Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.
En stenrik byggentreprenör dödas tillsammans med sin lyxbrud och livvakt under mystiska omständigheter i New Yorks Battery Park. Dewey Wilson (Albert Finney), en snut på dekis, sätts på fallet och mystiken tätnar när morden ser ut att vara djurattacker men med en ytterst märklig precision. Fler lik dyker upp och det verkar som om en grupp indianer har vetskap om vad som är i görningen.
Lyxbruttan drar en lina och doggie vill smaka.
Vi ger oss på en gammal förbisedd film som vi skrapade fram under en murken golvplanka i vår filmkrypta. Av någon anledning har vi aldrig varit superlockade av att kolla på den då galna jyckar och varulvar inte varit högsta prioritet, även om vi förstås tycker Paul Naschy är väldigt söt som varulv! Våra prioriteringar är dock under all kritik då ni som låtsas läsa denna blogg kan påstå er veta att vi plöjer åkrar av filmdynga. Denna rulle tillhörde inte det kompostskiktet.
Wolfen?
Det är till att börja med en rätt schyst New York-stämning i filmen. Härliga förfallna The Bronx som under denna tid fungerade som en utmärkt backdrop till vilken film som helst. Fotografen Gerry Fisher mjölkar dock många fler Big Apple-miljöer och det på ett väldigt stämningsfullt vis. Vi får inte se besten som utför morden utan bara se attackerna i dess POV. Då med en slags värmekamerasyn och förvrängt ljud. Yep, något som skulle bli mer känt i "Predator" några år senare. Vi tycker väl inte direkt detta är ascoolt men kanske nödvändigt då bonusen är att man suger på monster-reveal-karamellen, vilket är bra.
LSD-vision.
Albert Finney funkar bra i huvudrollen, även om vi har svårt att vänja oss vid hans hårsvall. Gregory Hines hårsvall är dock perfekt i en övervintrad afro och han är en skön sidekick till Finney. När Tom Noonan dyker upp har vi dock svårt att inte börja associera till hans paradroll i "Manhunter". Plus också för James Horners soundtrack i klassisk skräck/thriller-stil.
Vägrade att släppa puffran in i döden. Måste vara NRA-medlem.
Filmen rullar på bra men mot slutet när det blir en slags indianromantik och -SPOILER ALERT- de gudomliga vargarna dyker upp förloras en del av stämningen. Vi kan uppskatta back-to-nature-budskapet och de vackra vargarna men det blir lite väl lökigt.
BETYG: 4/7 Mysig New York-stämning och schyst driv ända till upplösningen som är en smula lökig.
Wolfen?
Alberts hår svallar i vinden.
Det gör inte Gregorys.
Pentagram med get? "Voodoo-shit"!
Ett litet besök i obduktionssalen.
Bästa stället för ett snack.
Kåmmpjuter.
"Warriooors..come out to pla-hay."
Håll er borta från droger kids. Kläderna blir till skit av dem.
Ett klart fall av mobbning pågår. Ack! Om ändå Cool Cat vore här.😢😺
Mallory (Kelly McCart) gör bort sig genom att skvallra på de tuffa tjejerna i den asiatiska skolan hon går på. Det dådet går inte ostraffat och hon misshandlas och förnedras av tjejernas ledare. I frustration slår Mallory ner ledaren med ett järnrör varpå följden blir att hon slängs ut från skolan och skickas till fostringsanstalt. Trots den propra ytan är anstalten ett helveteshål och Mallory tvingas snart kämpa för att överleva.
Mark Zuckerberg får nytt fint innehåll till sin plattform.
WIP-film bjuds det på idag på Udda Film och detta är (typ) uppföljaren till Cohns Jailbait (2014). Denna gång är alltså handlingen förlagd till Sydostasien. Av ekonomiska skäl kan man ju förmoda. Inte för att ökända bolaget The Asylum annars heller gjort sig kända för högbudgetproduktioner. Det mesta av krutet verkar ha lagts på inspelningsplatser då Mallorys farbror, spelad av regissören själv, t ex har en flådig lya. Själva fängelset har man dock sparat in många slantar på då scenografibudgeten mestadels tycks ha gått åt till sprejfärg. Den billiga muzak-metalen som rullar på i bakgrunden kan inte heller ha kostat allt för mycket.
