EXTREMISM BREAKS MY BALLS (2000) Sverige, 6 minuter. Regi: Nicolas Debot.

 

 

Förpubertalt

Sova skavfötters...typ.

 

En ung man begår misstaget att både begå hor och rösta på ett högerextremt parti.

Njutning eller smärta?

 

Det korta manuset känns kläckt av en 14-åring och resulterar i en kortfilm som med all säkerhet kittlar vilken 14-åring (ja, pojkar i alla fall) som helst med både grafisk sex och våld. Det ligger förstås en "humoristisk" ton över filmen men roligast är ändå skådespelarnas usla engelska uttal.

Fortfarande inget svar?

 

För man fram sin antifascistiska propaganda på detta taffliga sätt hamnar man snabbt på samma muppiga nivå som nassarna själva. Nåja, schyst initiativ att blanda porr och våld i ung svensk kortfilm men det dröjer länge innan man kommer upp i nivåer som t ex 70-talsrökaren "Breaking Point" av Bo Arne Vibenius.

BETYG: 2/7 Vi ska inte totalsåga detta lilla pekoral när man varit så ambitiös med sex och våld...

ROKS* våta dröm.

 

Tyvärr blir det inget videoklipp denna gång.

 

*Kom igen nu. Vi har redan förklarat vilka ROKS är tidigare här på sajten. Googla då!

 

SNUFF-MOVIE (2005) Storbritannien/USA/Rumänien, 90 minuter. Regi: Bernard Rose.

 

 

Metasoppa

Antik fettsugning på G?

 

Skräckfilmsregissören Boris Arkadin (Jeroen Krabbé) dras sig tillbaka från rampljuset när hans fru blir slaktad på äkta Charles Manson-vis och håller sig undan under en lång period. 30 år senare gör han dock sin återkomst och bjuder in ett gäng skådespelare till sin stora herrgård där dessa ska få delta i ett live-sänt dokusåpaliknande drama som kommer att spela dem alla ett spratt.

En i raden av passningar till det förgångna.

 

Bernard Rose, som f ö gjorde "Candyman" en gång i tiden, försöker i den här filmen säga oss något om oss själva och vårt förhållande till film, voyeurism, uppmärksamhetshoreri etc etc... Så vi leds in i en twist-härva som bäst kan liknas vid filmens svar på ryska matrjosjka-dockor*. Så om inte det dåliga skådespeleriet och den amatörmässiga produktionen var distraherande nog så ser alla vändningar till att leda bort uppmärksamheten för att istället få oss att undra vad regissören vill säga. Paraoxalt nog distraheras vi av allt sex och våld när det faktiskt delas ut vissa filosofiska ledtrådar. MEN! Så vrider vi till meningen vi just skrivit här och analyserar den. Tänk om detta är just poängen? Det säger ju i sådana fall något om oss som tittare. Grejen är bara att man aldrig vet och förvirringen kan göra regissören till ett geni bara vi tolkar det som så, vilket är uppenbart att många har gjort.

Det är 1975! Really? Ja, de där tuttarna säljer verkligen in det konceptet. Precis som muzak-versionen av Beatles "Helter Skelter" i bakgrunden.

 

Här på Udda Film tycker vi dock inte filmen är speciellt briljant och man kan alltid skylla på att lågbudgetproduktionen i själva verket är ett genomtänkt verktyg för att lura oss tittare men faktum är att det faktiskt känns lågbudget och halvkasst. Det känns inte speciellt coolt med alla referenser till skräckfilmer och IRL-fasa utan bara billigt. Roligast är väl när dokumentärfilmens svar på Janne Josefsson: Nick Broomfield dyker upp i ett "TV-inslag" där han flagrant läser från ett cue card utanför bild.

Nick Broomfield läser från cue cards på sitt örebroklingande vis.

 

Ändå är det inte en helt usel film och den är ju trots allt vad anglianerna har ett (okej två då) så bra ord för: Thought provocing, fast på ett billigt vis.

BETYG: 3/7 Inte så smart som den tror utan mest bara billig.

Oj vilken metapassning till oss tittare. Vi är en TV som just får oss en upskirt-flukt på skådisarna som slökollar på dokureportage om det bestialiska mordet på filmens regissörs fru och vänner. Mindfuck people!

Det som är bra med den här scenen är att hon strax ska ta av sig det där plagget. Mindre bra är väl mikrofonen man använt för ljudupptagningen...

Regissörens FJORTONÅRIGE CP-skadade son. Märklig ålder att ha då man grävdes ut ur sin mors mage för 30 år sedan...

Kalle Anka-poliser gör tillslag hos totalt överspelande regissör.

Var det detta som inspirerade till den norska filmen "Hora"? (http://uddafilm.blogspot.se/2011/02/hora-2009-norge-90-minuter-regi-reinert.html)

Ett gäng nameless ghouls förbereder sig på ett gangbang.

Eller är det i själva verket detta som pågick på den där swingers-klubben i Norrköping som alla grannar förfasade sig över?

Hon horade på korset för din skull!

Amen.

 

Trailer

 

*Ni vet, de där trädockorna som innehåller en mindre docka, som i sin tur innehåller en mindre docka o s v.

 

TUNE FOR TWO (2011) Sverige, 3 minuter. Regi: Gunnar Järvstad.

 

 

 Muppigt

Nåja, han slapp i alla fall gräva sin egen grav.

 

En omtöcknad man (Daniel Adolfsson) släpas mot sin död i ett vintrigt landskap. Kan en plötslig ingivelse rädda honom?

Mänskligheten i ett nötskal.

 

Järvstad har skapat en skön kombination av råhet och humor i denna YouTube-succé. Även om slutet är ganska förutsägbart är det en skön känsla i denna lilla film. Det känns lite som om Quentin Tarantino skulle ha gjort en reklamfilm. Klart sevärd.

BETYG: 4/7 Rolig liten rulle

Kan Gud hjälpa?

Tvekan?

Glädjen i att dö!

 

Hela filmen.

 

HELL PENITENTIARY (1984) Italien, 88 minuter. Regi: Gianni Siragusa.

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

DIRTY BABY DOES FIRE ISLAND (1998) USA, 9 minuter. Regi: Todd Downing.

 

 

Bögvärlden är läskig

Möt Dirty Baby - alltid chockerad.

 

Lilla Dirty Baby sköljs upp på land på Fire Island. Nyfiket undersöker hon den främmande omgivningen men snart blir det för mycket av det goda.

Muskelgubbar på ett gym.

 

Detta är en skojig liten film där huvudpersonen är en stoppanimerad docka som ledsagar oss runt på Fire Island som tydligen är New Yorks svar på Mykonos. Vad vi genom Dirty Babys ögon får se är nämligen en ultrahedonistisk gayvärld där man hänger sig åt kroppsbyggande, bögsex och kokain.

Man 2 Man.

 

Eftersom vi inte känner till Todd Downing här på redaktionen får vi tolka fritt och gissar att filmen är en ironisk kommentar till omvärldens chockerade vämjelse över de lättsinniga bögarnas vilda leverne. Kul är den i alla fall. Att animering är lite primitiv gör absolut ingenting och den ackompanjeras även av sköna ljudeffekter. Enkelt men skoj.

BETYG: 4/7 Animationer och bögerier i mysig mix.

"Varför?" som Niklas Jihde skulle ha sagt.

Line 'em up!

"Nooooooo!"

 

http://vdownload.eu/watch/9541646-dirty-baby-does-fire-island.html

Länk till hela filmen.