specialeffekter som man annars bara skulle se på Barnkanalen och klimaxen bjuder förstås på det ultimata WTF-ögonblicket när Cozzis syratripp verkar ha gått överstyr.

Luigi Cozzi gillar uppenbarligen japanska monsterfilmer. Man väntade bara att de skulle börja sjunga: "Mosuraaa...Mosuraaaaa...."

Vi känner oss dock lite mätta sedan del ett och även om vissa kalkoneffekter har blivit ännu roligare så kan en sömnig Udda Film-redaktion inte ge mer än:

BETYG: 4/7 Mer av samma tokerier från Cozzi som släppte fram sin inre Timothy Leary.