Plötsligt går hon Kent Ekeroth on their ass!
Filmen leverar dock en hel del väntat sleaze och de obligatoriska dusch- och lebbscenerna finns förstås med. Tyvärr är inte fängelsedirektören homosexuell utan bara sadist som nöjer sig med att låta de manliga plitarna våldta obstinata interner. Eftersom produktionen är förlagd till Thailand måste det givetvis petas in ett fajterelement i rullen vilket kan vara rätt tröttsamt då vi inte är stormförtjusta i gymmiljöer och kickboxning. Till vår glädje avbryts dock ett träningspass av lite sund lesbianism som till på köpet utförs av heterosexuella tjejer som behöver få "en bra känsla" i kurran.
Farbror Cohn försöker uppfostra sin brorsdotter.
Ja, ni hajar vad detta är för slags våffla. Tyvärr är den inte på samma sköna nivå som ovan nämnda rulle men ändå en rätt okej neo-WIP-film. Plus för skojiga accenter och då snackar vi inte bara från de asiatiska skådisarna. Nästan lite Wiseau-fraseringar ibland. :-)
BETYG: 3/7 Bra att man håller liv i den hjärndöda WIP-filmgenren och även om detta inte är det starkaste bidraget är det ändå okej sleaze.
Han föregår med gott exempel.
Fängelsedirektören är tydligen korpral.
För tydlighetens skull.
Nya bästisar hälsar välkommen.
Vore inte föregående klottret tydligt nog är väl en ledsen smiley bevis nog att detta är ett dåhhh-ligt ställe?
Den färsksprejade cellen talar på ett sublimt sätt om att det kommer bli en tråkig vistelse.
"...but I'm pretty sure it is dogshit mixed with a horseshit." klagar fängelsekamraten samtidigt som det bjuckas på en stor buffé av färsk frukt.
Telefonerna sägs vara avlyssnade och med den storleken kan faktiskt en mindre person få plats inuti dem.
Jared Cohn jobbar stenhårt på att få ut sin brorsdotter.
"Skriv på här, viting. Det är helt okej. Jag lovar!"
Gullig webcam-studio. Regissören har även skojat till det lite.
Korpral direktör tröstar efter våldtäkten.
Har vi lärt oss nåt av Jesús Franco är det att en WIP-film behöver en bra fängelseexteriör.
Ja, bäst att kolla pulsen på detta shank-offer.
Lesbianism med happy ending.
Hård träning i gymmet. Vi vill särskilt kasta ett ljus på den stenhårda däckvältningen flickan i bakgrunden håller på med.💪
Under en välplanerad stöt mördas vittnen och en åklagare, känd för att ha jagat ett våldsamt terroristgäng för 30 år sedan. Rånarligan blir dessutom förrådd och ledaren Frank Valken (Olivier Gouremt) åker fast. Det råkar bara vara så att ligan är oskyldiga till just morden och nu behöver Frank rymma från fängelset för att rentvå sig.
Inga vittnen.
Lite oplanerat drogs den här lilla brottspärlan igång på Udda Films state-of-art-hemmabio (nåja...) och trots att vi är allt annat än frankofiler kan vi glatt medge att det dyker upp en och annan schyst våffla från de franskspråkiga länderna. Den här råkar vara en sådan. Den är knappast oförutsägbar och nyskapande men för oss som gillar tajta heist-filmer och våldsamma sammandrabbningar mellan dubiösa figurer är det en välspenderad halvannan timme.
Touched what exactly..? 😋
Nu är det inte riktigt en heist-film utan den bara inleds som en sådan. På ett riktigt bra sätt dessutom. Det blir genast mer komplicerat och mer klassisk brotts-thriller när något inte stämmer i utredningen av stöten. Tempot är högt och för en gångs skull önskar man nästan att filmen kunde vara lite längre för att bena upp härvan, då upplösningen känns lite jäktad. Det gör dock inte allt för mycket. Hårdkokt och kul!
BETYG: 5/7 Högt tempo, våldsamt och underhållande.
It's gåing daown.
En tårta för att fira en lyckad stöt?
Tvetydig.
Johan Leysen: Belgiens svar på Lance Henriksen.
Home sweet home.
Hans enda önskan är att få provspela för VIK Hockey.
I en postapokalyptisk värld som gjort planeten till en öken har vatten blivit åtråvärdare än guld. Stryker (Steve Sandor) kommer till en Delhas (Andrea Savio) undsättning då hon övermannas av den onde Kardis (Mike Lane) män som hemskt gärna vill ta reda på var hon fått tag i allt vatten hon bär omkring på. Delha tillhör en stam som funnit en rik vattenkälla och de behöver nu hjälp av Strykers brors stam för att skydda den.
Kortväxta personer låter alla som Linus På Linjen efter apokalypsen.
Vi fortsätter det hjärndöda spåret här på Udda Film och som en garant för det kollar vi in en postapokalypsfilm signerad Cirio H. Santiago. Som vanligt när den filmskaparen är i farten prioriteras action-scener. För att man inte ska somna helt kryddas det med lite lättklädda brudar och en våldtäkt. Skulle det vara alltför PK ser han även till att slänga in en stam med kortväxta personer som alla låter som Linus På Linjen.
Brudar som sparkar dig i arslet.
Ja, det är skit samma vilka karaktärerna är bara de kan hantera ett vapen eller ser bra ut i lädershorts. Följaktligen blir det snabbt ganska tradigt med allt pang-pang och alla jaktscener. Det är de lama detaljerna mellan varven som piggar upp. Förutom ovan nämnda sleaze-detaljer är det ju kul med t ex "målsökande" macheter. D v s någon slänger en machete som en kastkniv, tydligt flera meter åt fel håll och ändå hamnar den mitt i ryggen på en usling. Efter -SPOILER ALERT- en synnerligen lam slutstrid mellan Stryker och Kardis hittar den förstnämnde ett random spädbarn i grottan han just slagits i och tar det ömt i sin famn, varpå han går ut i ett förlösande regn där han möts upp av Delha och de förenas i en episk familjekram. LOL. Okej??
BETYG: 3/7 Originellt som en myra i en myrstack och intelligent som en SD-politiker i Valdemarsvik. Småkul på sina ställen.
Kardis karaktärsdrag presenteras i denna scen.
I denna tillbakablick ser vi att Stryker och Kardis har ett sexigt förflutet tillsammans.
Men Kardis har en ny boy toy nu.
En postapokalyptisk gruppvåldtäkt.
Det var mest tyska fetischister som överlevde apokalypsen.
Som sagt...
Märkliga bondage-lekar de har för sig. Men inte ska vi döma.
"Titta där uppe är den tafatte hunken jag är kär i."
Han är blyg. Det ser man för att han tafatt sparkar ner lite sten.
Tydligen överlevde Lars Ulrich apokalypsen och vaktar fortfarande mot alla Napster-angrepp.
Filmhistoriens mest meningslösa kärlekshistoria. Vad tillför den egentligen?
Behöver vi nämna att scenerna med de småväxta har ett fånigt soundtrack?
I och med att vi tycks ha gått in i en ny moralskitnödig tidsålder tvår vi härmed våra händer gällande ansvar för innehållet i denna lysande kulturblogg. Vi kan helt enkelt inte ansvara för de missförstånd som kan tänkas uppstå när man inte förstår sarkasmer eller den humorform där man säger motsatsen till vad som är sant för komisk effekt. Allt är inte blodigt allvar, kära dumskallar.
#JeSuisMrCool #RIPSiewertÖholm
BEST OF UDDA FILM
Mot all förmodan ger vi en del filmer riktigt högt betyg. Här hittar du alla de pärlorna. Klicka på bilden för att komma till filmhimmelen!
OBS! Om din sökning aldrig ger ett skit kan felet vara att du inte söker från förstasidan. Ja, sökmotorn är i paritet med vissa filmer här... Klicka bara på Udda Film-loggan högst upp så kommer du till förstasidan. Gör sedan ett nytt sökningsförsök!
Inlägg
